Reflektioner över artificiell intelligens. Del 8. Fördelad intelligens

Tidigare har jag skrivit om robotar. Då har jag tänkt mig en intelligens som befunnit sig inne i en och samma varelse – en människoliknande robot. Men många har påpekat att intelligens mycket väl kan fördelas över flera organismer, eller över en organism och en artefakt. Här ska jag tala om fördelning över organismer/varelser/robotar, alltså enheter (förlåt ordet!) av samma slag.

Tanken att en grupp varelser skulle kunna ha en högre sammanlagd intelligens än var och en av de ingående varelserna är inte på något sätt ny. Vi behöver bara sätta oss ner vid en myrstack eller en bikupa och fundera över vad varelserna där gör egentligen. Hur kan myror bygga en myrstack, skaffa sig mat, föda upp nya generationer? Och hur bär sig bin åt för att göra sina celler, hitta nektar och göra honung av den? Varje enskild myra och varje enstaka bi verkar inte särskilt intelligent. I själva verket förefaller deras handlingasr helt meningslösa när vi studerar varje individ för sig.

Vi vet att vi har fel. Vi kan se det från resultatet. En myrstack är mycket mer än en slumpvis samling myror, en bikupa surrar av meningsfullhet.

Mitt första möte med begreppet ”fördelad intelligens” kom genom Douglas Hofstadters bok ”Goedel, Escher, Bach: An eternal Golden Braid, som kom ut redan år 1979 och kom att betyda en hel del för många nyfikna kognitions- och datavetare av min generation. Du kanske har ett annat möte, till exempel med Ed Hutchins: ”Cognition in the wild” eller Max Tegmarks ”Life 3.0”. Eller du kan ha varit med om ”team building” på jobbet eller andra samarbetsstärkande aktiviteter.

Vad lär vi oss av att samarbeta med andra eller att läsa vad andra tänkt om samarbete?

  1. Det första är att aktiviteten/verksamheten ska kunna delas upp så att varje individ kan arbeta på sin egen del. Varje myra bär på ett strå till stacken brukar vi säga, och då tänker vi på att en stack består av en mängd strån (eller barr). Ett enkelt exempel är att gräva diken, ett mer komplicerat är att bygga hus.
  2. Det andra är att alla enskilda delar har ett gemensamt överordnat mål: att bygga en myrstack eller att åstadkomma ett dike, till exempel.
  3. Det tredje är att arbetet måste organiseras på något sätt. Alla myror kan inte bära på samma strå, alla människor kan inte gräva på samma ställe. Självklart?Ja, men för mer komplicerade sammanhang krävs organisationsteori.
  4. I mer komplicerad verksamhet är det fördelaktigt om det finns individer med olika slags kompetens. Till och med i en bikupa har vi en arbetsfördelning: det finns fältbin som söker efter nektar, am-bin, som ger de växande larverna mat, bygg-bin, som bygger celler, etc.

5) En viktig aspekt är att de olika ”agenterna” måste kunna kommunicera med varandra. Det behöver inte att de ska behöva använda ”naturligt språk”, alltså mänsklig kommunikation. Myrorna stöter på varandra när de träffar på varann, bina sägs ”dansa”.Artificiella agenter utbyter information elektromagnetiskt. Kommunikationen tar tid och resurser.

En av de första insikterna jag fick ur Hofstadters bok var att en verksamhet kan betraktas på flera olika ”nivåer”. Det som jag gör som enskild individ har en mening för mig, men en organisationsteoretiker kan se en annan mening med hela avdelningens arbete, o.s.v: en kommunalpolitiker betraktar lokalsamhällets aktiviteter medan en rikspolitiker borde se till hela landets sammanlagda rörelser, produkter och möjligheter.

Bilden är ur Hofstadters bok sid 310. Titta noga, så ser du flera nivåer. Överst står ”MU”.

Om vi nu ser på en grupp robotar, kan dessa alltså åstadkomma mer än var och en av dem, om de samarbetar, men vi kan för den skull inte säga att fördelad AI är vare sig effektiv eller ineffektiv, god eller ond innan vi ser hela sammanhanget av artificiella agenter.

Så långt jag förstår är det så att problem som kan tacklas av fördelade agenter måste kunna delas upp och agenterna måste få var sin uppgift, vare sig det är som på ett löpande band eller olika delar av en samma uppgift, som när det gäller att gräva ett dike.. Det går inte att samarbeta kring gestaltväxlingsproblem (till exempel det jag använde i den tidigare reflektionen), inte heller går det särskilt bra att trängas på ett och samma ställe när man gräver ett dike. Självklart?

Hos bin och myror är fördelningen inbyggd, vi människor måste skapa en organisation Hur är det då med artificiella agenter? Just nu måste vi planera fördelningen innan vi sätter i gång arbetet. Kan vi stoppa mitt i och göra om?  Kan vi få artificiella agenter  att kompensera för dålig organisation? Så där som människor gör? Inte vet jag. Men den som planerar fördelad artificiell intelligens måste planera fördelningen. Arbetet kan gå så fort att vi inte hinner stoppa det om något går snett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.