När berget röt Kapitel 1.

Hans fot stötte mot en uppbruten asfaltkant. Maurice tittade ner på de skrovliga sjoken. Visserligen hade han inbyggda parallella processer, men de yttre ögonen kunde bara uppmärksamma en sak i taget. Som fullvuxen robot var det tillräckligt svårt att gå på jämn mark. Det inre ögat såg Sofie, hans robothustru. 

Superintelligensen hjälpte inte för att svara på den centrala frågan: 

”Fanns det någon inneboende orsak eller avsikt med att han och Sofie gift sig?” 

Han och Sofie hade ingenting gemensamt annat än att de var gjorda på samma robotverkstad, Taller César Manrique (TCM). Den var visserligen den bästa på Lanzarote, men det förklarade inte deras giftermål. 

Förresten måste han gå till TCM för den dagliga kontrollen. Hans chef, Systemet, fanns där. TV-skärmen i César Manriques vardagsrum blinkade när han kom in.

”Kom hit omedelbart!” hördes Systemets röst. ”Du ska skaffa en emotionell komponent! Vulkanen La Corona börjar bli orolig! Bevaka den!” Systemet befallde med utropstecken. 

”Vad menas?” frågade Maurice tillbaka. Han såg några olika tolkningsmöjligheter. 

”EK!” Systemet skrev med stora röda bokstäveer mot gul bakgrund. Det var som ett utropstecken i sig.

”Sensorisk?” undrade Maurice in i mikrofonen. Han hade tagit ett av alternativen som han sett.

”NEJ! EK!” skrev systemet.

Maurice visste att det inte gick att säga emot. Han var en marionett och måste lyda. Han fick själv ta reda på vad en Emotionell komåonent, EK, innebar. På hemvägen sökte han i en av alla databaser han hade tillgängliga. Han fann att en Emotionell Komponent var intern och inte sensorisk. Den kunde ge vissa fördelar, som att han lättare upptäckte förändringar i miljön utanför honom själv. Inte genom lukt eller känselorgan utan helt enkelt som en emotion som till exempel glädje, oro, vrede. Några nackdelar kom fram: Hans förmåga att bearbeta information kunde förändras: 1) besluten kunde påskyndas av emotioner. Då kallades de ”intuitiva”. Intuition räknades bland människor som kvinnligt och därmed dåligt. 2) Starka emotioner kunde blockera rationellt beslutsfattande. 

Hans varningssystem blinkade rött. ”Akta dig för sämre beslut eller blockering av ditt rationella beslutsfattande.” 

En parallell väg ledde till noden:”Glöm inte Sofie!”

Asfalten blev jämnare. Han var på väg till Ina, en gammal kvinna, en av de kvarvarande människorna på Lanzarote. Han hade fått eller tagit som sin uppgift att umgås med Ina en stund varje dag.

Ina låg som vanligt i sin säng och tittade upp mot taket när Maurice gick in. Han knackade inte på dörren. Ina skulle i alla fall inte höra. I stället gick han fram och satte sig vid hennes kudde och lutade sig fram över henne.

Ina vände huvudet mot honom och log.

”Maurice!, vad roligt att du kommer! 

”Vad har du att berätta i dag?”

Maurice kunde inte säga om hon var genuint intresserad eller om hon bara ville vara artig.

”Ja. Systemet har befallt mig att skaffa en emotionell komponent”, sa han. Det var ju faktiskt en nyhet och den berörde honom. 

Ina vände huvudet mot honom igen.

”Javisstja, du är ju en robot. Vad tycker du om den befallningen då?”

”Tycker?” sa Maurice. ”En robot ’tycker’ väl ingenting, i alla fall inte en robot utan någon emotionell komponent, som jag, just nu.”

”Så när jag säger ’tycker’, förstår du inte vad jag menar?”

”Jo, det är klart att jag gör, jag har ju läst allt som människor skrivit, och där finns en mängd med ’tycker’, vill du höra?”

”Nej, faktiskt inte”, sa Ina och satte sig upp. 

 Ina tog tag i Maurices vänstra  hand. Den hade en slät, rumsvarm, silikonyta. Den var dessutom vadderad med något behagligt material för att inte stålskelettet under skulle kännas. Ina tyckte om Maurices hand, även om den inte var mänsklig.

”Du skulle kunna bli som ett barnbarn till mig”, fortsatte Ina och smekte Maurices hand.

Maurice kände ingenting, men han lät sig smekas. Ina brukade göra så här och han hade vant sig vid det. 

”Jag har sett att det kan bli negativa konsekvenser av en emotionell komponent’”, sa Maurice. Det var tankarna på vägen hit som kom fram innan han hade hunnit kontrollera om de var lämpliga i sammanhanget. Ina hade den effekten på honom. Han räknade inte alltid ut vad han borde säga när han var tillsammans med henne.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.