Lyckan i sångsvanar

Vid lunchtid slog lyckan ner som en fjäril vid vår kalla soppa. Solen sken och vi hade satt oss i skuggan. Det var en av de få sommardagarna vi fått den här sommaren. På sjön glänste det något vitt. Många vita punkter. Vi började räkna. Två större och tre mindre. Två helvita och tre något mindre vita. Sakta drog de sina kroppar över vattenytan, som konstnärer drar sina penslar över målarduken. Eftertänksamt lyfte de sina vita halsar och böjde dem igen. 

Vi som var rädda för att de inte skulle komma tillbaka. Förra året blev de ivägkörda av kanadagässen. Det var en stor kalabalik, och kanadagässen var både fler och mer högljudda. Sångsvanarna drog bort och vi hade gett upp hoppet om att de skulle komma tillbaka.

Välkomna till oss, sångsvanar! Vi har längtat efter er. Sjön behöver er, vi behöver er. Så lyfte en, smidig som en  balettdansör för att efter en stund ha rundat vår björkpark och vara på väg till en annan sjö. 

”Kan de små flyga än?” undrade vi. Vi såg dem inte mer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.