Kategoriarkiv: På kul

Citronfjärilens lov

Något fladdrar i ögonvrån, upp mot himlen som i dag öppnar sig blå mot oändligheten. Ögat följer efter, var det inte en – jovisst! Det var en fjäril! Den adertonde april och en fjäril. Den lyckan kan ingen förstå som inte genomlidit en nordisk vinter. Blodet forsar genom hjärtat i glad galopp: det blir äntligen vår.

Var inte fjärilen gul? Jovisst, den lyste mot det blå, som guldstjärnorna jag fick i småskolan. Betyder det något vilken färg den första fjärilen har? Javisst har det en mening. Det finns så mycket folktro omkring naturen, och den här tror jag på: En gul fjäril ger lycka hela året. En mörk fjäril ger olycka.

Det lär vara två fjärilsarter som kommer tidigt på våren: citronfjärilen och nässelfjärilen. Gul och mörk. Femtio procents chans att få se en gul och få lycka. Femtio procents risk att en mörk tränger sig in i ögat först och ger olycka.

Så fort jag ser en gul fjäril på våren blir jag lycklig. Jag blundar för nässelfjärilarna – inte finns det väl några sådana? Inte tidigt på våren i alla fall. Just nu är det gult som gäller. Gula påskliljor och gula fjärilar. Jag blir lycklig, nej, jag är lycklig.

Sju dagar till

Sju är en siffra som har en särskild betydelse i många kulturer.

Sju är dagarna i en vecka ända sedan babylonisk tidräkning (omkring 4000 år sedan). Det var den tideräkningen som användes i Gamla Testamentet, när Gud vilade på den sjunde dagen (att man sedan inte är överens om vilken dag det var är en helt annan sak).

Talet sju har en magisk symbolik ända sedan den tiden. (I västerländsk tankevärld, kanske tidigare på andra ställen i världen?) Det kan komma från regnbågens sju färger eller från de sju planeterna man kände till. Enligt islam skapade Allah sju himlar ovanpå varandra.

Sju är dödssynderna och världen har (hade) sju underverk. Snövit träffade sju dvärgar och i Harry Potter finns sju horrokruxer.

Vi har sju hudlager och de svåra åren är sju, liksom ärkeänglarna.

I världen finns sju hav och de som är morgontrötta är riktiga sjusovare. Till ett kafferep bjuder man på sju sorters kakor och jag själv har sju som lyckotal, född i juli på en multipel av sju, dessutom i ett årtal vars två sista siffror också är en multipel av sju.

Allt kommer från Saturnus, som vart sjunde år markerar en fas i vårt liv, en ny fas där vi mognar och ser tillbaka.

Men nu kommer det bästa: Det är sju dagar kvar till boksläppet! Fyra fantasirika författare i Östgöta Fantastik visar upp sina böcker i Café Galejan den 23 september, mellan 13.30-15.30

Prisvinnare: Vackraste text!

Synöve Borlaug Dufva hade en tävling i att skriva en romantisk text med högst 2% klyschor. Jag tyckte det var en utmaning och skrev en, och vann ett av tre pris. Här kommer helheten:

Våra händer ska förenas

Din hand har fem fingrar och utgör en fulländad helhet. Det är din hand jag ser som nattljus, din hand jag känner i mörkret. Handryggens fingerben spänner ut din hud som ett parasoll och jag gömmer mig för solen under din handflata, där livslinjen flyter ut i deltat mellan tummen och pekfingret. Fingertopparnas kuddar vill jag känna mot mina, från tummens kraftiga soffdyna till lillfingrets eleganta plymå. Varje finger avslutas med en juvel, ett pärlemorskimrande skal, som välver sig över en ömtålig skatt. Jag vill skriva in mitt namn i deras genomskinliga hemlighet, men bara med ord som du gett mig.

Varje finger är en gåva. Tummen är glatt trotsig och ställer sig gärna på tvären. Det är din tumme som trycker sig mot min handrygg och håller den i ett stadigt grepp. Jag tänker inte smita min väg, jag rullar gärna min tumme mot din. Pekfingret stakar ut vägen för oss : det är så här vi ska ha det, så här vi ska gå. Jag följer det gärna. Långfingret är rakt och stolt, längst av alla och jag böjer mig för dess skönhet. Ringfingret är det skönaste. Slank och elegant står hon där och bara väntar. Jag vet, det är min plikt att pryda dig, men jag väntar tills jag har hittat något som kan stå sig mot din fägring. Bara det bästa passar dig. En dag ska jag kunna komma i närheten av din ljuvlighet, en gång ska jag hölja ditt finger i ett smycke som anstår dess elegans. De fem undren avslutas av lillfingret, en rak och smal gren på ditt hands livsträd. Lillfingret känner jag mot min handkudde, lillfingret tillber jag som en del av din hand.

Den första gången jag mötte din femfingrade hand förlorade mitt sinne sin balans. Min hjärna kunde inte ta in allt mina ögon såg. Den släta ytan av din hud gav mig föraningar om ett himmelrike där våra händer kunde mötas, där våra fingrar flätades in i varandra. Jag skämdes för mitt sjätte finger som blev över när vi satte handflatorna mot varandra. När din mun närmade sig det udda fingret löpte ett glädjeskalv genom hela min kropp. Du accepterade mig, du kunde kyssa min abnormitet.

Låt oss flyga genom tiden i din handflatas gondol. Våra fingrar spänner vi upp till ett segel som håller i bidevind likaväl som i läns. Tankarnas lätthet bär oss genom åren och färden blir lätt, om vi tar varandra i hand.