Som f\u00f6rfattare \u00e4r jag ganska olik mina andra jag.<\/p>\n
Jag var en g\u00e5ng forskare, handledare, f\u00f6rel\u00e4sare. Det var intressant, sp\u00e4nnande, engagerande. Men s\u00e5 verklighetstr\u00e5ngt!<\/p>\n
Som f\u00f6rfattare kan jag brodera ut. Jag kan hitta p\u00e5 liv ur sm\u00e5 anteckningar, precis som man kan koka soppa p\u00e5 en spik.<\/p>\n
Jag vill f\u00e5 utlopp f\u00f6r mitt engagemang. Fem b\u00f6cker har handlat om kvinnor och deras situation – f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan. Dem hittar du under rubriken ’Karsj\u00f6hultsber\u00e4ttelser’.<\/p>\n
D\u00e4r kan du hitta mig i Charlotta, den sj\u00e4lvst\u00e4ndiga kvinnan i \u201d\u00c4nken\u00e5dens hemlighet\u201d, f\u00f6rst\u00e5s – fast jag har turligt nog aldrig haft n\u00e5gra \u201do\u00e4kta barn\u201d \ud83d\ude42<\/p>\n
Ocks\u00e5 Anna, den f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa, <\/span>utst\u00f6tta (i ”Det s\u00e4gs att en prinsessa”), \u00e4r en sida av mig, \u00e4ven om jag aldrig ramlat ner fr\u00e5n n\u00e5got tak.<\/p>\n En tid ville jag skriva f\u00f6r barn och ungdomar. F\u00f6r de b\u00f6ckerna skapade jag en egen identitet: Fabelfarmor.<\/p>\n Det passade s\u00e5 bra f\u00f6r att jag gjorde n\u00e5gra b\u00f6cker tillsammans med Sugandha Iyer, min indiska v\u00e4ninna. Det blev indiska fabler och Ramayana, fablerna illustrerade av en ung konstn\u00e4r och Ramayana grundad p\u00e5 Sugandhas tidiga illustrationer.<\/p>\n Snart tog jag det namnet till mitt f\u00f6rlag. Det bev tre barnb\u00f6cker om Gullevi och drakar: Jakten p\u00e5 drak\u00e4gget, St\u00f6lden av biboet och I drakens gap. Illustrerade gjorde barnbarn till mig och Sugandha Iyer.<\/p>\n Men n\u00e4r jag fascinerades av Artificiell intelligens passade namnet inte l\u00e4ngre. \u00c5r 2021 best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att \u00e4ndra f\u00f6rlagsnamnet till Fakta och fiktion.<\/p>\n F\u00f6r jag \u00e4r alldeles h\u00e4mningsl\u00f6s som f\u00f6rfattare. Nu har jag skrivit b\u00e5de cyberpunk om artificiell intelligens och en bok om Kanarie\u00f6arnas g\u00e5tfulla historia. Sedan m\u00e5ste jag ju ocks\u00e5 ber\u00e4tta om de f\u00f6rsta invandrarna till Kanarie\u00f6arna. Det blev boken ”Den sista j\u00e4tte\u00f6dlan”.<\/p>\n Och i juni 2021 uppt\u00e4ckte jag ett s\u00e4tt att tygla mig. Jag gick med i n\u00e5gra grupper d\u00e4r man skrev haiku – p\u00e5 engelska.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Som f\u00f6rfattare \u00e4r jag ganska olik mina andra jag. Jag var en g\u00e5ng forskare, handledare, f\u00f6rel\u00e4sare. Det var intressant, sp\u00e4nnande, engagerande. Men s\u00e5 verklighetstr\u00e5ngt! Som f\u00f6rfattare kan jag brodera ut. Jag kan hitta p\u00e5 liv ur sm\u00e5 anteckningar, precis som man kan koka soppa p\u00e5 en spik. Jag vill f\u00e5 utlopp f\u00f6r mitt engagemang. Fem b\u00f6cker … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Yvonne W\u00e6rn som f\u00f6rfattare<\/span>