{"id":745,"date":"2018-12-06T09:34:57","date_gmt":"2018-12-06T08:34:57","guid":{"rendered":"http:\/\/yvonnewaern.se\/?page_id=745"},"modified":"2018-12-06T09:34:57","modified_gmt":"2018-12-06T08:34:57","slug":"religion-aftonbon","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/religion-aftonbon\/","title":{"rendered":"Religion – aftonb\u00f6n"},"content":{"rendered":"
\n
Jag har b\u00f6rjat skissa p\u00e5 mina memoarer och best\u00e4mde mig f\u00f6r att ha n\u00e5got avsnitt som handlar om religion. H\u00e4r kommer andra delen. F\u00f6rsta delen handlar om f\u00f6rsta advent.<\/div>\n
<\/div>\n
”Aftonb\u00f6n<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u00a0<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
Till kv\u00e4llen lade jag mig i utdragss\u00e4ngen i det enda rummet, lillebror Rurik skulle ligga i spj\u00e4ls\u00e4ngen, och soffan d\u00e4r mamma och pappa brukade sova var \u00e4nnu inte uppb\u00e4ddad. Mamma st\u00f6kade i k\u00f6ket, och pappa kom in f\u00f6r att be aftonb\u00f6n med oss. Pappa var inte hemma s\u00e5 mycket, han var p\u00e5 \u201dberedskapen\u201d f\u00f6r det mesta, men nu var det s\u00f6ndag och f\u00f6rsta advent.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n

\nRurik ville ofta inte l\u00e4gga sig ner, och den h\u00e4r kv\u00e4llen var han s\u00e4rskilt st\u00f6kig. Som en gubbe i l\u00e5dan st\u00e4llde han sig upp s\u00e5 fort pappa lagt honom ner. Han var ju bara ett \u00e5r gammal, t\u00e4nkte jag, bara inte pappa blir arg.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n

\n\u201dGud som haver barnen k\u00e4r\u201d, b\u00f6rjade pappa och gruset kom in i mina \u00f6gon s\u00e5 att jag m\u00e5ste st\u00e4nga dem.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
Rurik hoppade upp och ner s\u00e5 spj\u00e4ls\u00e4ngen skakade. Jag var tvungen att \u00f6ppna \u00f6gonen igen och d\u00e5 s\u00e5g jag hur s\u00e4ngbenen hoppade. Vi som var s\u00e5 r\u00e4dda om parkettgolvet, det fick inte bli repor i det.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
<\/div>\n
\u201dSe till mig som liten \u00e4r.\u201d Jag t\u00e4nkte inte s\u00e5 mycket p\u00e5 orden, de var som en ramsa f\u00f6r mig. Pappa lade ner Rurik i s\u00e4ngen igen. Mina \u00f6gon f\u00f6ll ihop.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dLyckan kommer, lyckan g\u00e5r\u201d, fortsatte pappa, men jag reagerade inte genast. <\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dDen Gud \u00e4lskar lyckan f\u00e5r\u201d, slutade pappa och Rurik svarade med ett skrik som \u00f6ppnade mina \u00f6gon igen.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
<\/div>\n
\u201d\u00c4lskar Gud mig?\u201d m\u00e5ste jag fr\u00e5ga, f\u00f6r nu hade jag h\u00f6rt vad pappa sade.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
Pappa, som \u00e4nnu var lugn, lade ner Rurik, och jag kunde inte l\u00e5ta bli att forts\u00e4tta:<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dF\u00e5r jag n\u00e5gon lycka?\u201d F\u00f6r mig var lycka en tygboll p\u00e5 ett gummisn\u00f6re, en s\u00e5dan d\u00e4r jag sett p\u00e5 en marknad och l\u00e4ngtat efter l\u00e4nge.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
<\/div>\n
Rurik hoppade upp igen och b\u00f6rjade skrika ih\u00e4rdigt. Pappa tog upp honom ur spj\u00e4ls\u00e4ngen, f\u00f6ste undan Geisha fr\u00e5n fot\u00e4ndan av min s\u00e4ng och satte sig bredvid henne. Det knakade lite. <\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dOm du \u00e4r sn\u00e4ll\u201d, sa pappa allvarligt och tog med sin stora bruna hand om ett av Ruriks fingrar. Rurik skakade p\u00e5 hela hans hand, fram och tillbaka.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dVad \u00e4r det?\u201d undrade jag, fast egentligen visste jag. \u201dSn\u00e4ll\u201d, det var att hj\u00e4lpa mamma med disken och med Rurik, \u201dsn\u00e4ll\u201d det var att g\u00e5 till skolan och sitta stilla d\u00e4r. Det var s\u00e5dan man skulle vara f\u00f6r att tomten skulle komma.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dSom till jul\u201d, sa pappa, precis som om han h\u00f6rt mina tankar.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
<\/div>\n
Medan han var tyst och Rurik ocks\u00e5, t\u00e4nkte jag. Var jag sn\u00e4ll, egentligen? Nej, jag hade br\u00e5kat alldeles f\u00f6r mycket i skolan, s\u00e5 mycket att jag var tvungen att byta klass. Nu trivdes jag, n\u00e4r jag f\u00e5tt b\u00f6rja i tv\u00e5an i st\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 i den d\u00e4r tr\u00e5kiga ettan.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dVar jag f\u00f6r br\u00e5kig?\u201d undrade jag. <\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dKanske det\u201d, sa pappa. <\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dGud som haver barnen k\u00e4r.\u201d f\u00f6rs\u00f6kte jag protestera. Det var f\u00f6rst nu som jag uppt\u00e4ckte vad som l\u00e5g i de orden.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dBara om de \u00e4r sn\u00e4lla!\u201d Pappas r\u00f6st var str\u00e4ng, s\u00e5 d\u00e4r som den ofta var n\u00e4r jag gjort n\u00e5got dumt.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dSe till mig som liten \u00e4r!\u201d Jag kunde ramsan utantill, och nu \u00f6ppnade sig betydelsen i den.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dDu \u00e4r inte s\u00e5 liten mer!\u201d sa pappa h\u00e5rt och vaggade Rurik av och an. Ruriks \u00f6gonlock f\u00f6ll ner, hans h\u00e4nder h\u00e4ngde slappt, han hade slutat gunga pappas hand av och an.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dDet d\u00e4r g\u00e4ller bara barn som inte f\u00f6rst\u00e5r s\u00e5 mycket.\u201d<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
Jag f\u00f6rstod, jag var storasyster och borde alltid veta b\u00e4ttre. Men Gud d\u00e5? Brydde han sig inte alls om mig nu?<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
<\/div>\n
S\u00e5 k\u00e4nde jag en sur ot\u00e4ck lukt som kom fr\u00e5n pappa. Eller, jag f\u00f6rstod, den kom fr\u00e5n Rurik. Han hade kaki i sina bl\u00f6jor. <\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
Innan jag hann hejda mina tankar kom de: \u201dGode Gud, g\u00f6r s\u00e5 att mamma kommer fort och tar hand om Rurik innan pappa uppt\u00e4cker n\u00e5got och blir arg!\u201d<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
Pappa verkade inte m\u00e4rka n\u00e5got. Han lade ner den halvsovande Rurik, som sedan h\u00f6ll sig alldeles stilla i spj\u00e4ls\u00e4ngen.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
<\/div>\n
Jag m\u00e5ste f\u00e5 pappa att t\u00e4nka p\u00e5 annat.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dVisst st\u00e5r min lycka i Guds h\u00e4nder?\u201d Jag fortsatte v\u00e5r diskussion. <\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dBara om du \u00e4r sn\u00e4ll!\u201d Rurik var minsann sn\u00e4ll. Han sov. Mamma tyckte barn var b\u00e4st n\u00e4r de sov.<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u201dDen Gud \u00e4lskar, lyckan f\u00e5r\u201d, t\u00e4nkte jag, men jag hann inte l\u00e4ngre f\u00f6r nu kom mamma in.\u00a0<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\"\"<\/a><\/div>\n
\n
<\/div>\n
\u201dFy!\u201d sa hon och h\u00f6ll sig f\u00f6r n\u00e4san. \u201dVad h\u00e4r luktar illa! Men vad har du gjort!\u201d Hon v\u00e4nde sig till pappa. \u201dHar du lagt ner barnet i s\u00e4ngen, full med kaki!\u201d<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
<\/div>\n
Geisha m\u00e5ste ha k\u00e4nt p\u00e5 sig att jag var r\u00e4dd och kr\u00f6p upp mot mitt huvud. Jag borrade ner mitt ansikte i hennes p\u00e4ls, som luktade s\u00e5 gott av hund. Hon slickade f\u00f6rsiktigt upp mina t\u00e5rar fr\u00e5n kinden, och jag lade v\u00e4nstra armen om henne. Jag ville inte h\u00f6ra mer, inte lyssna p\u00e5 mamma och pappa. I st\u00e4llet t\u00e4nkte jag vidare p\u00e5 aftonb\u00f6nen. \u201dGud \u00e4lskar nog inte mig. Jag \u00e4r f\u00f6r stor, f\u00f6r br\u00e5kig, f\u00f6r ohj\u00e4lpsam.\u201d<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
\u00a0<\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
Hur det gick sedan minns jag inte, men det h\u00e4r var b\u00f6rjan till min l\u00e5nga resa i religionens sn\u00e5rskog. Hade Gud anspr\u00e5k p\u00e5 mig? Var min lycka beroende av hur jag sk\u00f6tte mig? Skulle jag n\u00e5gonsin kunna n\u00e5 upp till Guds krav? <\/span><\/div>\n<\/div>\n
\n
Jag tyckte l\u00e4nge att det var f\u00f6r mycket beg\u00e4rt. Jag kunde inte vara \u201dsn\u00e4ll\u201d. Inte p\u00e5 det s\u00e4tt som pappa menade i alla fall. Jag kunde inte sitta stilla, jag gillade inte att hj\u00e4lpa mamma, jag blev arg p\u00e5 Rurik n\u00e4r han petade p\u00e5 mina dockor eller skrynklade bladen i mina b\u00f6cker. Det enda som hj\u00e4lpte var att t\u00e4nka att han var s\u00e5 liten. Han var sn\u00e4ll f\u00f6r att han var liten. Av mig beg\u00e4rdes mer, jag som var stor. D\u00e5 var jag sju \u00e5r, sedan har jag blivit allt \u00e4ldre och st\u00f6rre. M\u00e5ste jag d\u00e5 vara sn\u00e4llare?<\/span><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag har b\u00f6rjat skissa p\u00e5 mina memoarer och best\u00e4mde mig f\u00f6r att ha n\u00e5got avsnitt som handlar om religion. H\u00e4r kommer andra delen. F\u00f6rsta delen handlar om f\u00f6rsta advent. ”Aftonb\u00f6n \u00a0 Till kv\u00e4llen lade jag mig i utdragss\u00e4ngen i det enda rummet, lillebror Rurik skulle ligga i spj\u00e4ls\u00e4ngen, och soffan d\u00e4r mamma och pappa brukade … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Religion – aftonb\u00f6n<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-745","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/745","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=745"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/745\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":747,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/745\/revisions\/747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=745"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}