Solnedg\u00e5ngarna kom inte in i mitt liv f\u00f6rr\u00e4n n\u00e4r jag var omkring femtio \u00e5r gammal. D\u00e5 fick jag en oljef\u00e4rgsl\u00e5da av min k\u00e4re make. Han hade m\u00e4rkt hur jag suttit med skolvattenf\u00e4rgerna och m\u00e5lat av blommor i vasskanten. N\u00e4r vi l\u00e5g stilla med segelb\u00e5ten gav det mig en s\u00e4rskild njutning att f\u00e5nga de stlllsamma v\u00e4xterna i sin gr\u00f6na, genomskinliga v\u00e4rld. <\/p>\n\n\n\n
D\u00e4r fr\u00e5n stranden uppt\u00e4ckte jag solnedg\u00e5ngen. Jag hade bott p\u00e5 en \u00f6stkust i hela med liv och aldrig sett en solnedg\u00e5ng som inte var skymd tr\u00e4d och hus. Pl\u00f6tsligt s\u00e5g jag dubbelt; solen glittrade i vattnet, men inte nog med det: den m\u00e5lade himlen med breda penslar, doppade i havets f\u00e4rgl\u00e5da. Smala penslar f\u00e5ngade upp b\u00e5de violett och bl\u00e5tt, str\u00f6k f\u00e4rgerna f\u00f6rsiktigt l\u00e4ngs molnens kanter, medan de breda sv\u00e4mmade \u00f6ver med fr\u00f6jd \u00f6ver det brandgula, r\u00f6da, orange och slutligen rosa. <\/p>\n\n\n\n
\u201dAtt du bara orkar sitta och se p\u00e5 solnedg\u00e5ngen varje kv\u00e4ll\u201d, sa mina ot\u00e5liga v\u00e4nner omkring mig. \u201dDe ser ju likadana ut alltid!\u201d – \u201dNej aldrig likadana\u201d, f\u00f6rs\u00e4krade jag, fast jag beh\u00f6vde inte f\u00f6rsvara solnedg\u00e5ngen. Den talade sitt eget spr\u00e5k, den spelade sitt eget sk\u00e5despel.<\/p>\n\n\n\n
Med de nya f\u00e4rgerna f\u00f6rs\u00f6kte jag f\u00e5nga solnedg\u00e5ngen men den g\u00e4ckade mig. F\u00f6rst var det min egen klantighet – solnedg\u00e5ngen har inte s\u00e5 vassa f\u00e4rger som oljef\u00e4rgerna framst\u00e4llde med min hand, den var inte s\u00e5 stel som mina penslar gjorde den. Jag \u00f6vergick till akvarell, det passade b\u00e4ttre, f\u00e4rgerna fl\u00f6t in i varandra, de b\u00f6rjade skimra, jag var p\u00e5 v\u00e4g. Men s\u00e5 torkade det ju aldrig, pappret bucklade sig, kv\u00e4llsdimman kom och kr\u00f6p in i underlagets porer. Det dr\u00f6jde l\u00e4nge innan jag gav upp.<\/p>\n\n\n\n
Jag s\u00f6kte efter solnedg\u00e5ngssk\u00e5despel fr\u00e5n \u00f6ster. Hemma s\u00e5g vi dem bara p\u00e5 vintrarna, d\u00e5 i nordv\u00e4st fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret, till h\u00e4lften dolda av tv\u00e5v\u00e5ningsgrannhuset och den f\u00f6rvuxna granh\u00e4cken. Till vintersolst\u00e5ndet tog jag mig till \u00c5rsta havsbad. Klockan 14.45 gick solen ned i havet, jag skymtade den i sydv\u00e4st, men en \u00f6 var i v\u00e4gen. En kort stunds njutning innan h\u00e4nderna och f\u00f6tterna blev stelfrusna och n\u00e4san droppade in i kameran.<\/p>\n\n\n\n
\u201dVi \u00e5ker n\u00e5gonstans d\u00e4r jag kan se solnedg\u00e5ngen!\u201d f\u00f6reslog jag en sommarkv\u00e4ll. Vi tog oss \u00e4nda till Dalar\u00f6, och hann skymta en r\u00f6d skiva bakom granar, en glimt som speglade sig i en vik. Underbart \u00e4r kort.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5n Gotlands v\u00e4stkust kunde jag njuta l\u00e4nge. Vi \u00e5kte till Fridhem, tog f\u00f6rst kaffe och en v\u00e5ffla p\u00e5 Fridhem och vandrade sedan ner mot stranden med de slipade stenarna. Solen gick ner i havet, f\u00f6rst l\u00e5ngsamt, sedan f\u00f6rsvann den innan jag hann f\u00f6rst\u00e5. Inget dacapo den kv\u00e4llen, ingen extra f\u00f6est\u00e4llning. Bara p\u00e5 andra sidan havet var solen, medan de rosa molnen sakta fladdrade \u00f6ver himlen. Dimman steg, vi m\u00e5ste \u00e5ka hem.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 Gotlands ostkust hittade jag solnedg\u00e5ngen fr\u00e5n N\u00e4rsholmen. Jag var inte ensam. M\u00e5nga m\u00e4nniskor hade satt sig p\u00e5 sluttningen nedanf\u00f6r fyren. Kaffekorgarna var med och solstolarna. Solen visade sitt b\u00e4sta hum\u00f6r, den svepte sin m\u00e5larduk runt oss. Skarpt r\u00f6tt i nordv\u00e4st \u00f6vergick i milt bl\u00e5rosa mot \u00f6ster. D\u00e5 f\u00f6rst f\u00f6rstod jag hur hela v\u00e4rlden var en kanvas f\u00f6r solen, ingenting betydde n\u00e5got, bara f\u00e4rgerna och vattnet, himlen och molnen.<\/p>\n\n\n\n
Nu har jag en liten sj\u00f6 som solen leker med p\u00e5 kv\u00e4llarna. D\u00e4r doppar solnedg\u00e5ngen sina penslar medan bj\u00f6rkkvistarna dansar i vinden. Jag rusar fr\u00e5n TV:n, inga andra nyheter intresserar mig \u00e4n solens konstn\u00e4rskap.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Solnedg\u00e5ngarna kom inte in i mitt liv f\u00f6rr\u00e4n n\u00e4r jag var omkring femtio \u00e5r gammal. D\u00e5 fick jag en oljef\u00e4rgsl\u00e5da av min k\u00e4re make. Han hade m\u00e4rkt hur jag suttit med skolvattenf\u00e4rgerna och m\u00e5lat av blommor i vasskanten. N\u00e4r vi l\u00e5g stilla med segelb\u00e5ten gav det mig en s\u00e4rskild njutning att f\u00e5nga de stlllsamma v\u00e4xterna … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Om solnedg\u00e5ngar<\/span>