En redigerad version av en novell som publicerats i Sofi Poulsen: Grimm darker, 2017.<\/p>\n\n\n\n
R\u00e5ttf\u00e5ngaren fr\u00e5n Aleppo<\/strong><\/p>\n\n\n\n En Grimm-Variant<\/strong><\/p>\n\n\n\n Yvonne W\u00e6rn<\/strong><\/p>\n\n\n\n Det var en g\u00e5ng en vacker stad som hette Aleppo. M\u00e5nga m\u00e4n arbetade d\u00e4r utan att ana vad som kunde komma. Kvinnor lagade mat och trodde att s\u00e5 skulle det vara resten av deras liv. Barnen lekte p\u00e5 gatan och visste ingenting om sin framtid. Ali var ett av barnen och Sabiha var hans syster. Ali var stolt \u00f6ver sin syster. Hon var den finaste babyn p\u00e5 gatan. Hennes \u00f6gon var som svarta diamanter och hennes h\u00e5r gl\u00e4nste som korpens fj\u00e4drar. Hon var som sitt namn, \u2019vacker\u2019. Klok var hon ocks\u00e5, som en korp. Hon skrattade s\u00e5 fort hon fick syn p\u00e5 Ali.<\/p>\n\n\n\n Ali och m\u00e5nga andra barn lekte ofta p\u00e5 gatan. De lekte kurrag\u00f6mma, spelade boll eller hittade p\u00e5 n\u00e5got bus f\u00f6r fruktf\u00f6rs\u00e4ljaren. Han blev arg om de bara gjorde en min \u00e5t honom, men han kunde inte hinna i kapp n\u00e5gon. Inte \u00e4n, inte f\u00f6rr\u00e4n Ali \u2026 men mer om det senare.<\/p>\n\n\n\n Runt omkring fruktf\u00f6rs\u00e4ljaren sm\u00f6g stora r\u00e5ttor. Om han v\u00e4nde ryggen till, tog de ett \u00e4pple. Om han s\u00e5g p\u00e5 dem, \u00e5t de bara m\u00f6gliga apelsiner som han sl\u00e4ngt bakom sig. Han stampade i marken f\u00f6r att skr\u00e4mma bort dem, och d\u00e5 masade r\u00e5ttorna sig bort. Barnen tyckte det var roligt med r\u00e5ttorna. De stampade och r\u00e5ttorna sprang. N\u00e4r de l\u00e4t bli att stampa, sm\u00f6g sig r\u00e5ttorna fram igen. Det var en katt och r\u00e5tta-lek, fast barnen inte var lika bra som en katt p\u00e5 att f\u00e5nga r\u00e5ttor.<\/p>\n\n\n\n Mitt p\u00e5 dagen, n\u00e4r det var som varmast kom Ali f\u00f6rst\u00e5s in. Maten v\u00e4ntade varm och v\u00e4lluktande p\u00e5 bordet, pappa kom hem och rufsade Ali i h\u00e5ret, mamma gnolade, Sabiha jollrade. Alla lsov en stund medan solen stekte gatorna s\u00e5 att asfalten gl\u00e4nste och f\u00e5glarna kr\u00f6p in i soptunnornas skugga.<\/p>\n\n\n\n Till eftermiddagen gick de ut igen och lekte. Pappa gick tillbaka till jobbet, fast innan dess hade han kastat Ali h\u00f6gt upp i luften s\u00e5 att han gr\u00e4t av skratt. Lillasyster fick samma behandling, och hade inte mamma varit s\u00e5 stor, hade pappa nog kastat henne upp i luften ocks\u00e5, trodde Ali.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 gick dag efter dag i lek och skratt \u00e4nda tills n\u00e5got stort och gr\u00e5tt mullrade ovanf\u00f6r deras huvuden. Det var som en stor gr\u00e5 r\u00e5tta med en l\u00e5ng vit svans.<\/p>\n\n\n\n N\u00e5gra barn som aldrig sett flygplan, ropade: \u201dFlygande r\u00e5ttor!\u201d. De t\u00e4nkte p\u00e5 fruktf\u00f6rs\u00e4ljarens r\u00e5ttor. Andra barn visste b\u00e4ttre. \u201dFlygplan!\u201d ropade de. <\/p>\n\n\n\n Barnen slutade leka och tittade p\u00e5 flygplanen. R\u00e5tta eller flygplan, sp\u00e4nnande var det \u00e4nd\u00e5 med n\u00e5got som fl\u00f6g fram i luften. L\u00e5ngt bort fl\u00f6g det, \u00f6ver hustaken, bort mot flodstranden. Barnen f\u00f6ljde flygplanet med \u00f6gonen. De k\u00e4nde mer \u00e4n s\u00e5g n\u00e4r den f\u00f6rsta bomben f\u00f6ll. Det skallrade i f\u00f6nsterrutorna och skakade i asfalten. L\u00e5ngt borta slog det upp en eldsflamma. Inte f\u00f6rr\u00e4n det kom en bomb till blev barnen r\u00e4dda och n\u00e5gon ropade:<\/p>\n\n\n\n \u201dSpring!\u201d <\/p>\n\n\n\n Vart skulle de springa? Det var ett s\u00e5dant ov\u00e4sen att man inte kunde t\u00e4nka. De flygande r\u00e5ttorna kom tillbaka och sl\u00e4ppte ut bomber som om de var skit. D\u00e4r ramlade ett hus, just d\u00e4r Ali t\u00e4nkt g\u00f6mma sig. Framf\u00f6r fruktst\u00e5ndet slog det upp ett stort h\u00e5l i gatan. Dit kunde man inte springa. Fruktf\u00f6rs\u00e4ljaren hann ikapp n\u00e5got barn, men det var inte det v\u00e4rsta.<\/p>\n\n\n\n Den f\u00f6rste som blev skadad var Ali. Han var d\u00e5 \u00e5tta \u00e5r gammal och han f\u00f6rstod inte vad som h\u00e4nt f\u00f6rr\u00e4n hela benet k\u00e4ndes som eld. Han som inte brukade gr\u00e5ta, han skrek nu som han aldrig gjort f\u00f6rut. S\u00e5 ont hade han aldrig haft f\u00f6rut. Han ropade p\u00e5 mamma, han bad pappa komma, men den enda som kom var en ambulans.N\u00e4r de lyfte upp honom p\u00e5 b\u00e5ren k\u00e4nde han ingenting mer. Allt var svart och borta. <\/p>\n\n\n\n Mamma och pappa kom till sjukhuset och Sabiha var med. Ali f\u00f6rs\u00f6kte le, n\u00e4r mamma sa:<\/p>\n\n\n\n \u201dBenet var i alla fall s\u00e5 splittrat att det inte gick att g\u00e5 p\u00e5,\u201d medan t\u00e5rarna rann \u00f6ver Sabina, som hon hade i famnen. <\/p>\n\n\n\n \u201dBl\u00f6t inte ner lillasyster\u201d, sa Ali och mamma tog sin vackra sl\u00f6ja och torkade upp t\u00e5rarna fr\u00e5n lillasysters svarta h\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n Han tittade ner p\u00e5 sina ben. D\u00e4r var ett l\u00e5ngt och ett kort. Det korta benet var lindat \u00e4nda upp mot skrevet. Inget blod syntes.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r Ali kom hem, kom det m\u00e5nga fler gr\u00e5a r\u00e5ttor som var flygplan. Fruktf\u00f6rs\u00e4ljaren kn\u00f6t sin n\u00e4ve upp mot himlen. Han fick n\u00e4stan inga kunder, f\u00f6r alla var s\u00e5 r\u00e4dda f\u00f6r r\u00e5ttflygplanen. Hans knytn\u00e4ve hade ingen verkan. N\u00e4r Ali r\u00e4ckte l\u00e5ng n\u00e4sa \u00e5t honom hade Ali gl\u00f6mt att han inte kunde springa mer. Fruktmannen f\u00e5ngade honom och gav honom ett mycket r\u00f6tt \u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n \u201dDu f\u00e5r inte vara ute och leka mer!\u201d sa mamma till Ali. \u201dT\u00e4nk p\u00e5 vad som h\u00e4nde!\u201d<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 sa alla mammorna till sina barn. D\u00e5 kunde ingen reta fruktmannen. Men det kom inte heller n\u00e5gon och handlade hos honom. Apelsinerna fick gr\u00e5 fl\u00e4ckar som fruktmannen v\u00e4nde ner\u00e5t. De riktiga r\u00e5ttorna fick mycket att \u00e4ta. Till slut fick han s\u00e4lja frukten billigare. N\u00e5gra f\u00e5 mammor var s\u00e5 hungriga att de v\u00e5gade sig till honom. <\/p>\n\n\n\n Ali kunde inte leka inne heller. Benet som inte fanns gjorde ont. Han ville gr\u00e5ta, men Sabiha hann f\u00f6re. Hon knep ihop ansiktet och skrek. D\u00e5 var hon inte s\u00e5 s\u00f6t l\u00e4ngre. <\/p>\n\n\n\n \u201dVi har ingen mat!\u201d sa mamma, n\u00e4r Ali sa att han var hungrig. \u201dDet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r Sabiha skriker s\u00e5 mycket.\u201d <\/p>\n\n\n\n Aff\u00e4rerna mamma brukade handla i fanns inte mer. En dag var ocks\u00e5 fruktf\u00f6rs\u00e4ljaren borta, men apelsinerna l\u00e5g kvar i en h\u00f6g med grus. Ambulanserna tog bara m\u00e4nniskorna. Mammorna gick tillsammans med sina barn och plockade upp det som fanns kvar av frukten. <\/p>\n\n\n\n Pappa var hemma numera. Hans kontor hade f\u00f6rsvunnit och hans arbete med det. Ibland gick han ut och gr\u00e4vde sten. Han var inte vad vid det och fick ont i ryggen. S\u00e5 ont fick han och s\u00e5 arg blev han att han inte l\u00e4ngre kastade upp Ali i luften. Sabiha kunde han sl\u00e4nga fram och tillbaka, men det var s\u00e5 s\u00e4llan att Sabiha blev ot\u00e5lig och hoppade bredvid honom tills han ilsket sa: \u201dSluta!\u201d. <\/p>\n\n\n\n Pappa gick ut och tr\u00e4ffade andra pappor. Tillsammans besl\u00f6t de att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 ett slut p\u00e5 bombandet. N\u00e5gon visste att det fanns m\u00e4nniskor i ett annat land som kunde hj\u00e4lpa dem. De m\u00e4nniskorna kunde skicka ut flygplansf\u00e5ngare och se till att de flygande r\u00e5ttorna f\u00f6rsvann. Detta trodde alla m\u00e4nnen uppriktigt, f\u00f6r de hade inget annat val.<\/p>\n\n\n\n En flygplansf\u00e5ngare kom och skr\u00e4mde i v\u00e4g r\u00e5ttflygplanen fr\u00e5n deras gata. Men det mullrade och f\u00f6rde ov\u00e4sen p\u00e5 andra st\u00e4llen i staden. Barnen gick tillbaka till sin gata f\u00f6r att leka. Fruktf\u00f6rs\u00e4ljaren hade inte kommit tillbaka. Han l\u00e5g p\u00e5 sjukhus tillsammans med m\u00e5nga andra skadade. Det var knappast troligt att han skulle kunna s\u00e4lja frukt mer.<\/p>\n\n\n\n Nu hade Ali hunnit bli tolv \u00e5r gammal och han hade f\u00e5tt kryckor f\u00f6r att ta sig fram p\u00e5 det enda benet. Sabiha var fyra. Hon fick vara ute och leka om Ali var med. Hon sprang mycket fortare \u00e4n han och Ali hade v\u00e4rldens sj\u00e5 med att hindra henne fr\u00e5n att springa bort. Ali kunde linka hur l\u00e5ngt som helst f\u00f6r att ta vara p\u00e5 henne. Sabiha bara skrattade n\u00e4r han inte hann ikapp henne. Han blev tr\u00f6tt av hoppandet och fick s\u00e5 ont.<\/p>\n\n\n\n Ali l\u00e4ngtade efter att r\u00e5ttflyglanen skulle f\u00f6rsvinna helt och h\u00e5llet. Varje kv\u00e4ll ber\u00e4ttade han f\u00f6r Sabiha att de skulle g\u00e5 till floden, n\u00e4r flygplansf\u00e5ngaren tagit bort alla r\u00e5ttflygplan. Sabiha k\u00e4nde inte till n\u00e5got annat \u00e4n steniga gator och raserade hus. En flod, ett vatten, det var som en saga ur en bok. D\u00e4r lekte solen p\u00e5 v\u00e5gorna och hon hoppade mellan v\u00e5gtopparna som en fj\u00e4ril. Om barnen kom, kunde fiskarna titta upp och fr\u00e5ga om de fick vara med och leka. Kurrag\u00f6mma var den b\u00e4sta leken f\u00f6r fiskarna. De f\u00f6rsvann bara ner i vattnet. S\u00e5dana sagor gjorde Ali och Sabiha tillsammans. I verkligheten g\u00f6mde sig barnen bakom h\u00f6gar av sten.<\/p>\n\n\n\n En dag var Sabiha ute ensam och lekte medan Ali satt inne och l\u00e4ste. Hon hade blivit s\u00e5 stor att hon klarade sig utan Ali, hade mamma sagt. Ali satt helst vid en bok. Det var s\u00e5 jobbigt att hoppa p\u00e5 ett ben och lyfta sig fram med kryckorna. Mitt i l\u00e4sandet h\u00f6rde han ljudet av ett flygplan och tittade upp fr\u00e5n sin bok. \u201dVar \u00e4r Sabiha?\u201d var hans f\u00f6rsta tanke. Mamma satt och ammade Alis nye lillebror, pappa r\u00f6jde sten vid ett hus som rasat. Det var bara Ali som kunde ta vara p\u00e5 Sabiha. Han kastade fr\u00e5n sig sin bok och skuttade ut p\u00e5 gatan. Det var sv\u00e5rt att ta sig fram bland all br\u00e5ten. Nedfallna v\u00e4ggar hade kastat stenar omkring sig, krossade f\u00f6nster lade vassa snubbelbitar f\u00f6r hans kryckor. Var kunde Sabiha finnas? P\u00e5 himlen mullrade ett r\u00e5ttflygplan. Varf\u00f6r gjorde flygplansf\u00e5ngaren ingenting \u00e5t den? \u00c4nnu hade r\u00e5ttflygplanet inte kastat ut n\u00e5gon bomb, men det kom n\u00e4rmare. <\/p>\n\n\n\n \u201dSabiha!\u201d ropade Ali, \u201den flygande r\u00e5tta!\u201d <\/p>\n\n\n\n D\u00e5 h\u00f6rde han hennes r\u00f6st l\u00e5ngt bortifr\u00e5n <\/p>\n\n\n\n \u201dJag ser den!\u201d svarade hon. \u201dDe \u00e4 plyplaf\u00e5ngajen!\u201d Ja, det h\u00e4r sa hon f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 sitt eget spr\u00e5k, och flygplansf\u00e5ngare var lika sv\u00e5rt att s\u00e4ga p\u00e5 det som p\u00e5 svenska. <\/p>\n\n\n\n Ali blev alldeles f\u00f6rtvivlad. Hur kunde hon tro att det var flygplansf\u00e5ngaren, r\u00e4ddaren, som kom d\u00e4r uppe i luften? Han linkade s\u00e5 fort han kunde mot hennes r\u00f6st. Han m\u00e5ste f\u00e5 tag i henne innan den r\u00e5ttflygplanet sl\u00e4ppte ut en bomb. Flygplanet kom n\u00e4rmare och nu s\u00e5g han; det var flygplansf\u00e5ngaren. Han andades ut. Sabiha hade r\u00e4tt, hon beh\u00f6vde inte vara r\u00e4dd. Han v\u00e4nde om f\u00f6r att g\u00e5 hem n\u00e4r han h\u00f6rde att flygplanet sl\u00e4ppte ut bomber. Inte flygplansf\u00e5ngaren ocks\u00e5! Det var inte r\u00e4tt! Han skulle f\u00e5nga r\u00e5ttflygplan, inte bomba stadsborna!<\/p>\n\n\n\n Ali blev s\u00e5 arg att han fl\u00f6g \u00f6ver gatan, bort mot Sabihas r\u00f6st. Han ropade mot r\u00f6kpelaren som slog upp, han skrek sig hes, men Sabihas r\u00f6st h\u00f6rdes inte mer. N\u00e4r han kom fram till gropen d\u00e4r bomben fallit ner kunde han inte se n\u00e5got. Inte kunde det vara d\u00e4r som Sabiha varit!? D\u00e4r fanns bara sten och grus, r\u00f6k och glassplitter. Alldeles tyst var det. <\/p>\n\n\n\n Ali linkade hem igen. D\u00e4r var s\u00e5 konstigt. Br\u00e5ttom och tyst p\u00e5 samma g\u00e5ng. Mamma gick omkring och plockade med saker. Lillebror h\u00e4ngde i hennes sl\u00f6ja, som hon knutit \u00f6ver ryggen. Pappa hade kommit hem. Han hade haft s\u00f6nder en madrass och plockade fram en h\u00f6g med papper. Ali k\u00e4nde igen sedlarna. Vad skulle pappa g\u00f6ra med s\u00e5 mycket pengar? Det var knappt att n\u00e5gon m\u00e4rkte Ali. Pappa sa bara med hes r\u00f6st: <\/p>\n\n\n\n \u201dVi m\u00e5ste ge oss i v\u00e4g! Flygplansf\u00e5ngaren har b\u00f6rjat bomba oss!\u201d.<\/p>\n\n\n\n Ali t\u00e4nkte att han m\u00e5ste ta med sig n\u00e5got viktigt. Han undrade bara vad. Mamma hade plockat ihop den lilla mat de hade hemma i ett knyte. Pappa tog en madrass. Ali undrade om det fanns mer pengar i den.<\/p>\n\n\n\n \u201dVarf\u00f6r ska vi ge oss i v\u00e4g?\u201d undrade Ali. \u201dFlygplansf\u00e5ngaren skulle ju r\u00e4dda oss! Och f\u00f6rresten kan vi inte g\u00e5 utan Sabiha!\u201d <\/p>\n\n\n\n \u201dHan lurade oss\u201d, sa pappa stelt. \u201dVi har hittat en annan som ska r\u00e4dda oss. Skynda dig p\u00e5!\u201d<\/p>\n\n\n\n Pappas r\u00f6relser var hastiga, hans ansikte rynkade sig s\u00e5 att han s\u00e5g arg ut. Men Ali hade v\u00e4l inte gjort n\u00e5got dumt? Ali f\u00f6rstod ingenting och han kunde bara s\u00e4ga: <\/p>\n\n\n\n \u201dMen Sabiha, vi m\u00e5ste ta med henne!\u201d<\/p>\n\n\n\n D\u00e5 b\u00f6rjade mamma gr\u00e5ta och pappas ansikte skrynklade sig \u00e4nnu v\u00e4rre. Ali ville springa ut, han ville h\u00e4mta Sabiha. S\u00e5 s\u00e5g han Sabihas docka. Den tog han och s\u00e5 gick mamma och pappa, mamma med lillebror p\u00e5 ryggen.<\/p>\n\n\n\n Det var l\u00e5ngt att g\u00e5. F\u00f6rst gick de till floden och Ali t\u00e4nkte att de skulle hitta Sabiha d\u00e4r. Men han s\u00e5g inte henne n\u00e5gonstans. En massa m\u00e4nniskor gick nu l\u00e4ngs med floden, de f\u00f6ljde v\u00e5gorna ner\u00e5t, ner\u00e5t. Ali hoppade med mamma och pappa och lillebror. Hur mycket pappa \u00e4n skyndade p\u00e5 honom, blev de allt l\u00e4ngre efter ju mer de gick. Det tog s\u00e5 l\u00e5ng tid att hoppa p\u00e5 ett ben och ett par kryckor. Sabihas docka gungade fram och tillbaka n\u00e4r Ali hoppade, och Ali t\u00e4nkte p\u00e5 hur glad Sabiha skulle bli n\u00e4r hon fick den. Pappa gick bara med den d\u00e4r dumma madrassen och s\u00e5g rakt fram, Mamma flyttade lillebror och knytet med mat fr\u00e5n den ena sidan till den andra. <\/p>\n\n\n\n \u201dS\u00e4tt knytet p\u00e5 huvudet!\u201d ropade Ali, och mamma h\u00f6rde honom. <\/p>\n\n\n\n Nu m\u00e5ste hon h\u00e5lla en hand upp mot huvudet i st\u00e4llet. Ingen hand fanns \u00f6ver \u00e5t Ali. Ovanf\u00f6r dem mullrade flygplan, fram och tillbaka for de, och Ali hukade varje g\u00e5ng de passerade \u00f6ver hans huvud. Det tog \u00e4nnu l\u00e4ngre tid att g\u00e5 f\u00f6r flygplanens skull. <\/p>\n\n\n\n \u00c4ntligen kom de fram till ett st\u00e4lle d\u00e4r floden rann ut. Framf\u00f6r dem l\u00e5g ett stort gr\u00e5bl\u00e4nkande odjur. Det tog aldrig slut och det frustade ur n\u00e4sborrarna s\u00e5 att det st\u00e4nkte l\u00e5nga v\u00e4gar. Ali blev r\u00e4dd, men pappa bara knuffade p\u00e5 honom:<\/p>\n\n\n\n \u201dSkynda dig p\u00e5\u201d sa pappa. \u201dVi m\u00e5ste hinna f\u00f6re de andra f\u00f6r att f\u00e5 plats!\u201d<\/p>\n\n\n\n Ali s\u00e5g en massa m\u00e4nniskor framf\u00f6r det gr\u00e5a odjuret, och sm\u00e5 ungar som diade odjuret. De var b\u00e5tar som guppade upp och ner. En man med flytv\u00e4st stod d\u00e4r och skyndade p\u00e5 m\u00e4nniskorna. De tr\u00e4ngdes och ramlade i b\u00e5tarna, somliga klarade att hoppa ner. <\/p>\n\n\n\n Ali b\u00f6rjade leta efter Sabiha. Han \u00e5ngrade att han ber\u00e4ttat om vattnet. T\u00e4nk om Sabiha tagit sig ut p\u00e5 floden f\u00f6r att hon trodde att hon kunde dansa p\u00e5 v\u00e5gorna? Han lugnade sig med att t\u00e4nka att hon nog var f\u00f6re dem, bland alla andra m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n Mamma f\u00e4ste lillebror h\u00e5rdare p\u00e5 ryggen, tog tag i Ali och de gick mot en av de sm\u00e5 b\u00e5tarna. Den var n\u00e4stan full, men mannen med flytv\u00e4sten sjasade ner Alis familj mot den. Ali ville inte g\u00e5 ner i b\u00e5ten. <\/p>\n\n\n\n \u201dVi m\u00e5ste ha tag i Sabiha f\u00f6rst!\u201d sa han. <\/p>\n\n\n\n \u201dNu kommer du med!\u201d sa pappa och drog honom i andra armen. Ali kunde inte streta emot. Han hade bara ett ben och kryckorna. Han ramlade ner i b\u00e5ten. Det gjorde ont.<\/p>\n\n\n\n Mannen med flytv\u00e4sten sk\u00f6t ut b\u00e5ten och stannade p\u00e5 stranden. B\u00e5ten for i v\u00e4g \u00f6ver odjuret med ett f\u00f6rf\u00e4rligt ov\u00e4sen. Ali satte sig upp. Hans kryckor hade f\u00f6rsvunnit. Han satte h\u00e4nderna f\u00f6r \u00f6ronen och h\u00f6ll Sabihas docka under ena armen. De \u00e5kte s\u00e5 l\u00e4nge att han somnade. S\u00e5 slutade knattrandet och b\u00e5ten lutade v\u00e4ldigt \u00e5t den sida d\u00e4r Ali satt.<\/p>\n\n\n\n Ali var den f\u00f6rsta som hamnade i vattnet n\u00e4r b\u00e5ten kantrade. Han kunde inte simma med bara ett ben, s\u00e5 han sj\u00f6nk. Han h\u00f6ll sig i Sabihas docka, men den tappade han taget om l\u00e4ngre ner under vattnet.<\/p>\n\n\n\n Pappa simmade och tog tag i n\u00e5got tyg. Han trodde det var n\u00e5gon ur hans familj. Med munnen full av vatten sa han: \u201dDet g\u00e5r inte att lita p\u00e5 n\u00e5gon\u201d. <\/p>\n\n\n\n Han guppade p\u00e5 v\u00e5gorna tills n\u00e5gon drog honom i land. D\u00e5 h\u00f6ll han Sabihas v\u00e5ta docka s\u00e5 h\u00e5rt i handen att r\u00e4ddarna inte v\u00e5gade bryta upp fingrarna. De som dragit honom i land fr\u00e5gade p\u00e5 italienska: <\/p>\n\n\n\n \u201dHade du n\u00e5gon familj?\u201d <\/p>\n\n\n\n Det f\u00f6rstod han f\u00f6rst\u00e5s inte. En tolk kom och fr\u00e5gade stapplande: <\/p>\n\n\n\n \u201dFamilj?\u201d Alis pappa visade upp dockan: <\/p>\n\n\n\n \u201dMin familj\u201d, sa han och han gr\u00e4t inte. <\/p>\n\n\n\n Alis pappa f\u00f6rdes till en l\u00e5ng k\u00f6 av m\u00e4nniskor. D\u00e4r stod han med dockan i famnen och v\u00e4ntade. N\u00e4r han till slut kom fram till platsen d\u00e4r han fick litet soppa, str\u00e4ckte han f\u00f6rst fram dockan och sa p\u00e5 arabiska: <\/p>\n\n\n\n \u201dAli f\u00f6rst, sedan Sabiha och mamma, lillebror f\u00e5r av mamma, och sist till mig\u201d. De som delade ut mat f\u00f6rstod ingenting, de fyllde p\u00e5 en sk\u00e5l, gav den \u00e5t honom och sk\u00f6t i v\u00e4g honom. Han satte sig i ett h\u00f6rn med dockan i kn\u00e4t och h\u00e4llde soppan \u00f6ver henne. Hans \u00f6gon var f\u00e4stade p\u00e5 n\u00e5got l\u00e5ngt bortom odjuret, som var Medelhavet. <\/p>\n\n\n\n Vad som \u00e4n h\u00e4nde senare sl\u00e4ppte han aldrig dockan. P\u00e5 alla fr\u00e5gor svarade han att familjen bestod av fem personer: Han, Ali, Sabiha, mamma och lillebror, som var s\u00e5 liten att han inte hunnit f\u00e5 n\u00e5got namn. N\u00e4r tolkarna undrade var de andra i familjen fanns lyfte han upp dockan fyra g\u00e5nger: \u201dH\u00e4r \u00e4r Ali, h\u00e4r \u00e4r Sabiha, h\u00e4r \u00e4r min fru, h\u00e4r \u00e4r lillebror\u201d. Tolkarna skakade p\u00e5 huvudet, och av n\u00f6dhj\u00e4lparna fick han bara en portion mat. Den gav han \u00e5t dockan och \u00e5t inte n\u00e5got sj\u00e4lv. Inte gr\u00e4t han heller, men ibland sa han n\u00e5got till dockan med en sorgsen och tr\u00f6stande r\u00f6st. Det h\u00e4r var vad han sa:<\/p>\n\n\n\n \u201dJag kan inte hj\u00e4lpa att flygplansf\u00e5ngarna b\u00f6rjade kasta ut bomber. Det \u00e4r inte mitt fel att hj\u00e4lparna hade s\u00e5 d\u00e5liga b\u00e5tar. Det ska bli bra s\u00e5 sm\u00e5ningom. Vi m\u00e5ste bara v\u00e4nta.\u201d<\/p>\n\n\n\n M\u00e4nnen med flytv\u00e4starna slutade inte med att knuffa ut sm\u00e5 b\u00e5tar p\u00e5 Medelhavet. Inte heller slutade odjuret med att sluka m\u00e4nniskor fr\u00e5n Aleppo. Snart satt det m\u00e5nga fler pappor vid havet och stirrade mot den andra stranden. Den syntes inte. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En redigerad version av en novell som publicerats i Sofi Poulsen: Grimm darker, 2017. R\u00e5ttf\u00e5ngaren fr\u00e5n Aleppo En Grimm-Variant Yvonne W\u00e6rn Det var en g\u00e5ng en vacker stad som hette Aleppo. M\u00e5nga m\u00e4n arbetade d\u00e4r utan att ana vad som kunde komma. Kvinnor lagade mat och trodde att s\u00e5 skulle det vara resten av deras … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Flyktingar<\/span>
<\/p>\n\n\n\n