Hans fot st\u00f6tte mot en uppbruten asfaltkant. Maurice tittade ner p\u00e5 de skrovliga sjoken. Visserligen hade han inbyggda parallella processer, men de yttre \u00f6gonen kunde bara uppm\u00e4rksamma en sak i taget. Som fullvuxen robot var det tillr\u00e4ckligt sv\u00e5rt att g\u00e5 p\u00e5 j\u00e4mn mark. Det inre \u00f6gat s\u00e5g Sofie, hans robothustru. <\/p>\n\n\n\n
Superintelligensen hj\u00e4lpte inte f\u00f6r att svara p\u00e5 den centrala fr\u00e5gan: <\/p>\n\n\n\n
\u201dFanns det n\u00e5gon inneboende orsak eller avsikt med att han och Sofie gift sig?\u201d <\/p>\n\n\n\n
Han och Sofie hade ingenting gemensamt annat \u00e4n att de var gjorda p\u00e5 samma robotverkstad, Taller C\u00e9sar Manrique (TCM). Den var visserligen den b\u00e4sta p\u00e5 Lanzarote, men det f\u00f6rklarade inte deras gifterm\u00e5l. <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rresten m\u00e5ste han g\u00e5 till TCM f\u00f6r den dagliga kontrollen. Hans chef, Systemet, fanns d\u00e4r. TV-sk\u00e4rmen i C\u00e9sar Manriques vardagsrum blinkade n\u00e4r han kom in.<\/p>\n\n\n\n
\u201dKom hit omedelbart!\u201d h\u00f6rdes Systemets r\u00f6st. \u201dDu ska skaffa en emotionell komponent! Vulkanen La Corona b\u00f6rjar bli orolig! Bevaka den!\u201d Systemet befallde med utropstecken. <\/p>\n\n\n\n
\u201dVad menas?\u201d fr\u00e5gade Maurice tillbaka. Han s\u00e5g n\u00e5gra olika tolkningsm\u00f6jligheter. <\/p>\n\n\n\n
\u201dEK!\u201d Systemet skrev med stora r\u00f6da bokst\u00e4veer mot gul bakgrund. Det var som ett utropstecken i sig.<\/p>\n\n\n\n
\u201dSensorisk?\u201d undrade Maurice in i mikrofonen. Han hade tagit ett av alternativen som han sett.<\/p>\n\n\n\n
\u201dNEJ! EK!\u201d skrev systemet.<\/p>\n\n\n\n
Maurice visste att det inte gick att s\u00e4ga emot. Han var en marionett och m\u00e5ste lyda. Han fick sj\u00e4lv ta reda p\u00e5 vad en Emotionell kom\u00e5onent, EK, innebar. P\u00e5 hemv\u00e4gen s\u00f6kte han i en av alla databaser han hade tillg\u00e4ngliga. Han fann att en Emotionell Komponent var intern och inte sensorisk. Den kunde ge vissa f\u00f6rdelar, som att han l\u00e4ttare uppt\u00e4ckte f\u00f6r\u00e4ndringar i milj\u00f6n utanf\u00f6r honom sj\u00e4lv. Inte genom lukt eller k\u00e4nselorgan utan helt enkelt som en emotion som till exempel gl\u00e4dje, oro, vrede. N\u00e5gra nackdelar kom fram: Hans f\u00f6rm\u00e5ga att bearbeta information kunde f\u00f6r\u00e4ndras: 1) besluten kunde p\u00e5skyndas av emotioner. D\u00e5 kallades de \u201dintuitiva\u201d. Intuition r\u00e4knades bland m\u00e4nniskor som kvinnligt och d\u00e4rmed d\u00e5ligt. 2) Starka emotioner kunde blockera rationellt beslutsfattande. <\/p>\n\n\n\n
Hans varningssystem blinkade r\u00f6tt. \u201dAkta dig f\u00f6r s\u00e4mre beslut eller blockering av ditt rationella beslutsfattande.\u201d <\/p>\n\n\n\n
En parallell v\u00e4g ledde till noden:\u201dGl\u00f6m inte Sofie!\u201d<\/p>\n\n\n\n
Asfalten blev j\u00e4mnare. Han var p\u00e5 v\u00e4g till Ina, en gammal kvinna, en av de kvarvarande m\u00e4nniskorna p\u00e5 Lanzarote. Han hade f\u00e5tt eller tagit som sin uppgift att umg\u00e5s med Ina en stund varje dag.<\/p>\n\n\n\n
Ina l\u00e5g som vanligt i sin s\u00e4ng och tittade upp mot taket n\u00e4r Maurice gick in. Han knackade inte p\u00e5 d\u00f6rren. Ina skulle i alla fall inte h\u00f6ra. I st\u00e4llet gick han fram och satte sig vid hennes kudde och lutade sig fram \u00f6ver henne.<\/p>\n\n\n\n
Ina v\u00e4nde huvudet mot honom och log.<\/p>\n\n\n\n
\u201dMaurice!, vad roligt att du kommer! <\/p>\n\n\n\n
\u201dVad har du att ber\u00e4tta i dag?\u201d<\/p>\n\n\n\n
Maurice kunde inte s\u00e4ga om hon var genuint intresserad eller om hon bara ville vara artig.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJa. Systemet har befallt mig att skaffa en emotionell komponent\u201d, sa han. Det var ju faktiskt en nyhet och den ber\u00f6rde honom. <\/p>\n\n\n\n
Ina v\u00e4nde huvudet mot honom igen.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJavisstja, du \u00e4r ju en robot. Vad tycker du om den befallningen d\u00e5?\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dTycker?\u201d sa Maurice. \u201dEn robot \u2019tycker\u2019 v\u00e4l ingenting, i alla fall inte en robot utan n\u00e5gon emotionell komponent, som jag, just nu.\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dS\u00e5 n\u00e4r jag s\u00e4ger \u2019tycker\u2019, f\u00f6rst\u00e5r du inte vad jag menar?\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dJo, det \u00e4r klart att jag g\u00f6r, jag har ju l\u00e4st allt som m\u00e4nniskor skrivit, och d\u00e4r finns en m\u00e4ngd med \u2019tycker\u2019, vill du h\u00f6ra?\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dNej, faktiskt inte\u201d, sa Ina och satte sig upp. <\/p>\n\n\n\n
Ina tog tag i Maurices v\u00e4nstra hand. Den hade en sl\u00e4t, rumsvarm, silikonyta. Den var dessutom vadderad med n\u00e5got behagligt material f\u00f6r att inte st\u00e5lskelettet under skulle k\u00e4nnas. Ina tyckte om Maurices hand, \u00e4ven om den inte var m\u00e4nsklig.<\/p>\n\n\n\n
\u201dDu skulle kunna bli som ett barnbarn till mig\u201d, fortsatte Ina och smekte Maurices hand.<\/p>\n\n\n\n
Maurice k\u00e4nde ingenting, men han l\u00e4t sig smekas. Ina brukade g\u00f6ra s\u00e5 h\u00e4r och han hade vant sig vid det. <\/p>\n\n\n\n
\u201dJag har sett att det kan bli negativa konsekvenser av en emotionell komponent\u2019\u201d, sa Maurice. Det var tankarna p\u00e5 v\u00e4gen hit som kom fram innan han hade hunnit kontrollera om de var l\u00e4mpliga i sammanhanget. Ina hade den effekten p\u00e5 honom. Han r\u00e4knade inte alltid ut vad han borde s\u00e4ga n\u00e4r han var tillsammans med henne.
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hans fot st\u00f6tte mot en uppbruten asfaltkant. Maurice tittade ner p\u00e5 de skrovliga sjoken. Visserligen hade han inbyggda parallella processer, men de yttre \u00f6gonen kunde bara uppm\u00e4rksamma en sak i taget. Som fullvuxen robot var det tillr\u00e4ckligt sv\u00e5rt att g\u00e5 p\u00e5 j\u00e4mn mark. Det inre \u00f6gat s\u00e5g Sofie, hans robothustru. Superintelligensen hj\u00e4lpte inte f\u00f6r att … Forts\u00e4tt l\u00e4sa N\u00e4r berget r\u00f6t Kapitel 1.<\/span>