Min mamma bodde i Spanien \u00f6ver vintrarna. Jag skrev ofta till henne och \u00e4r verkligen tacksam \u00f6ver att ha kvar detaljerade minnen av hur det var mitt i livet. H\u00e4r \u00e4r jag 44 \u00e5r gammal. Brevet skrevs den 4 november.<\/p>\n\n\n\n
”Lillflickan (12 \u00e5r) fick ont i halsen igen – hon hade varit hemma tre dagar fr\u00e5n skolan, utan feber men med en ordentlig heshet. <\/p>\n\n\n\n
Ner med varma st\u00f6vlarna fr\u00e5n vinden, klockan sju p\u00e5 morgonen, det var halt, kallt och m\u00f6rkt.<\/p>\n\n\n\n
(Kommentar: till vinden kom jag p\u00e5 en trappa som gick upp till taket ovanf\u00f6r ing\u00e5ngen. Utifr\u00e5n parkeringsplatsen, allts\u00e5. Och sedan fick jag kl\u00e4ttra in genom det lilla h\u00e5let p\u00e5 gaveln.)<\/p>\n\n\n\n
I vinterkappan fattades sk\u00e4rpsp\u00e4nnet. Klockan var tio i \u00e5tta och jag skulle g\u00e5 fem i. Det blev till att knyta. Mamma, var \u00e4r min m\u00f6ssa? I tredje l\u00e5dan hittade jag den. Sju minuter i \u00e5tta. Var \u00e4r mina sockor? Sex minuter i \u00e5tta och sockorna var funna. Vantarna d\u00e5? Nej, nu m\u00e5ste jag g\u00e5, se efter i badrummet. Vantarna hittades. Jag hann med bussen. Bara f\u00f6r att f\u00e5 st\u00e5 och v\u00e4nta p\u00e5 t\u00e5get. Undra sedan p\u00e5 att stressen kastar sig \u00f6ver en som spindelv\u00e4v – fast och klibbig. <\/p>\n\n\n\n
Kroppen v\u00e4grar att arbeta, men tv\u00e4ttmaskinen fylls, tv\u00e4tten h\u00e4ngs upp, golvet torkas av.<\/p>\n\n\n\n
Ibland blir jag f\u00f6rtvivlad p\u00e5 alla krav som st\u00e4lls – h\u00e4lsa p\u00e5 h\u00e4r och d\u00e4r, syssels\u00e4tta barnen, kratta l\u00f6v, l\u00e4s genom det h\u00e4r till p\u00e5 m\u00e5ndag \u00e4r du sn\u00e4ll, byta kl\u00e4der, plocka fram varma st\u00f6vlar \u2026 Var tacksam att du har att g\u00f6ra, Yvonne. Tids nog blir du gammal och sitter d\u00e4r och v\u00e4ntar p\u00e5 att n\u00e5gon ska komma och h\u00e5lla dig s\u00e4llskap. F\u00f6rs\u00f6k d\u00e5 komma ih\u00e5g den h\u00e4r \u00f6verlastade tiden -kanske \u00e4r du tacksam d\u00e5 att den \u00e4r \u00f6ver. Min mamma bodde i Spanien \u00f6ver vintrarna. Jag skrev ofta till henne och \u00e4r verkligen tacksam \u00f6ver att ha kvar detaljerade minnen av hur det var mitt i livet. H\u00e4r \u00e4r jag 44 \u00e5r gammal. Brevet skrevs den 4 november. ”Lillflickan (12 \u00e5r) fick ont i halsen igen – hon hade varit hemma tre dagar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Till mina memoarer – utvecklingstid<\/span>
<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"http:\/\/yvonnewaern.se\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/Vintermorgon-Krigslida-1024x873.jpg\")
<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"