Yvonne W\u00e6rn<\/p>\n\n\n\n
Kommer att publiceras i en skrift fr\u00e5n Kungliga Vitterhetsakademin.<\/p>\n\n\n\n
Titel: Historien om svensk psykologisk forskning. Utvecklingen fr\u00e5n perception och psykofysik<\/p>\n\n\n\n
Serie: Konferenser, nr 101<\/p>\n\n\n\n
Utgivare: Kungl. Vitterhetsakademien Utgivnings\u00e5r: 2020
ISBN 978-91-88763-16-7
ISSN 0348-1433<\/p>\n\n\n\n
Bakgrund<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r psykologi\u00e4mnet skildes fr\u00e5n pedagogik\u00e4mnet, vilket i Stockholm skedde 1953, var det professor G\u00f6sta Ekman som st\u00e4llde om rodret. Medan David Katz, hans f\u00f6retr\u00e4dare, hade inriktat den psykologiska forskningen mot fenomenologi och ge- staltpsykologi, var G\u00f6sta Ekmans dr\u00f6m att g\u00f6ra psykologi\u00e4mnet naturvetenskapligt. Psykofysiken var f\u00f6r honom psykologins grundbult, det var ju f\u00f6r \u00f6vrigt d\u00e4r som psykologin startade som vetenskap. Som alla dagdr\u00f6mmar gick den dr\u00f6mmen under i m\u00f6tet med verkligheten. Gamla traditioner, motst\u00e5nd, utmaningar och p\u00e5tryckare kom att s\u00e4tta k\u00e4ppar i hans hjul p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n
Gamla traditioner fanns kvar hos de medarbetare som jobbade vid sidan av G\u00f6sta Ekman. Jag menar inte att det var n\u00e5got fel p\u00e5 de pedagogiska eller psykodynamiska forskningsresterna, men de gick inte i linje med den psykofysiska inriktningen. Jag sj\u00e4lv gjorde b\u00e5de trebetygsuppsats och licentiatavhandling (W\u00e6rn,1960) under hand- ledning av Kjell H\u00e4rnqvist \u2013 sedermera professor i pedagogik. Ett direkt motst\u00e5nd mot en naturvetenskaplig psykologi l\u00e5g i samh\u00e4llsutvecklingen, som b\u00f6rjade avkr\u00e4va samh\u00e4llsrelevans i forskningen. Grundforskning var accepterad, men bara om fors karna hade en id\u00e9 om vart den syftade.<\/p>\n\n\n\n
En utmaning som blev allt tydligare var den tekniska utvecklingen, d\u00e4r trafik, en- ergi, arbetsliv, ja, till och med underh\u00e5llning kom att arta sig p\u00e5 helt nya och ov\u00e4ntade s\u00e4tt. Hur skulle psykologin f\u00f6rh\u00e5lla sig till denna utveckling?<\/p>\n\n\n\n
Olika p\u00e5tryckare kom fr\u00e5n omv\u00e4rldens f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 \u00e4mnet psykologi. Det var sv\u00e5rt att se vad psykofysik kunde ha att g\u00f6ra med psykologiska problem i form av psy- kiska sjukdomar. F\u00f6rv\u00e4ntningarna p\u00e5 psykologi som klinisk vetenskap och praktik kom inte att uppfyllas f\u00f6rr\u00e4n en psykologutbildning kom till st\u00e5nd, och det var s\u00e5 sent som omkring 1974, d\u00e5 professor G\u00f6sta Ekman redan hade g\u00e5tt bort.<\/p>\n\n\n\n
Sist, men inte minst, kom hela den omgivning som institutionen verkade i att f\u00f6r- \u00e4ndras. Redan p\u00e5 1960-talet \u00f6kade antalet studenter p\u00e5 grund av nya villkor f\u00f6r gym- nasiestudier, vilka gjorde att m\u00e5nga fler kunde avl\u00e4gga studentexamen. Detta medf\u00f6r- de att styrningen av universiteten m\u00e5ste ta till \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att handskas med student- explosionen. En av de f\u00f6rsta \u00e5tg\u00e4rderna var att f\u00f6rs\u00f6ka strama \u00e5t grundutbildningen genom att l\u00e5ta UK\u00c4 (Universitetskanslers\u00e4mbetet) fastst\u00e4lla utbildningsplaner f\u00f6r alla linjer och kursplaner f\u00f6r samtliga ing\u00e5ende kurser genom en arbetsgrupp (Univer- sitetskanslers\u00e4mbetets arbetsgrupp f\u00f6r fasta studieg\u00e5ngar, f\u00f6rkortat UKAS). Det h\u00e4r f\u00f6rs\u00f6ket till \u00e5tstramning m\u00f6ttes av v\u00e5ldsamt motst\u00e5nd fr\u00e5n studenterna, som eldades p\u00e5 av studentuppror i l\u00e4nder utanf\u00f6r Sverige, framf\u00f6r allt i Frankrike. 1968 intr\u00e4ffade den k\u00e5rhusockupationen i Stockholm, d\u00e4r studenterna ockuperade k\u00e5rhuset i protes- ter mot UKAS. Olof Palme, som d\u00e5 var ecklesiastikminister, st\u00e4llde modigt upp f\u00f6r att gjuta olja p\u00e5 v\u00e5gorna, och resultatet blev ett n\u00e5got modifierat f\u00f6rslag som fick namnet PUKAS (d\u00e4r P st\u00e5r f\u00f6r Palme). Det f\u00f6rslaget antogs p\u00e5 v\u00e5ren 1969.<\/p>\n\n\n\n
Trots PUKAS \u00f6versv\u00e4mmades universiteten av studenter, s\u00e5 l\u00e4nge som antagning- en var fri. M\u00e4ngden studenter kom att p\u00e5verka oss unga universitetsl\u00e4rare en hel del. Jag minns hur jag blev tvungen att h\u00e5lla samma lektion tio g\u00e5nger i str\u00e4ck (uppdelat p\u00e5 tv\u00e5 dagar, visserligen). Det var ytterst tr\u00f6ttsamt och utgjorde ingen god grogrund f\u00f6r forskning.<\/p>\n\n\n\n
Vad som kunde vara mer uppfriskande var de marxistiska och maoistiska v\u00e5gor- na som gick genom det intellektuella samh\u00e4llet. Studenterna kr\u00e4vde storm\u00f6ten och studentinflytande p\u00e5 undervisningen, de ifr\u00e5gasatte psykologins roll som tj\u00e4nare f\u00f6r \u201dmakten\u201d och de f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt l\u00e4tta p\u00e5 ankaret som f\u00e4sts i den psykofysiska grunden. Vi var m\u00e5nga nya, unga l\u00e4rare som fick axla uppgifterna att m\u00f6ta studenter med b\u00e5de undervisning och samh\u00e4llsdiskussioner. Vid den tiden hade G\u00f6sta Ekman eftertr\u00e4tts av David Magnusson,<\/p>\n\n\n\n
Reaktion mot behaviorismen<\/em><\/p>\n\n\n\n Tillbaka till mig och mina forskningsbidrag. Efter att ha presenterat en doktorsavhandling (W\u00e6rn, 1971b), tyckte jag att b\u00e5de undervisning och forskning p\u00e5 Stock- holmsinstitutionen var f\u00f6r inskr\u00e4nkta. I studielitteraturen p\u00e5 grundkursen domine- rade det behavioristiska syns\u00e4ttet. M\u00e4nniskan visade sig genom responsen p\u00e5 olika stimuli. Den forskning som jag m\u00f6tt under mina tidigaste studier sn\u00f6rde in det psyko- logiska omr\u00e5det p\u00e5 ett f\u00f6r mig obegripligt sn\u00e4vt s\u00e4tt. Tv\u00e5 exempel var f\u00f6r mig s\u00e4rskilt f\u00f6rbryllande. Det ena var Mats Bj\u00f6rkmans doktorsavhandling (1958), som utgick fr\u00e5n hur m\u00e4nniskor l\u00e4rde sig meningsl\u00f6sa stavelser. Traditionen var klar: Ebbinghaus, men vad hade denna situation med l\u00e4rande i \u201dverkliga livet\u201d att g\u00f6ra? Avhandlingen fick h\u00f6gsta betyg. Det andra forskningsexemplet var Marianne Frankenhaeusers arbete om tidsperception vid \u00f6kad gravitation, (1960). Redan p\u00e5 den tiden reflekterade forskare \u00f6ver hur rymdresor skulle kunna p\u00e5verka m\u00e4nniskor psykologiskt. Det f\u00f6ref\u00f6ll vara viktigt. Men tidsperception? Varf\u00f6r skulle just den aspekten unders\u00f6kas?<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r intressant att notera att b\u00e5da dessa framst\u00e5ende forskare senare kom att \u00e4gna sig \u00e5t mer \u201dsamh\u00e4llsrelevanta\u201d fr\u00e5gor; Marianne Frankenhaeuser genom att studera stress, Mats Bj\u00f6rkman genom att \u00e4gna sig dels \u00e5t att bygga upp psykologi\u00e4mnet p\u00e5 Ume\u00e5 universitet, dels \u00e5t att leda arbetet inf\u00f6r h\u00f6gertrafikoml\u00e4ggningen.<\/p>\n\n\n\n Trots att jag ifr\u00e5gasatte begr\u00e4nsningarna gick jag sn\u00e4llt i de psykofysiska hjulsp\u00e5ren. F\u00f6r mig var det ett stort avsteg fr\u00e5n psykofysiken att anv\u00e4nda begreppet \u201dkognition\u201d. Mitt uppror visade sig i liten skala i valet av titel p\u00e5 doktorsavhandlingen: \u201dSimilarity estimates and cognitive structure.\u201d G\u00f6sta Ekman hade arbetat en hel del med likhets- skattningar, mitt till\u00e4gg var den kognitiva strukturen. Tyv\u00e4rr avled han innan jag dis- puterade. Han fick aldrig m\u00f6jlighet att protestera, och jag undrar hur han skulle ha st\u00e4llt sig inf\u00f6r den nya utvecklingen inom \u00e4mnet.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5verkan p\u00e5 min forskning<\/em><\/p>\n\n\n\n Andra vindar \u00e4n de akademiska bl\u00e5ste och jag l\u00e4t mig villigt p\u00e5verkas. Ett f\u00f6r mig betydelsefullt inflytande kom fr\u00e5n ett f\u00f6rlag som undrade om jag ville skriva en bok inom \u00e4mnet psykologi. Samtidigt blev jag kursledare f\u00f6r en kurs i Allm\u00e4n Psykologi II, vilken d\u00e5 var en aspekt av psykologi vid sidan av Allm\u00e4n Psykologi I (som omfattade perception), Differentiell psykologi och Personlighetspsykologi. Det enda som fanns inom det allm\u00e4npsykologiska omr\u00e5det just d\u00e5 var behavioristisk litteratur om inl\u00e4r- ning, med Watson och Skinner som fr\u00e4msta f\u00f6retr\u00e4dare. Jag skrev en bok om det jag tyckte fattades i psykologin i Stockholm, n\u00e4mligen kognition. Kognitionspsykologin var aktuell internationellt redan p\u00e5 1950-talet men n\u00e5dde inte Stockholm d\u00e5. F\u00f6rst under 1970-talet kom \u201dden kognitiva revolutionen\u201d att invadera Sverige.<\/p>\n\n\n\n Boken jag skrev fick titeln Kunskap och tankeprocesser. En introduktion i kognitiv psykologi <\/em>(W\u00e6rn, 1973). Den kom f\u00f6r \u00f6vrigt att bli den f\u00f6rsta boken p\u00e5 svenska om kognitionspsykologi och den f\u00f6rsta om kognitionspsykologi att anv\u00e4ndas i grundut- bildningen p\u00e5 psykologiska institutionen i Stockholm.<\/p>\n\n\n\n En viktig akademisk faktor f\u00f6r min och andras forskningsutveckling utgjorde m\u00f6jlig- heten att h\u00e5lla seminarier. Tidigare hade det inte funnits s\u00e4rskilt m\u00e5nga seminarier p\u00e5 h\u00f6gre niv\u00e5. Efter min disputation fick jag f\u00f6rm\u00e5nen att ansvara f\u00f6r ett seminarium f\u00f6r studerande ovanf\u00f6r grundutbildningen, det vill s\u00e4ga p\u00e5 C-niv\u00e5, psykologutbildningen och forskarutbildningen. Mitt seminarium fick s\u00e5 sm\u00e5ningom av de mer l\u00e5ngvariga deltagarna namnet Det kognitiva seminariet. Jag sj\u00e4lv hade gjort en start mot omr\u00e5det i och med boken jag skrivit, men de studerande som deltog f\u00f6rde med sig nyare fl\u00e4ktar.<\/p>\n\n\n\n En viktig d\u00f6rr\u00f6ppnare inom den kognitionspsykologiska inriktningen var en dok-torand, Anders Ericsson. Hans doktorsavhandling kom 1976 (Ericsson 1976), men han deltog tyv\u00e4rr inte i v\u00e5ra seminarier och jag hade mycket liten kontakt med honom, p\u00e5 grund av b\u00e5de personliga omst\u00e4ndigheter och undervisningsb\u00f6rdan p\u00e5 institutionen. Kort efter sin disputation flyttade han till USA.<\/p>\n\n\n\n Forskning sker inte utan ekonomiskt st\u00f6d. En viktig del i arbetet som nybliven fors-kare (till att b\u00f6rja med fick jag en befattning som forskarassistent) var att s\u00f6ka forsk-ningsanslag. Tack vare ekonomiskt st\u00f6d fick jag m\u00f6jlighet att anst\u00e4lla assistenter (n\u00e5g-ra blev senare doktorander), k\u00f6pa in s\u00e5v\u00e4l forsknings- som kontorsmateriel, utnyttja datorber\u00e4kningar f\u00f6r databearbetning samt g\u00f6ra resor f\u00f6r att m\u00f6ta andra forskare. En del av deltagarna i Det kognitiva seminariet var mina forskningsassistenter, och de flesta skrev s\u00e5 sm\u00e5ningom doktorsavhandlingar med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n ett kogni- tionspsykologiskt syns\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n Anslagsgivande myndigheter blev viktiga akt\u00f6rer i forskningsutvecklingen p\u00e5 an-dra s\u00e4tt. Ett initiativ som gjorde en hel del f\u00f6r att spr\u00e4nga gr\u00e4nserna f\u00f6r \u00e5tminstone min forskning var den s\u00e5 kallade Omr\u00e5desgruppen f\u00f6r kognition och beslutsfattande. Det var HSFR (Humanistisk-Samh\u00e4llsvetenskapliga Forskningsr\u00e5det) som gav anslag f\u00f6r att olika forskningsgrupper inom omr\u00e5det skulle kunna tr\u00e4ffas. Sj\u00e4lva ben\u00e4mning- en p\u00e5 gruppen visar bredden av forskningsomr\u00e5det samtidigt som den antyder den kompromiss omr\u00e5det kom att inneb\u00e4ra, i fr\u00e5ga om s\u00e5v\u00e4l teori som metodik. Kogni- tion och beslutsfattande hade (och har fortfarande) med varandra att g\u00f6ra, men kunde (kan?) inte integreras. Forskare inom omr\u00e5det tr\u00e4ffades p\u00e5 olika universitet, diskute- rade och inspirerade varandra. Det g\u00e5r inte att \u00f6verskatta betydelsen av s\u00e5dana m\u00f6ten.<\/p>\n\n\n\n Val av forskningsf\u00e4lt och forskningsmetodik<\/em><\/p>\n\n\n\n Kognitionspsykologin innebar en studie av \u201dmentala\u201d processer, och kr\u00e4vde s\u00e5v\u00e4l en ny teoretisk referensram som nya observationsmetoder. Jag och mina seminariedeltagare fann en fruktbar teoretisk utg\u00e5ngspunkt i den s\u00e5 kallade informationsprocesspsyko- login.<\/p>\n\n\n\n Bland de nya observationsmetoderna som blev aktuella f\u00f6r min del kom t\u00e4nka h\u00f6gt-protokoll att utg\u00f6ra en viktig resurs, tillika utmaning.<\/p>\n\n\n\n De nya kraven p\u00e5 forskningen innebar att observationer av m\u00e4nsklig perception, beteende eller t\u00e4nkande inte enbart kunde ske i ett laboratorium utan m\u00e5ste flyttas ut i \u201dverkligheten\u201d. Medan m\u00e5nga av mina kollegor blivit engagerade i trafikpsykologi, teknisk utveckling eller beslutsfattande, kom min forskning framf\u00f6r allt att p\u00e5verkas av datorutvecklingen. Kontorsautomation och hemdatorer blev ett nytt forsknings- f\u00e4lt f\u00f6r forskare inom omr\u00e5det m\u00e4nniska-datorinteraktion. Deltagare i det kognitiva seminariet var inte sena att f\u00f6lja den utvecklingen.<\/p>\n\n\n\n N\u00e5gra nedslag i min forskning<\/p>\n\n\n\n Psykofysik<\/em><\/p>\n\n\n\n Under min tid som doktorand var jag till att b\u00f6rja med beroende av G\u00f6sta Ekmans forskning. Min f\u00f6rsta publicerade artikel kom att handla om en m\u00e4tmetod f\u00f6r att \u00e5stadkomma en subjektiv kvotskala (Ekman & W\u00e6rn, 1959). Det \u00e4r l\u00e4tt att gl\u00f6mma att ber\u00e4kningarna p\u00e5 den tiden f\u00f6r det mesta gjordes f\u00f6r hand eller med enkla r\u00e4kne- hj\u00e4lpmedel. Jag minns hur jag slog upp logaritmer i tabeller, hur jag snurrade p\u00e5 r\u00e4k- nemaskinen f\u00f6r kurvanpassningen, och hur v\u00e5r institutionstekniker ritade de vackra potensfunktionerna. Allt detta g\u00f6rs nu med hj\u00e4lp av statistiska datorprogram.<\/p>\n\n\n\n Senare blev jag inskolad i likhetsskattningar (Ekman, Goude & W\u00e6rn, 1961), som jag med stor iver utvidgade till fler \u00e4n tv\u00e5 dimensioner (W\u00e6rn, 1971a, b). H\u00e4r l\u00e4rde jag mig p\u00e5 egen hand att det fanns annat \u00e4n euklidisk geometri, vilket gjorde att jag kunde betrakta en likhetsskattning som en projektion p\u00e5 axlarna i ett flerdimensionellt rum, behandla en hel matris av likhetsskattningar som en upps\u00e4ttning linj\u00e4ra ekvationer och bearbeta det hela med hj\u00e4lp av faktoranalys (W\u00e6rn, 1972a). Jag l\u00e4rde mig ocks\u00e5 graf- teori f\u00f6r icke-numer\u00e4ra relationer och utnyttjade den i en annan analys av flerdimen- sionell likhet (W\u00e6rn 1972b). Det var b\u00e5de intressant och utmanande att genomf\u00f6ra dessa analyser utan handledning och utan n\u00e5gon matematisk bakgrund.<\/p>\n\n\n\n Det l\u00e5nga avbrottet mellan referenserna beror p\u00e5 att jag fick annat g\u00f6ra: jag f\u00f6dde och sk\u00f6tte tv\u00e5 barn mellan licentiatavhandlingen och doktorsdisputationen. P\u00e5 den tiden fanns inga platser p\u00e5 daghem annat \u00e4n f\u00f6r ogifta m\u00f6drar. Sl\u00e4kt och \u201dbarnflickor\u201d var n\u00f6dhj\u00e4lpen f\u00f6r arbetande gifta m\u00f6drar. Inte undra p\u00e5 att det fanns s\u00e5 f\u00e5 kvinnor som studerade eller arbetade.<\/p>\n\n\n\n Barns sociala kognition<\/em><\/p>\n\n\n\n Den f\u00f6rsta tiden efter avhandlingen blev av naturliga sk\u00e4l trevande. Jag ville frig\u00f6ra mig fr\u00e5n de sn\u00e4va psykofysiska ramarna, men det fanns inte s\u00e5 mycket inspiration att tillg\u00e5 p\u00e5 institutionen. I st\u00e4llet utgick jag fr\u00e5n mina barn och en nyfunnen \u201dgammal\u201d forskare, n\u00e4mligen Jean Piaget. Jag och n\u00e5gra psykologstuderande b\u00f6rjade unders\u00f6ka barns sociala kognition. Vi bad barn ber\u00e4tta vad som h\u00e4nde vid olika sociala interak- tioner \u2013 b\u00e5de n\u00e4r de fick hj\u00e4lp och vid konflikter. Jag fotograferade mina egna barn i olika situationer, vi l\u00e4rde oss av Piagets intervjumetod och de studerande var duktiga intervjuare (Falkenberg, Rahm & W\u00e6rn, 1977; Borg, Hultman & W\u00e6rn, 1978). In- tervjumetodiken f\u00f6rfinades senare i ett metodikkompendium (W\u00e6rn, 1976; W\u00e6rn & Heffler, 1980, 2009).<\/p>\n\n\n\n Textf\u00f6rst\u00e5else<\/em><\/p>\n\n\n\n M\u00e5nga studenter var under 1970-talet inspirerade av b\u00e5de Karl Marx och Mao Tse Dung. Studenterna tolkade deras och diverse uttolkares texter p\u00e5 s\u00e4tt som jag tyckte var rena missf\u00f6rst\u00e5nd. Jag kunde inte l\u00e5ta bli att f\u00f6rv\u00e5na mig \u00f6ver deras vantolkningar och ville n\u00e4rmare studera hur de bar sig \u00e5t. Jag b\u00f6rjade med att anv\u00e4nda texter som var skrivna av andra och f\u00f6ljde l\u00e4sarnas tolkningsprocess medan de l\u00e4ste genom att be dem t\u00e4nka h\u00f6gt. Ganska snart uppt\u00e4ckte jag att jag borde konstruera texter systematiskt f\u00f6r att f\u00e5 tydliga resultat. En intressant variant var att utesluta ord ur korta texter och l\u00e5ta l\u00e4sarna fylla i dem (W\u00e6rn, 1982).<\/p>\n\n\n\n Min forskning inom det h\u00e4r omr\u00e5det har refererats som pionj\u00e4rforskning i en del senare \u00f6versiktsrapporter (bland annat Britton & Glynn, 1987; Kucan & Beck, 1997). Jag och andra som forskat inom omr\u00e5det har lyft fram slutsatser som framf\u00f6r allt har med metakognition eller \u201dexekutiv kontroll\u201d att g\u00f6ra: L\u00e4sare tycks n\u00e4rma sig \u201dsv\u00e5ra\u201d texter p\u00e5 tv\u00e5 olika s\u00e4tt. Det ena g\u00e5r ut p\u00e5 att de utnyttjar sina egna tidigare kunskaper om omr\u00e5det och \u201dh\u00e5ller med\u201d eller \u201dopponerar sig\u201d, beroende p\u00e5 hur texten f\u00f6rh\u00e5ller sig till de tidigare kunskaperna. Det andra s\u00e4ttet inneb\u00e4r att l\u00e4sarna h\u00e5ller sig till texten och drar slutsatser huvudsakligen ur inneh\u00e5llet i den. Det senare f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet ger \u201db\u00e4ttre\u201d resultat p\u00e5 en senare m\u00e4tning av textf\u00f6rst\u00e5else (W\u00e6rn, 1977, 1980a, b, 1981, 1982).<\/p>\n\n\n\n Informationsprocesspsykologi<\/em><\/p>\n\n\n\n Den kognitiva revolutionen utvecklade sig inte bara i omv\u00e4rlden (f\u00f6r min del inspire- rade framf\u00f6r allt forskare p\u00e5 Carnegie Mellon University, med f\u00f6retr\u00e4dare som Her- bert Simon och Allan Newell) utan ocks\u00e5 inom psykologiska institutionens v\u00e4ggar. De beg\u00e5vade doktorander jag fick f\u00f6rm\u00e5nen att handleda kastade sig med liv och lust in i informationsprocessernas v\u00e4rld och kom ut med avhandlingar som Stellan Ohlssons (1980) och G\u00f6ran Hagerts (1986).<\/p>\n\n\n\n I en \u00f6versiktsartikel (1976) beskriver Stellan Ohlsson och Ove Almqvist (b\u00e5da del- tagare i Det kognitiva seminariet) informationsprocesspsykologin i detalj. De ger f\u00f6l- jande definition av t\u00e4nkande: \u201dT\u00e4nkandet \u00e4r en PROCESS vari information i form av symbolstrukturer genomg\u00e5r en serie f\u00f6r\u00e4ndringar i riktning mot ett visst m\u00e5l under kontroll av ett komplicerat program.\u201d Det finns minst tre konsekvenser av detta s\u00e4tt att betrakta m\u00e4nskligt t\u00e4nkande. L\u00e5t mig sammanfatta dem nedan:<\/p>\n\n\n\n En \u00e4r att t\u00e4nkandet kan simuleras i en dator, som ju arbetar med att hantera sym- boler under kontroll av ett komplicerat program. Allts\u00e5 \u00e4r t\u00e4nkandet symbolbaserat.<\/em><\/p>\n\n\n\n En annan slutsats \u00e4r att programmet \u00e4r komplicerat, vilket utesluter alla enkla f\u00f6r- klaringar av typen stimulus som ger upphov till respons. Vi kan d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ga att infor- mationsprocesspsykologin utg\u00f6r en kritik av och ett alternativ till behaviorismen.<\/em><\/p>\n\n\n\n En tredje konsekvens \u00e4r att t\u00e4nkandet \u00e4r en sekventiell process. <\/em>Den slutsatsen inne- b\u00e4r naturligtvis en begr\u00e4nsning av vilket slags t\u00e4nkande som kan studeras. Problem med tydliga steg, som till exempel \u201dHanois torn\u201d l\u00e4mpar sig b\u00e4st f\u00f6r informations- processanalys, medan problem som ofta kallats f\u00f6r \u201dinsiktsproblem\u201d i f\u00f6rsta hand inte passar f\u00f6r den analysen. Senare har dock Stellan Ohlsson visat att det g\u00e5r att behandla ocks\u00e5 vissa problem d\u00e4r gestaltv\u00e4xling kr\u00e4vs med en informationsprocesspsykologisk referensram (Ohlsson, 2011).<\/p>\n\n\n\n Under sin tid p\u00e5 psykologiska institutionen genomf\u00f6rde b\u00e5de Stellan Ohlsson och G\u00f6ran Hagert studier med t\u00e4nka h\u00f6gt-protokoll, d\u00e4r de simulerade data i informa- tionsprocessteoretisk anda. De utarbetade sj\u00e4lva ett teoretiskt verktyg, ett \u201dproduk- tionssystem\u201d som grund f\u00f6r simuleringen. Herbert Simon (senare Nobelpristagare i ekonomi) var den store inspirat\u00f6ren.<\/p>\n\n\n\n Vi kan s\u00e4ga att \u201dproduktionssystem\u201d och datasimuleringar blev informationspro- cesspsykologins motsvarigheter till de statistiska ber\u00e4kningar som utf\u00f6rdes av forskare inom till exempel omr\u00e5det beslutsfattande.<\/p>\n\n\n\n M\u00e4nniska-datorinteraktion<\/em><\/p>\n\n\n\n Under 1980-talet gjorde datorerna sitt int\u00e5g p\u00e5 arbetsplatser och i hem. De f\u00f6rsta iakt- tagelserna gjorde jag och mina doktorander p\u00e5 hur ovana datoranv\u00e4ndare l\u00e4ste fr\u00e5n da- torsk\u00e4rmar respektive hanterade ordbehandlingssystem (W\u00e6rn & Rollenhagen, 1983; Askwall, 1985; W\u00e6rn & Rabenius, 1985, 1986). En viktig orsak till att jag med hull och h\u00e5r gav mig in p\u00e5 det h\u00e4r nya forskningsf\u00e4ltet var att det dels gav nya m\u00f6jligheter till att s\u00f6ka forskningsanslag, dels att forskningen passade bra in i de nya krav som akt\u00f6rer utanf\u00f6r universiteten st\u00e4llde p\u00e5 samh\u00e4llsrelevans i forskning och undervisning.<\/p>\n\n\n\n Redan 1986 tyckte jag att jag kunde sammanfatta v\u00e5ra resultat (W\u00e6rn, 1986), och p\u00e5 ett allm\u00e4nt plan var de inte s\u00e4rskilt revolutionerande: M\u00e4nniskors tidigare erfaren- heter p\u00e5verkade hur de l\u00e4rde sig n\u00e5got nytt. Det som var annorlunda i v\u00e5r forskning var de teoretiska verktyg vi hade kunnat anv\u00e4nda. Dit h\u00f6rde det strukturella begreppet \u201dmentala modeller\u201d, som anv\u00e4ndes b\u00e5de inom informationsteknologin och inom psykologin. Tillsammans med Lars Rabenius unders\u00f6kte jag begreppet n\u00e4r det g\u00e4llde att l\u00e4ra sig ett ordbehandlingssystem (W\u00e6rn & Rabenius, 1986). Att \u201dassimilera\u201d en situation till en tidigare modell p\u00e5minde dessutom en hel del om Jean Piagets teori om \u201dgenetisk epistemologi\u201d (1970).<\/p>\n\n\n\n Omv\u00e4rlden stod och stampade f\u00f6r att f\u00e5 veta n\u00e5got om hur m\u00e4nniskor hanterade de informationstekniska utmaningarna, och jag skrev en f\u00f6rnumstig rapport redan \u00e5r 1987 (W\u00e6rn 1987a). Samma \u00e5r blev det en hel del artiklar i olika samlingsvolymer (W\u00e6rn 1987b, c, d). Ungef\u00e4r samtidigt bad ett internationellt f\u00f6rlag (Wiley) mig att skriva n\u00e5got om datorsystem och kognition. Den boken kom ut 1989 med titeln Cog- nitive aspects of computer supported tasks <\/em>(W\u00e6rn, 1989). Enligt vad jag erfarit har boken anv\u00e4nts i utbildningar p\u00e5 utl\u00e4ndska universitet, d\u00e4remot inte i Sverige. Det kan vara intressant att notera att denna bok har blivit \u00f6versatt till japanska.<\/p>\n\n\n\n Det fanns mycket mer att studera n\u00e4r det g\u00e4llde datorsystem och m\u00e4nniskor, och jag fortsatte forskningen inom olika till\u00e4mpningar av datorer. Informationss\u00f6kning \u00e4r ett exempel. Den skedde innan Googles tid genom att anv\u00e4ndaren skrev logiska villkor, vilket inte alltid gav \u00f6nskade resultat (Linde & W\u00e6rn, 1985). En deltagare i det kogni- tiva seminariet hade redan i England studerat m\u00e4nniskors f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r och hantering av logik, och fortsatte dessa studier i Stockholm. Det var Cecilia Katzeff, som fann att det d\u00e5 aktuella s\u00e4ttet att s\u00f6ka information var l\u00e5ngt ifr\u00e5n sj\u00e4lvklart f\u00f6r ovana anv\u00e4n- dare. Hennes doktorsavhandling kom 1989 (Katzeff, 1989).<\/p>\n\n\n\n En annan till\u00e4mpning var konstruktion av f\u00f6rem\u00e5l eller maskiner. Konstrukt\u00f6rer som anv\u00e4nde s\u00e5 kallade CAD-system (Computer Aided Design<\/em>) stod inf\u00f6r utmaningar som inte enbart konstruktionen bj\u00f6d dem. Ocks\u00e5 de systemen kr\u00e4vde ett nyt\u00e4nkande, som inte var sj\u00e4lvklart f\u00f6r anv\u00e4ndarna. (W\u00e6rn, 1988, W\u00e6rn & W\u00e6rn 1993).<\/p>\n\n\n\n Inom den avancerade kunskapsindustrin utvecklades s\u00e5 kallade kunskapsbaserade system, grundade p\u00e5 artificiell intelligens (AI), och vi studerade anv\u00e4ndarnas reaktio- ner inf\u00f6r s\u00e5dana system i olika konstellationer (W\u00e6rn m.fl., 1995; W\u00e6rn & Ramberg, 1996; Ramberg, 1996). Denna forskning har visst samband med min tidigare forskning om textf\u00f6rst\u00e5else, i synnerhet g\u00e4llde det f\u00f6rst\u00e5elsen av f\u00f6rklaringar i kunskapsbaserade system.<\/p>\n\n\n\n Senare, p\u00e5 Institutionen f\u00f6r Tema Kommunikation, Link\u00f6pings universitet, stu- derade mina doktorander datorst\u00f6d f\u00f6r m\u00e4nsklig kommunikation i olika situationer. Henrik Artman (1999) och Christer Garbis (2002) studerade kommunikationen i led- ningssystem f\u00f6r dynamiska situationer. Daniel Pargman (2000) och Malin Svenings- son (2002) studerade hur m\u00e4nniskor hanterade olika d\u00e5tida kommunikationssystem, ett Mud respektive ett Chat.<\/p>\n\n\n\n Ett utifr\u00e5nperspektiv p\u00e5 Det kognitiva seminariet<\/em><\/p>\n\n\n\n En termin hade vi \u201dkognologer\u201d f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 ett utifr\u00e5nperspektiv p\u00e5 v\u00e5r verksam- het. Det var de socialantropologiska forskarna Lena och Tomas Gerholm som stude- rade \u201dseminariekulturerna\u201d p\u00e5 olika institutioner p\u00e5 Stockholms universitet. De sm\u00e4lte in i v\u00e5ra diskussioner utan att g\u00f6ra n\u00e5got stort v\u00e4sen av sig, och deras iakttagelser och slutsatser blev publicerade i en bok med titeln Doktorshatten <\/em>(Gerholm & Gerholm, 1992). S\u00e5 h\u00e4r presenteras v\u00e5r forskningsgrupp:<\/p>\n\n\n\n Att denna forskargrupp har stora ekonomiska resurser syns inte omedelbart i lokalerna, men den \u00e4r \u201di miljonklassen\u201d och har dessutom, lika viktigt som pengar, vetenskaplig prestige. (S. 70.)<\/p>\n\n\n\n En annan aspekt som de antropologiska forskarna lyfte fram \u00e4r f\u00f6ljande:<\/p>\n\n\n\n Den som fr\u00e5n psykologiska utg\u00e5ngspunkter sysslade med omr\u00e5det \u201dm\u00e4nniska-maskin\u201d fick natur- ligtvis finna sig i att \u00e4ven andra klampade in p\u00e5 detta h\u00f6gaktuella omr\u00e5de. … Enligt psykologerna hade teknikerna inte de r\u00e4tta metoderna …<\/p>\n\n\n\n H\u00e4r fanns det allts\u00e5 … ett uppenbart kunskapsmonopol. Och sj\u00e4lva respekterade psykologerna detta genom att h\u00e5lla sig kvar inom ramen f\u00f6r sitt kunnande. (S. 96.)<\/p>\n\n\n\n Just detta, att bibeh\u00e5lla sin specialitet under samarbetet med f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r andra \u00e4mnen \u00e4r en viktig aspekt av tv\u00e4rvetenskap, och jag har haft anledning att t\u00e4nka p\u00e5 den ocks\u00e5 i senare samarbeten och forskning.<\/p>\n\n\n\n Reflektioner<\/p>\n\n\n\n Reflektioner \u00f6ver teori<\/em><\/p>\n\n\n\n Jag har redan p\u00e5pekat att kognitionspsykologin kan betraktas som en opposition mot den tidigare f\u00f6rh\u00e4rskande behaviorismen. I st\u00e4llet f\u00f6r att enbart betrakta relationen mellan stimulus och respons f\u00f6rs\u00f6ker kognitionspsykologin finna en teoretisk refe- rensram som till\u00e5ter en beskrivning av \u201dinre\u201d, \u201dmentala\u201d processer. Det finns f\u00f6rst\u00e5s kritiker som inte k\u00e4nt sig bekv\u00e4ma med denna utvidgning av forskningsomr\u00e5det, och kognitionspsykologin har attackerats med n\u00e5got olika utg\u00e5ngspunkter.<\/p>\n\n\n\n En kritik som \u00e4r relativt grov inneb\u00e4r att s\u00f6kandet efter \u201dinre\u201d processer l\u00e4mnar m\u00e4nniskan \u201df\u00f6rlorad i sina tankar\u201d. Det \u00e4r ganska l\u00e4tt att avf\u00e4rda den kritiken som ir- relevant. I oppositionen mot behaviorismen blev det naturligt att fokusera just p\u00e5 de inre processerna.<\/p>\n\n\n\n En allvarligare kritik inneb\u00e4r att ifr\u00e5gas\u00e4tta den informationsprocesspsykologiska (IPP) utg\u00e5ngspunkten, det vill s\u00e4ga simuleringen av m\u00e4nskligt t\u00e4nkande i en dator. I hur stor utstr\u00e4ckning kan det m\u00e4nskliga t\u00e4nkandet s\u00e4gas vara symbolhanterande? Jag har redan p\u00e5pekat att enbart vissa typer av problem \u00e4r l\u00e4mpliga f\u00f6r IPP-studier. Det g\u00e4ller d\u00e5 framf\u00f6r allt medvetet t\u00e4nkande, vilket av en senare Nobelpristagare (Kah- neman,2011)karakt\u00e4riseratssom\u201dl\u00e5ngsamt\u201d.Detsnabba,intuitivat\u00e4nkandetkaninte utan vidare beskrivas med hj\u00e4lp av ett datorprogram som arbetar sekventiellt. Inte hel- ler passar metoden med t\u00e4nka h\u00f6gt-protokoll f\u00f6r s\u00e5dant t\u00e4nkande. Omedelbar perception och intuition \u00e4r allts\u00e5 sv\u00e5ra att foga in i en s\u00e5dan teoretisk referensram.<\/p>\n\n\n\n Jag m\u00e5ste erk\u00e4nna att jag sj\u00e4lv inte har beh\u00e4rskat simuleringstekniken, utan snarare har anv\u00e4nt den teoretiska referensramen som just en referensram. Jag har noterat vilken begr\u00e4nsning av forskningsomr\u00e5det ett IPP-perspektiv inneb\u00e4r, s\u00e4rskilt n\u00e4r det g\u00e4ller studierna av textf\u00f6rst\u00e5else. \u00c4nd\u00e5 har det perspektivet gett s\u00e5 mycket nytt att jag inte \u00f6vergett den kognitiva utg\u00e5ngspunkten. Behaviorism skulle jag aldrig f\u00f6rm\u00e5 mig att g\u00e5 tillbaka till, d\u00e4remot var jag en period frestad av den s\u00e5 kallade verksamhetsteo- rin (Rabardel, 2003; W\u00e6rn, 2003), d\u00e4r ett n\u00e5got st\u00f6rre grepp tas i form av m\u00e4nsklig \u201dverksamhet\u201d snarare \u00e4n \u201dbeteende\u201d eller \u201dt\u00e4nkande\u201d.<\/p>\n\n\n\n Reflektioner \u00f6ver metodik<\/em><\/p>\n\n\n\n Det s\u00e4gs ibland att f\u00f6r den som har en hammare \u00e4r hela v\u00e4rlden full av spikar. I viss utstr\u00e4ckning g\u00e4ller detta ocks\u00e5 f\u00f6r den som anv\u00e4nder en viss forskningsmetodik. Inom psykofysiken var det naturligt att arbeta med kvantitativa metoder, och matematiken gav en stark referensram b\u00e5de f\u00f6r att beskriva kvantitativa f\u00f6rh\u00e5llanden mellan stimulus och respons och f\u00f6r att l\u00e4gga ut upplevelser i flerdimensionella rum. P\u00e5 liknande s\u00e4tt kom forskare inom omr\u00e5det beslutsfattande att anamma olika aspekter av statistisk teori.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r det g\u00e4ller kognitionspsykologin erbj\u00f6d allts\u00e5 t\u00e4nka h\u00f6gt-metodiken ett verk-tyg f\u00f6r att samla in detaljerade data om m\u00e4nniskors t\u00e4nkande i probleml\u00f6sningssituationer. Som jag redan p\u00e5pekat, passar det verktyget inte i situationer d\u00e4r m\u00e4nniskors t\u00e4nkande eller handlande \u00e4r snabbt och oreflekterat. I det h\u00e4r sammanhanget vill jag g\u00e4rna p\u00e5peka att kvantitativa metoder l\u00e4mpar sig mycket illa f\u00f6r att beskriva kompli- cerat t\u00e4nkande. Vi f\u00e5r helt enkelt acceptera att olika forskningsomr\u00e5den kr\u00e4ver olika metodik och d\u00e4rmed olika teoretiska begrepp.<\/p>\n\n\n\n Slutsatser<\/p>\n\n\n\n \u00c4ven om r\u00f6tterna till min och mina studenters forskning kan ligga i den psykofysiska jorden, har inflytanden av olika slag gjort att tillv\u00e4xten skiljer sig avsev\u00e4rt fr\u00e5n ursprunget.<\/p>\n\n\n\n Sammanfattningsvis kan s\u00e4gas att det finns tv\u00e5 viktiga faktorer som har p\u00e5verkat min och mina studenters forskning: 1) de yttre influenserna i form av h\u00e4ndelser i om- v\u00e4rlden och 2) de teoretiska och metodologiska verktyg som har utvecklats b\u00e5de inom och utanf\u00f6r psykologin.<\/p>\n\n\n\n Den viktigaste yttre influensen \u00e4r, fr\u00e5n mitt perspektiv sett, studentrevolten \u00e5r 1968. Den fick efterverkningar l\u00e5ngt senare p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att studenterna st\u00e4llde nya krav p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l undervisning som forskning. Framf\u00f6r allt kr\u00e4vde de att den psykologiska forskningen skulle \u00f6verge elfenbenstornet och kliva ut i verkligheten. De var inte ensamma om det kravet, som ocks\u00e5 kom fr\u00e5n myndigheter som var \u00f6verordnade universiteten.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r forskarna b\u00f6rjade studera mer komplexa fenomen m\u00e5ste den behavioristiska inriktningen i forskningen \u00f6verges. Nya teoretiska referensramar liksom nya datain- samlingsmetoder kr\u00e4vdes och fanns ocks\u00e5 att tillg\u00e5 ur internationell forskning. Steget ut i verkligheten innebar ett m\u00f6te med helt nya utmaningar. Psykofysiken blev f\u00f6r sn\u00e4v och kom att begr\u00e4nsas till ett omr\u00e5de, v\u00e4l avgr\u00e4nsat fr\u00e5n \u00f6vriga. Det blev visserli- gen s\u00e5 sm\u00e5ningom verklighetsanknutet, men nya omr\u00e5den kom ocks\u00e5 att tr\u00e4da in p\u00e5 forskningsscenen.<\/p>\n\n\n\n H\u00e4r vill jag bara n\u00e4mna n\u00e5gra exempel p\u00e5 samh\u00e4llsrelevant forskning, utanf\u00f6r min egen. N\u00e4r h\u00f6gertrafiken inf\u00f6rdes, kom trafikpsykologer att spela en stor roll. Hela tra- fiksituationer m\u00e5ste tas i beaktande, inte enbart perceptionen av trafikskyltar utan ocks\u00e5 till exempel bed\u00f6mnings- och beslutsprocesser. N\u00e4r k\u00e4rnkraftverk utvecklades, st\u00e4lldes psykologer inf\u00f6r m\u00e5nga problem, b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller studier och praktiska r\u00e5d om utformning av styrsystem. Den ekonomiska utvecklingen kom att g\u00f6ra beslutsfat- tande till ett viktigt forskningsomr\u00e5de. Fr\u00e5gor om l\u00e4rande och minne har alltid varit aktuella, men Ebbinghaus meningsl\u00f6sa stavelser r\u00e4ckte inte l\u00e5ngt som forskningsverk- tyg utan omr\u00e5det kr\u00e4vde nya infallsvinklar, b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller observationer och teo- retiska begrepp.<\/p>\n\n\n\n Kan man n\u00e5gonsin sluta forska?<\/em><\/p>\n\n\n\n Tack vare Psykologihistoriska S\u00e4llskapet fick jag f\u00f6rm\u00e5nen att b\u00e5de delta i symposiet om psykologiska institutionen i Stockholm och bidra i denna skrift. N\u00e4r jag tr\u00e4ffade mina tidigare kollegor uppt\u00e4ckte jag att m\u00e5nga av dem forskade vidare inom samma omr\u00e5den som tidigare.<\/p>\n\n\n\n Jag, som delvis \u00f6vergett mitt \u201dgamla\u201d omr\u00e5de, vill d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ga n\u00e5got om min fort- satta forskning sedan jag l\u00e4mnade Stockholm. Den blev ganska annorlunda genom mitt m\u00f6te med den tv\u00e4rvetenskapliga institutionen Tema Kommunikation vid Lin- k\u00f6pings universitet, d\u00e4r jag verkade som professor fram till n\u00e5gra \u00e5r efter min pensio- nering. Senare arbetade jag ytterligare n\u00e5gra \u00e5r som adjungerad professor vid M\u00e4lardalens H\u00f6gskola (Akademin f\u00f6r innovation, design och teknik, IDT, underomr\u00e5det Informationsdesign). Nya problem blev aktuella, men det kognitiva perspektivet h\u00f6ll sig starkt och gav m\u00e5nga nya bidrag i de tv\u00e4rvetenskapliga milj\u00f6erna.<\/p>\n\n\n\n I nutid har m\u00e5nga forskare v\u00e4nt sin inriktning mot omr\u00e5den som har med \u201dh\u00e5llbar utveckling\u201d att g\u00f6ra. De kommer att finna en v\u00e4g att utveckla psykologisk forskning ocks\u00e5 d\u00e4r. Se till exempel Cecilia Katzeffs bidrag (p\u00e5 sidan XX) i denna volym.<\/p>\n\n\n\n Referenser (Jag beklagar att formatet p\u00e5 referenserna blivit korrumperade vid \u00f6verf\u00f6ringen fr\u00e5n en pdf-fil).<\/p>\n\n\n\n Artman, H. (1999). F\u00f6rdelade kunskapsprocesser i ledningscentraler vid n\u00f6dsitutationer: koordination och situationsmedvetenhet<\/em>. Doktorsavhandling, Tema Kommunikation, Link\u00f6pings universitet.<\/p>\n\n\n\n Askwall, S. (1985). Computer supported reading vs reading text on paper: a comparison of two reading situations. International Journal of Man-Machine Studies<\/em>, 22 <\/em>(4), 425\u2013 439.<\/p>\n\n\n\n Bj\u00f6rkman, M. (1958). Measurement of learning: a study of verbal rote learning<\/em>. Doktorsavhandling, psykologiska institutionen, Stockholms universitet.<\/p>\n\n\n\n Borg, A., Hultman E. & W\u00e6rn Y. (1978). Conflict, resolution and social understanding in six to twelve year old boys. Scandinavian Journal of Psychology<\/em>, 19 <\/em>(1), 53\u201362.<\/p>\n\n\n\n Britton, B. K. & Glynn, S. M. (red.) (1987). Psychology of reading and reading instruction. Executive control processes in reading. <\/em>Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum Associates, Inc.<\/p>\n\n\n\n Ekman, G. & W\u00e6rn, Y. (1959). A second order ratio scale. Nordisk psykologi, 11 <\/em>(1), 78\u201380. Ekman, G., Goude, G. & Waern, Y. (1961). Subjective similarity in two perceptual continua.<\/p>\n\n\n\n Journal of Experimental Psychology<\/em>, 61 <\/em>(3), 222. Falkenberg S., Rahm T. & W\u00e6rn Y. (1977). Sex role concepts in eight- and twelve-year olds.<\/p>\n\n\n\n Scandinavian Journal of Psychology,18 <\/em>(1), 31\u201337. Kucan, L. & Beck, I. L. (1997). Thinking aloud and reading comprehension research: Inquiry, instruction, and social interaction. Review of Educational Research<\/em>, 67 <\/em>(3), 271\u2013299. <\/p>\n\n\n\n Linde, L. & W\u00e6rn, Y. (1985). On search in an incomplete database. International Journal of Man-Machine Studies, 22 <\/em>(5), 563\u2013579. Doktorsavhandling, psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Pargman, D. (2000). Code begets community: On social and technical aspects of managing a virtual community. Doktorsavhandling, Tema Kommunikation, Link\u00f6pings universitet. Svenningsson, M. (2002). Creating a sense of community: Experiences for a Swedish web chat.<\/em>Doktorsavhandling, Tema Kommunikation, Link\u00f6pings universitet. W\u00e6rn, Y. (1986). Learning computerized tasks. Stockholm university, Department of Psychology, HUFACIT: Human Factors in Information Technology, <\/em>8.<\/p>\n\n\n\n W\u00e6rn, Y. (1987a). Kognitionsergonomi. <\/em>Stockholm: Arbetsmilj\u00f6fonden. W\u00e6rn, Y. (1988). From function to form on computer support in design engineering.HUFACIT: Human Factors in Information Technology, <\/em>15. W\u00e6rn, Y. & Rabenius, L. (1986). On the role of models in the instruction of novice users of a word processing system. HUFACIT: Human Factors in Information Technology<\/em>, 6.<\/p>\n\n\n\n W\u00e6rn, Y. & W\u00e6rn, K.-G. (1993). Computer assistance in design engineering. Behaviour and Information Technology, 12 <\/em>(3), 165\u2013173.<\/p>\n\n\n\n W\u00e6rn, Y. & Ramberg, R. (1996). People\u2019s perception of human and computer advice. Computers in Human Behavior, 12 <\/em>(1), 17\u201327.<\/p>\n\n\n\n W\u00e6rn, Y. & Heffler, B. (2009). Att f\u00f6rst\u00e5 hur barn t\u00e4nker. Ett metodikkompendium. <\/em>Psykologiska Institutionen, Stockholms universitet. Ljudupptagning.<\/p>\n\n\n\n W\u00e6rn Y. m.fl. (1995). Computational advice and explanations \u2013 behavioural and computa- tional aspects. I: K. Nordby m.fl. (red.), Human\u2013computer interaction. IFIP advances in information and communication technology. <\/em>Boston, MA: Springer.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Yvonne W\u00e6rn Kommer att publiceras i en skrift fr\u00e5n Kungliga Vitterhetsakademin. Titel: Historien om svensk psykologisk forskning. Utvecklingen fr\u00e5n perception och psykofysik Serie: Konferenser, nr 101 Utgivare: Kungl. Vitterhetsakademien Utgivnings\u00e5r: 2020ISBN 978-91-88763-16-7ISSN 0348-1433 Bakgrund N\u00e4r psykologi\u00e4mnet skildes fr\u00e5n pedagogik\u00e4mnet, vilket i Stockholm skedde 1953, var det professor G\u00f6sta Ekman som st\u00e4llde om rodret. Medan David Katz, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Fr\u00e5n psykofysik till kognitionspsykologi \u2013 Den kognitiva revolutionen<\/span>
Ericsson, K. A. (1976). Approaches to descriptions and analyses of problem-solving processes: The 8-puzzle. <\/em>Doktorsavhandling, psykologiska institutionen, Stockholms universitet. <\/p>\n\n\n\n
Frankenhaeuser, M. (1960). Subjective time as affected by gravitational stress. Scandinavian Journal of Psychology<\/em>, 1 <\/em>(1), 1\u20136.
Garbis, C. (2002). The cognitive use of artefacts in cooperative process management: Rescue management and underline line control<\/em>. Doktorsavhandling, Tema Kommunikation,Link\u00f6pings universitet.
Gerholm, L. & Gerholm, T. (1992). Doktorshatten<\/em>. Stockholm: Carlssons bokf\u00f6rlag.
Hagert, G. (1986). Logic modeling of conceptual structures \u2013 steps towards a theory of reasoning.<\/em>Doktorsavhandling, Uppsala universitet.
Kahneman, D. (2011). Thinking fast and slow. <\/em>New York: Farrar, Straus and Giroux.
Katzeff, C. (1989). Cognitive aspects of human-computer interaction: Mental models in database query writing. <\/em>Doktorsavhandling, psykologiska institutionen, Stockholms universitet.<\/p>\n\n\n\n
Ohlsson, G. & Almqvist, O. (1976). Informationsprocess-psykologin: En introduktion.Psykologi i teori och praktik, 2<\/em>, 27\u201346.
Ohlsson, S. (1980). Competence and strategy in reasoning with common spatial concepts<\/em>.<\/p>\n\n\n\n
Ohlsson, S. (2011). Deep learning: How the mind overrides experience<\/em>. Cambridge: CambridgeUniversity Press.
<\/p>\n\n\n\n
Piaget, J. (1970). Genetic epistemology<\/em>. New York: Columbia University Press.
Rabardel, P. (2003). From artefact to instrument. Interacting with Computers. 15 <\/em>(5), 641\u2013645. Ramberg, R. (1996). Psychological aspects of explanations as support for problem solving and learning<\/em>. Doktorsavhandling, psykologiska institutionen, Stockholms universitet. <\/p>\n\n\n\n
W\u00e6rn, Y. (1960). Konstruktion och studier av ett intresseformul\u00e4r<\/em>. Licentiatavhandling, psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
W\u00e6rn, Y. (1971a). A model for multidimensional similarity. Perceptual and Motor Skills 33 <\/em>(1), 15\u201325.
W\u00e6rn, Y. (1971b). Similarity estimates and cognitive structure<\/em>. Doktorsavhandling, psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
W\u00e6rn, Y. (1972a). Multidimensional scaling with a priori dimensions. Scandinavian Journal of Psychology, 13 <\/em>(1), 178\u2013189.
W\u00e6rn, Y. (1972b). Structure in similarity matrices. Scandinavian Journal of Psychology, 13 <\/em>(1), 5\u201316.
W\u00e6rn, Y. (1973). Kunskap och tankeprocesser. <\/em>Stockholm: Almqvist & Wiksell.
W\u00e6rn, Y. (1976). Att f\u00f6rst\u00e5 hur barn t\u00e4nker. <\/em>Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
W\u00e6rn, Y. (1977). Comprehension and belief structure. Scandinavian Journal of Psychology<\/em>, 18<\/em>(3), 266\u2013274.
W\u00e6rn, Y. (1980a). Thinking aloud during reading a descriptive model and its application.Scandinavian Journal of Psychology<\/em>, 21 <\/em>(1), 123\u2013132.
W\u00e6rn, Y. (1980b). How do readers titulize a theoretical distinction? Scandinavian Journal of Educational Research, 24 <\/em>(1), 25\u201339.
W\u00e6rn, Y. (1981). On the relation between comprehension and memory of a complex text.Scandinavian Journal of Educational Research, 25 <\/em>(1), 21\u201337.
W\u00e6rn, Y. (1982). How do you fill in this xxx? On some interpretation processes. Advances in Psychology, 8<\/em>, 152\u2013165.<\/p>\n\n\n\n
W\u00e6rn, Y. (1987b). Learning computerized tasks. I: M. Frese, E. Ulich & W. Dzida (red.),Psychological issues of human-computer interaction in the work place. <\/em>Amsterdam:North-Holland.
W\u00e6rn, Y. (1987c). Datorsystem och m\u00e4nskligt t\u00e4nkande. Rapporter, Stockholms universitet, Psykologiska institutionen, <\/em>51.
W\u00e6rn, Y. (1987d) Effects of computers on thinking. Stockholm university, Department of Psychology. HUFACIT: Human Factors in Information Technology, <\/em>13. <\/p>\n\n\n\n
W\u00e6rn, Y. (1989). Cognitive aspects of computer-supported tasks<\/em>. Cambridge: Wiley & Sons. Waern, Y. (2003). Editorial. Interacting with Computers, 15 <\/em>(6), 731\u2013735.
W\u00e6rn, Y. & Heffler, B. (1980). Att f\u00f6rst\u00e5 hur barn t\u00e4nker. Ett metodikkompendium.<\/em>Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
W\u00e6rn, Y. & Rollenhagen, C. (1983). Reading text from visual display units (VDUs). International Journal of Man-Machine Studies,18 (<\/em>5), 441\u2013465.
W\u00e6rn, Y. & Rabenius, L. (1985). Metacognitive aspects of learning difficult texts. Working papers from the Cognitive Seminar, Department of Psychology, University of Stockholm, <\/em>18.<\/p>\n\n\n\n