{"id":1270,"date":"2020-03-22T09:35:37","date_gmt":"2020-03-22T08:35:37","guid":{"rendered":"http:\/\/yvonnewaern.se\/?p=1270"},"modified":"2020-03-22T09:35:37","modified_gmt":"2020-03-22T08:35:37","slug":"den-forstfodda","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/2020\/03\/22\/den-forstfodda\/","title":{"rendered":"Den f\u00f6rstf\u00f6dda"},"content":{"rendered":"\n

Ur min biografi. Mars 1960<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det var i b\u00f6rjan av mars som jag presenterade och f\u00f6rsvarade licentiatavhandlingen. Sn\u00f6n sm\u00e4lte sakta och till och med dikena blev m\u00f6rka, fuktiga och s\u00e5 sm\u00e5ningom torra. Jag letade efter tussilago n\u00e4r jag k\u00e4nde det f\u00f6rsta hugget i ryggen. Oj d\u00e5, var det br\u00e5ttom nu? Vi hade ingen bil, det var bara att best\u00e4lla en taxi. Vi \u00e5kte in tillsammans, K-G och jag. Det var Allm\u00e4nna BB p\u00e5 Norrmalm i Stockholm som var v\u00e5rt m\u00e5l.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst n\u00e4r jag kom in genom porten blev jag r\u00e4dd. Vad skulle h\u00e4nda nu? Var jag tillr\u00e4ckligt f\u00f6rberedd? I min v\u00e4ska l\u00e5g ett litet gult nystan yllegarn och n\u00e5gra stickor. Den lilla ylletr\u00f6jan var \u00e4nnu inte f\u00e4rdigstickad. Det var bara att anpassa mig efter kroppen. Nu var det den som best\u00e4mde.<\/p>\n\n\n\n

Jag f\u00f6rdes in i ett rum f\u00f6r att rakas mellan benen. Det visade sig att man h\u00f6ll p\u00e5 med ett forskningsproekt, d\u00e4r varannan f\u00f6dande kvinna skulle rakas och varannan inte. Jag h\u00f6rde tydligen till de rakade. Inte vet jag vad resultatet blev.<\/p>\n\n\n\n

K-G f\u00f6rstod att det skulle komma att ta l\u00e5ng tid. Katten var ensam hemma, hungrig. <\/p>\n\n\n\n

\u201dJag \u00e5ker hem och skaffar mat \u00e5t Karlsson\u201d, sa han. \u201dJag kommer tillbaka.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Trodde han. Det var mars, influensatider. N\u00e4r han kom tillbaka var sjukhuset st\u00e4ngt f\u00f6r nytillkomna bes\u00f6kare. <\/p>\n\n\n\n

Det fick jag inte veta. <\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r l\u00e5g jag ensam p\u00e5 en obekv\u00e4m brits. <\/p>\n\n\n\n

\u201dUpp och g\u00e5!\u201d sa n\u00e5gon. \u201dDet h\u00e4nder ingenting annars!\u201d<\/p>\n\n\n\n

Men det gjorde s\u00e5 ont. <\/p>\n\n\n\n

\u201dG\u00e5! G\u00e5!\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag gick, d\u00e5 och d\u00e5 fick jag g\u00f6ra en paus och krypa ihop. L\u00e4nge gick jag. M\u00e5nga timmar. Var fanns K-G? Visserligen bodde vi l\u00e5ngt bort, men visst borde han ha hunnit fram och tillbaka nu?<\/p>\n\n\n\n

Det tog m\u00e5nga timmar innan jag kom fram till det slutgiltiga. Det stadiet kallades f\u00f6r \u201dkrystv\u00e4rkar\u201d och d\u00e5 hade jag verkligen ingenting att s\u00e4ga till om l\u00e4ngre. Kroppen b\u00f6rjade skaka av sig sj\u00e4lv, n\u00e5gon var bredvid mig och sa \u201dpressa p\u00e5\u201d vid l\u00e4mpliga tillf\u00e4llen. Det tog l\u00e5ng tid innan jag och den bredvid mig f\u00f6rstod att det d\u00e4r inte skule fungera av sig sj\u00e4lv. Jag m\u00e5ste ha en spruta som f\u00f6rl\u00e4ngde tiden d\u00e4r musklerna pressade ut barnet. <\/p>\n\n\n\n

Jag t\u00e4nkte p\u00e5 vad som h\u00e4nt med mamma, pekade stumt p\u00e5 mina skrynklade \u00f6ron och kunde inte f\u00f6rklara mycket mer innan n\u00e4sta \u201dv\u00e4rk\u201d kom. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r till slut huvudet kom ut, skruvade n\u00e5gon ut barnet ur mig och s\u00e5 \u00e4ntligen fick jag sm\u00e4rtstillande. N\u00e5gon satte lustgas framf\u00f6r munnen p\u00e5 mig medan man sydde i mellang\u00e5rden, som hade spruckit. Det stackars lilla barnet l\u00e5g och skrek i en liten s\u00e4ng bredvid mig. <\/p>\n\n\n\n

\u201dEn flicka\u201d, sa n\u00e5gon, men ingen r\u00e4ckte \u00f6ver henne till mig. Jag fick inte se henne p\u00e5 l\u00e4nge. Och som hon skrek! Min lilla flicka, varf\u00f6r f\u00f6rbarmade sig ingen \u00f6ver henne? Och var fanns K-G? <\/p>\n\n\n\n

Jag var ganska borta i lustgasens dimma, men det lilla barnet fyllde mitt hj\u00e4rta och mitt huvud. H\u00e4r fanns en bit av mig, jag ville ta hand om det, varf\u00f6r var hon s\u00e5 l\u00e5ngt borta? <\/p>\n\n\n\n

Det dr\u00f6jde innan jag fick se henne, k\u00e4nna henne. Men s\u00e5 s\u00f6t hon var! Ett litet svarth\u00e5rigt huvud, stora m\u00f6rka \u00f6gon som omedelbart k\u00e4nde igen mig. Kroppen s\u00e5g jag inte, den var lindad i n\u00e5got vitt, gjorde man s\u00e5 fortfarande? Hon hade slutat skrika. Hon bara tittade. Och jag tittade p\u00e5 henne. Vi f\u00e4ste oss vid varandra. <\/p>\n\n\n\n

Nu skulle jag g\u00f6ra allting b\u00e4ttre \u00e4n min mamma. Annorlunda skulle det bli. K\u00e4rleksfullt och gl\u00e4djefyllt. Inga bomber och ingen otrogen man. Ingen n\u00f6d och fattigdom, ja ingenting av det d\u00e4r kunde ju min mamma hj\u00e4lpa. Men barnflickorna, de ointresserade och st\u00e4ndigt bytta, dem skulle mitt barn i alla fall slippa. <\/p>\n\n\n\n

I sj\u00e4lva verket ville jag g\u00f6ra en ny barndom \u00e5t mig sj\u00e4lv. Jag skulle bygga upp en v\u00e4rld som jag ville ha den. Ute p\u00e5 landet skulle jag bo, inte inne i en stenstad. Frisk luft skulle jag andas, inte gengas. Jag skulle uppleva mitt nya liv med nya \u00f6gon och ny mun. Barnet som jag skapade var jag. Tygvantarna skulle jag gl\u00f6mma, ett br\u00f6st fyllt med modersmj\u00f6lk skulle jag bjuda och f\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Jag skulle uppt\u00e4cka v\u00e4rlden med nya \u00f6gon. Lyssna p\u00e5 en mammas r\u00f6st med nya \u00f6ron. Min mamma som nu blivit mormor hj\u00e4lpte till. Hon sydde en dr\u00f6mbaldakin till en vagga som vi konstruerade av en liten kartong som var inl\u00e4gg till en barnvagn. Baldakinen var gjord av rosa-rutigt tyg – Brigitte-Bardot-rutor – och samma tyg h\u00e4ngde som en kjol runt kartongen. Den l\u00e5g och gungade p\u00e5 tv\u00e5 sadelgjordar, h\u00e4ngde p\u00e5 h\u00f6ga ben s\u00e5 att det gick l\u00e4tt att l\u00e4gga ner och ta upp barnet.<\/p>\n\n\n\n

Det var en upplevelse att vara barn och mamma p\u00e5 samma g\u00e5ng. Som mamma skulle jag sk\u00f6ta om mitt lilla barns stj\u00e4rt. Inte skulle jag st\u00e4nga in den i luftt\u00e4ta plastbl\u00f6jor. Nej, den skulle f\u00e5 vila fritt p\u00e5 en b\u00e4dd av torv, luftigt och fr\u00e4scht. Trodde jag. Man ska inte l\u00e4sa s\u00e5 mycket r\u00e5d i tidningar. Stj\u00e4rten m\u00e5dde inte alls bra av att torvpappret under spred fukten omkring sig. Hela den lilla kroppen blev fuktig av kiss. Visserligen var det fint babykiss, men den  fina tunna huden  blev sm\u00e5prickig av den. Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge innan jag fick \u00e4ndra mig. Gl\u00f6mma dumma och goda r\u00e5d och anv\u00e4nda det som stod till buds. Det var cellulosabl\u00f6jor och plastremsor utanp\u00e5 till att b\u00f6rja med. Det h\u00f6ll b\u00e5de fukt och mer substantiella rester innanf\u00f6r de sm\u00e5 nystickade yllebyxorna. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
H\u00e4r \u00e4r Annika 1 vecka gammal ungef\u00e4r. Hon ligger p\u00e5 k\u00f6ksbordet i v\u00e5rt f\u00f6rsta hem, Skogsv\u00e4gen 36.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ganska snart uppt\u00e4ckte jag ocks\u00e5 att yllebyxorna inte var s\u00e4rskilt anv\u00e4ndbara. Stj\u00e4rten blev nog varm men benen blev kalla. Det blev att \u00e5ka till den stora staden och en babykl\u00e4desaff\u00e4r. D\u00e4r fanns det l\u00e5ngbenta byxor som passade mycket b\u00e4ttre, sparkbyxor.<\/p>\n\n\n\n

Vad litet jag visste som mamma. \u00c4nd\u00e5 mindre visste jag f\u00f6rst\u00e5s som baby. Allt var nytt – intressant eller skr\u00e4mmande?<\/p>\n\n\n\n

\"\"\/<\/figure>\n\n\n\n
\"\"
H\u00e4r \u00e4r Annika ungef\u00e4r tre m\u00e5nader gammal. Se vad h\u00e5ret har vuxit och hur hennes aldrig sinande uppt\u00e4ckargl\u00e4dje redan spirar.
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att bada var n\u00f6dv\u00e4ndigt. Jag d\u00f6k ner i badkaret, tv\u00e4ttade med stor njutning h\u00e5ret och kom upp som en s\u00e4l. K-G stod p\u00e5 huk utanf\u00f6r badkaret med babyn i famnen. Och jag grinade glatt mot henne. Hon skrynklade ihop hela ansiktet och skrek av f\u00f6rf\u00e4ran. Inte k\u00e4nde hon igen det d\u00e4r v\u00e5ta huvudet. Det tog ett tag innan jag f\u00f6rstod. Jag var visserligen mamma, men f\u00f6r babyn var jag helt obekant. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag sydde sm\u00e5 kl\u00e4nningar till babyn b\u00f6rjade jag f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r vi flickor s\u00e5 g\u00e4rna leker med dockor. Vad var det h\u00e4r annat \u00e4n en levande docka? S\u00f6t var hon s\u00e5 det f\u00f6rslog. N\u00e4r jag tv\u00e4ttat hennes h\u00e5r, lockade det sig till och med. I den rosablommiga kl\u00e4nningen  var hon en docka i min famn. Alla omkring mig m\u00e5ste beundra henne. Stolt var jag som hennes mamma, stolt var jag som baby. Varje m\u00e4nniska som tittade p\u00e5 henne f\u00f6rtj\u00e4nade mitt leende. Det fanns inte m\u00e5nga som l\u00e4t bli.<\/p>\n\n\n\n

Att f\u00e5 ge en baby br\u00f6stet, finns det n\u00e5got finare? Jag s\u00f6gs helt upp i min nya roll. Visst tog det tid att mata den lilla, men v\u00e4rre var tiden det tog att kl\u00e4mma de sista dropparna ur br\u00f6sten och att g\u00f6ra dem rena inf\u00f6r n\u00e4sta omg\u00e5ng. Inte hann jag med mycket mer \u00e4n byta, mata, g\u00f6ra rent, byta, mata, g\u00f6ra rent. <\/p>\n\n\n\n

Jag satt helt koncentrerad p\u00e5 min lilla n\u00e4r jag ammade henne. Inte kunde jag dr\u00f6mma om att g\u00f6ra n\u00e5got annat. Hennes brunnsdjupa \u00f6gon m\u00f6tte mina. Var hon en sj\u00e4lvst\u00e4ndig person eller var hon en del av mig? T\u00e4nk vad hon kunde, visst var jag f\u00f6rtj\u00e4nt av att vara stolt \u00f6ver henne?<\/p>\n\n\n\n

Jag var mamma till hundra procent och ville inte vara n\u00e5got annat. Allt var nytt och tjusande f\u00f6r mig. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ur min biografi. Mars 1960 Det var i b\u00f6rjan av mars som jag presenterade och f\u00f6rsvarade licentiatavhandlingen. Sn\u00f6n sm\u00e4lte sakta och till och med dikena blev m\u00f6rka, fuktiga och s\u00e5 sm\u00e5ningom torra. Jag letade efter tussilago n\u00e4r jag k\u00e4nde det f\u00f6rsta hugget i ryggen. Oj d\u00e5, var det br\u00e5ttom nu? Vi hade ingen bil, det … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Den f\u00f6rstf\u00f6dda<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-1270","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-minnen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1270","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1270"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1270\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1275,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1270\/revisions\/1275"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1270"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1270"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1270"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}