Jag satt vid matbordet och h\u00f6rde braket tydligt. N\u00e4r jag tittade upp s\u00e5g jag ljuset. En gren hade brutits av tallen i h\u00f6rnet p\u00e5 huset. Den f\u00f6ll i ett vitt moln av tung sn\u00f6. Just d\u00e4r grenen skymt solen sm\u00f6g sig n\u00e5gra tunna str\u00e5lar genom f\u00f6nstret. Ljuset var inte enkelt och rakt som p\u00e5 sommaren. Det kr\u00f6kte sig till orange och r\u00f6tt, det smekte s\u00e5ret efter den brutna grenen. Jag gr\u00e4t \u00f6ver tallen och log \u00f6ver ljuset.<\/p>\n\n\n\n
Klockan var tv\u00e5 och solen balanserade p\u00e5 tr\u00e4dtopparna, n\u00e4stan rakt i s\u00f6der.<\/p>\n\n\n\n
\u201dVintersolst\u00e5ndet!\u201d sa jag. \u201dJag m\u00e5ste i v\u00e4g och fira det!\u201d <\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 med t\u00e4ckbyxor och tjocka k\u00e4ngor, t\u00e4ckjacka och rysk p\u00e4lsm\u00f6ssa. Kameran i handen fick sk\u00f6tas utan vantar. Det var vid \u00c5rsta havsbad jag kunde se solnedg\u00e5ngen \u00e5t sydv\u00e4st. Jag bodde p\u00e5 \u00f6stra kusten och s\u00e5g s\u00e4llan detta sk\u00e5despel. Men vid \u00c5rsta havsbad fanns en liten bukt d\u00e4r den nedg\u00e5ende solens st\u00e5lar kunde m\u00e5la vatten eller is i mina \u00e4lsklingsf\u00e4rger.<\/p>\n\n\n\n
Svanarna simmade kring tunna isflak. Ut\u00f6f\u00e4rjan var p\u00e5 v\u00e4g in efter sista turen fr\u00e5n julmarknaden. Ingenting intresserade mig \u00e4n Ljuset. Det glimmade bak L\u00e5nggarn, det sm\u00f6g ljudl\u00f6st l\u00e4ngs med Musk\u00f6s svarta rygg. H\u00e5rsfj\u00e4rden vaggade stilla i rosa och orange. En svan bredde ut sina stora vingar och f\u00e5ngade glittret i fj\u00e4drarna. Svanpennorna spred f\u00e4rger \u00f6ver isens filigran. Ljuset vandrade sakta \u00f6ver granarna p\u00e5 \u00f6n d\u00e4r l\u00e5ngt borta, dansade p\u00e5 de spetsiga topparna. Den osynliga penseln sj\u00f6nk ner i skogen och m\u00e5lade mellanrummen mellan tr\u00e4den. Det blev allt m\u00f6rkare p\u00e5 himlen, medan f\u00e4rgerna spred sig l\u00e4ngre och l\u00e4ngre ner. <\/p>\n\n\n\n
Nu kom m\u00e4nniskor\u00f6ster fr\u00e5n b\u00e5ten. Bakom min rygg bullrade motorcyklar och bilar, men jag hade fastnat f\u00f6r ljuset. Det hejdade sig ett tag i mellanrummet mellan tv\u00e5 \u00f6ar, glimmade till i vattnet och f\u00f6rsvann. Jag v\u00e4nde om. Med sorgset hj\u00e4rta sa jag adj\u00f6 till de rosagl\u00e4nsande stenarna i strandkanten, \u00f6nskade svanarna en god vinter och \u00e5kte hem.<\/p>\n\n\n\n
Hemma v\u00e4ntade den skadade tallen, nu i fullst\u00e4ndigt m\u00f6rker. Ett m\u00f6rker som skulle vara l\u00e4nge \u00e4nnu. Tack f\u00f6r det sista ljuset i vintersolst\u00e5ndet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag satt vid matbordet och h\u00f6rde braket tydligt. N\u00e4r jag tittade upp s\u00e5g jag ljuset. En gren hade brutits av tallen i h\u00f6rnet p\u00e5 huset. Den f\u00f6ll i ett vitt moln av tung sn\u00f6. Just d\u00e4r grenen skymt solen sm\u00f6g sig n\u00e5gra tunna str\u00e5lar genom f\u00f6nstret. Ljuset var inte enkelt och rakt som p\u00e5 sommaren. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lux hieme (Vinterljus)<\/span>