En klar natt i september ser jag allt i ett nytt ljus. Timmerhusets skugga \u00e4r tydlig mot gr\u00e4smattan, de vita f\u00f6nsterfodren lyser. Jag vill veckla ut mina vingar och flyga \u00f6ver taken, men f\u00f6rsiktigt s\u00e5 att jag inte v\u00e4cker talgoxarna och vippstj\u00e4rtarna.<\/p>\n
Varf\u00f6r \u00e4r de visor jag kan om m\u00e5nen s\u00e5 vemodiga? \u201dVad du \u00e4r lycklig, du m\u00e5ne klara som f\u00e5r s\u00e5 h\u00f6gt \u00f6ver jorden fara, och blott se p\u00e5.\u201d S\u00e5 sjunger jag varje g\u00e5ng det l\u00e5nade ljuset tittar in genom rutan. Med den tyska grammatiken kvar i huvudet kan jag ocks\u00e5 \u00e5terge \u2019bist so ruhig, und ich f\u00fchle, da\u00df ich ohne Ruhe bin\u201d.<\/span><\/p>\n Vemod, kanske f\u00f6r att det \u00e4r sista dagen i paradiset. Stj\u00e4rnorna \u00e4r mycket ljusare h\u00e4r \u00e4n i vinteridet. Fullm\u00e5nevemodet kan aldrig f\u00f6das i asfaltspegling. \u00d6ver en grantoppsrand balanserar fullm\u00e5nen\u00a0som ett ur\u00e5ldrigt barn. Mot vita f\u00f6nsterfoder studsar den sitt speglade ljus.<\/span><\/p>\n L\u00f6nnbladen flyger som s\u00e5pbubblor mellan tr\u00e4den, b\u00e4rs av vinden bort och fastnar n\u00e5gon helt annanstans. Deras bladnerver darrar av l\u00e4ngtan. En hel sommar har de sett samma utsikt, nu blir det helt pl\u00f6tsligt en helt annan vy. Kort, underbart \u00e4r kort. <\/span><\/p>\n M\u00e5nen glider sakta \u00f6ver de svarta spetsarna. Tr\u00e4d har numera ett lika kort liv som m\u00e4nniskan de tillh\u00f6r. Att en m\u00e4nniska kan \u00e4ga en skog f\u00f6rst\u00e5r jag inte, men m\u00e5nen kanske g\u00f6r det. <\/span><\/p>\n Ler \u00e5t m\u00e4nniskans f\u00e5f\u00e4nglighet g\u00f6r m\u00e5nen. Lilla kryp d\u00e4r nere, du f\u00f6rst\u00e5r inte mycket. Snart \u00e4r den jord du kallar f\u00f6r din likadan som jag. Jorden speglar solen ocks\u00e5 h\u00e4r och blir bara en liten prick fr\u00e5n Mars. Ta emot en p\u00e5minnelse om din litenhet medan jag ger skuggor ocks\u00e5 \u00e5t pionerna och de nyplanterade l\u00f6nnarna. Jag tittar in genom rutan och vandrar min stilla ban. <\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En klar natt i september ser jag allt i ett nytt ljus. Timmerhusets skugga \u00e4r tydlig mot gr\u00e4smattan, de vita f\u00f6nsterfodren lyser. Jag vill veckla ut mina vingar och flyga \u00f6ver taken, men f\u00f6rsiktigt s\u00e5 att jag inte v\u00e4cker talgoxarna och vippstj\u00e4rtarna. Varf\u00f6r \u00e4r de visor jag kan om m\u00e5nen s\u00e5 vemodiga? \u201dVad du \u00e4r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa M\u00e5ntankar i september<\/span>