Det finns en fantastisk person som heter Petra Ariton. Hon s\u00e4tter ig\u00e5ng skrivlusten hos m\u00e5nga. Just nu f\u00f6ljer jag hennes bilder i en grupp hon kallar f\u00f6r ”kreativt skrivande”.<\/p>\n
Det \u00e4r n\u00e5got s\u00e4rskilt med bilder – jag ska dela med mig av n\u00e5gra av mina texter h\u00e4r. En kommer nedan:<\/p>\n
(Bild av elefanter som vandrar mot mig. Ett sn\u00f6t\u00e4ckt berg bakom)<\/p>\n
Jag var p\u00e5 v\u00e4g mot berget som en g\u00e5ng spytt sin ilska ut \u00f6ver jorden och nu t\u00e4cktes av en vit m\u00f6ssa som en f\u00f6rsoning mot dess ondska. Omkring berget bredde sig det br\u00e4nda landskapet d\u00e4r m\u00e4nniskor slitit med sina \u00e5krar, f\u00f6tt sina barn och d\u00f6tt i v\u00e5nda \u00f6ver att livet inte gett dem mer. Berget lockade mig, d\u00e4r ville jag s\u00f6ka jordens ursprung och innersta v\u00e4sen. <\/span><\/p>\n D\u00e5 h\u00f6rde jag ett v\u00e4ldigt muller och fram emot mig kom en m\u00e4ngd med elefanter. De vandrade \u00f6ver den torrlagda floden utan att ta n\u00e5gon notis vare sig om mig eller om det som l\u00e5g bakom mig.\u00a0 <\/span>F\u00f6rst blev jag f\u00f6rskr\u00e4ckt och ins\u00e5g att jag skulle bli krossad under deras v\u00e4ldiga f\u00f6tter p\u00e5 samma s\u00e4tt som en myra jag en g\u00e5ng trampat p\u00e5. D\u00e4r skulle jag ligga hj\u00e4lpl\u00f6s p\u00e5 samma s\u00e4tt som n\u00e4r sp\u00e5rvagnen f\u00f6rde mig fram\u00e5t n\u00e4r jag hamnat under den. Jag s\u00e5g upp mot berget och beklagade att jag aldrig skulle f\u00e5 k\u00e4nna dess inre v\u00e4sen. Det var bara att ge upp och finna mig i mitt \u00f6de. Ont skulle det g\u00f6ra och h\u00e4r var det l\u00e5ngt fr\u00e5n b\u00e5de sjukhus och ambulans. Inte en m\u00e4nniska fanns i n\u00e4rheten. Elefanterna bara trampade p\u00e5, r\u00e4tt fram. S\u00e5g de mig alls? Jag kunde inte tro att de vandrade mot mig i n\u00e5gon ond avsikt, \u00e4nd\u00e5 var jag r\u00e4dd.<\/span><\/p>\n Jag uppammade allt mitt mod och s\u00e5g r\u00e4tt in i \u00f6gonen p\u00e5 den f\u00f6rsta elefanten. D\u00e5 t\u00e4ndes som ett ljus i hans \u00f6gon och n\u00e5got h\u00e4nde ocks\u00e5 med de elefanter som f\u00f6ljde honom. Ledaren gick f\u00f6rbi mig, fortfarande med mina \u00f6gon i fokus, medan jag fortsatte fram\u00e5t med r\u00e4dslan i ledband. Varje elefant jag m\u00f6tte var som en av de sv\u00e5righeter jag brottats med under min levnads tid. Jag s\u00e5g var och en i \u00f6gonen och varje koloss vek undan samtidigt som jag tog ett steg \u00e5t sidan. Inget v\u00e5ld var n\u00f6dv\u00e4ndigt, vi m\u00f6tte varandra med \u00f6msesidig respekt.<\/span><\/p>\n S\u00e5 kunde jag g\u00e5 mot mitt vith\u00f6vdade berg med st\u00f6rre mod och st\u00f6rre \u00e4ngslan \u00e4n tidigare. Vad g\u00f6r jag mot ett berg, som inte har n\u00e5gra \u00f6gon jag kan m\u00f6ta?<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det finns en fantastisk person som heter Petra Ariton. Hon s\u00e4tter ig\u00e5ng skrivlusten hos m\u00e5nga. Just nu f\u00f6ljer jag hennes bilder i en grupp hon kallar f\u00f6r ”kreativt skrivande”. Det \u00e4r n\u00e5got s\u00e4rskilt med bilder – jag ska dela med mig av n\u00e5gra av mina texter h\u00e4r. En kommer nedan: (Bild av elefanter som vandrar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kreativt skrivande<\/span>