{"id":730,"date":"2018-12-03T15:23:55","date_gmt":"2018-12-03T14:23:55","guid":{"rendered":"http:\/\/yvonnewaern.se\/?p=730"},"modified":"2018-12-03T15:23:55","modified_gmt":"2018-12-03T14:23:55","slug":"forsta-advent","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/2018\/12\/03\/forsta-advent\/","title":{"rendered":"F\u00f6rsta advent"},"content":{"rendered":"

F\u00f6rsta advent i Sofia kyrka<\/span><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u201dKl\u00e4 p\u00e5 dig nu n\u00e5gon g\u00e5ng!\u201d Pappas r\u00f6st blev s\u00e5 d\u00e4r h\u00e5rd och grov som n\u00e4r han var ot\u00e5lig. Varf\u00f6r m\u00e5st\u00b4 han h\u00e5sa s\u00e5? Det var inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan han sagt att vi skulle g\u00e5 ut, och mina k\u00e4ngor var s\u00e5 komliga.<\/span><\/p>\n

\u201dMen Geisha\u201d, f\u00f6rs\u00f6kte jag, medan jag tr\u00e4dde h\u00f6gerk\u00e4ngan \u00f6ver t\u00e5n. <\/span>\u201dMamma och Rurik ska inte med\u201d, sa pappa och hans r\u00f6st b\u00f6rjade pipa s\u00e5 d\u00e4r som n\u00e4r det var p\u00e5 gr\u00e4nsen.<\/span>\u201dGeisha\u201d, f\u00f6rs\u00f6kta jag, men k\u00e4ngan bara ville inte. \u201dDen \u00e4r s\u00e5 komlig!\u201d kved jag.<\/span>Han stod som en straffare \u00f6ver mig, men han hade inget ris i handen.<\/span>\u201dGeisha kan v\u00e4l inte g\u00e5 i kyrkan!\u201d r\u00f6t pappa, och nu hade jag nog g\u00e5tt \u00f6ver gr\u00e4nsen i alla fall.<\/span><\/p>\n

Var h\u00f6ll hon hus, f\u00f6rresten, Geisha? Hon hade v\u00e4l inte smitit ut redan? Nej, ytterd\u00f6rren var st\u00e4ngd. Jag h\u00f6rde ett svagt skrap fr\u00e5n k\u00f6ket. Rurik och mamma satt i vardagsrummet.
\n<\/span>\u201d\u00c4r det bara du och jag?\u201d fr\u00e5gade jag och nu \u00e4ntligen satt k\u00e4ngan p\u00e5.
\n<\/span>\u201dSkynda dig p\u00e5!\u201d sa pappa och \u00f6ppnade d\u00f6rren medan jag tr\u00e4dde v\u00e4nster arm i den gr\u00e5 omsydda yllekappan. Jag tryckte p\u00e5 mig en m\u00f6ssa och drog \u00e5t mig min muff. Det var ingen tid att leta efter vantar.<\/span><\/p>\n

Ut i trapphuset, pappa hade redan tryckt upp hissen. Det var tur, jag tyckte inte om de d\u00e4r stentrapporna som var s\u00e5 l\u00e4tta att halka i. Hissen gnisslade sig upp, jag s\u00e5g hisslinorna skaka och innan jag hunnit st\u00e4nga d\u00f6rren om mig hade pappa \u00f6ppnat den yttersta gallergrinden. Dragspelet innanf\u00f6r var \u00e4nnu st\u00e4ngt, s\u00e5 jag hann dit innan han blev ot\u00e5lig igen.<\/span><\/p>\n

Pappa andades st\u00f6tigt, tog fram en cigarett och satte den i munnen. Jag v\u00e5gade inte peka p\u00e5 skylten i hissen d\u00e4r det stod \u201dR\u00f6kning f\u00f6rbjuden\u201d. Det var l\u00e5nga och kr\u00e5ngliga ord f\u00f6r mig som just l\u00e4rt mig l\u00e4sa, men mamma hade ber\u00e4ttat f\u00f6r mig n\u00e5gra g\u00e5nger vad d\u00e4r stod, och nu k\u00e4nde jag igen varje bokstav. De tv\u00e5 l\u00e5nga orden sa att pappa inte fick t\u00e4nda cigaretten f\u00f6rr\u00e4n vi kom ut. Oroligt tittade jag p\u00e5 hans h\u00e4nder. Han hade ena handsken p\u00e5 och letade i fickan efter n\u00e5got, inte t\u00e4ndstickor, hoppades jag.<\/span><\/p>\n

Jag sprang ut ur hissen det fortaste jag kunde, nerf\u00f6r halvtrappan ut till ytterd\u00f6rren. \u00c4ntligen var jag f\u00f6re pappa och han hade inte hunnit t\u00e4nda sin cigarett. Jag fick inte upp d\u00f6rren, den var f\u00f6r tung, men pappa knuffade bara p\u00e5 den och tog n\u00e5gra stora steg till h\u00f6ger, medan han str\u00f6k t\u00e4ndstickan mot pl\u00e5net och f\u00f6rde den till cigaretten. Det var ju min skolv\u00e4g. Javisst, d\u00e4r l\u00e5g ju Sofia kyrka uppe p\u00e5 en kulle som jag gick f\u00f6rbi varje dag, men \u00e4nd\u00e5 visste jag knappt inte vad en kyrka var. Pappa tog s\u00e5 l\u00e5nga steg och jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 Geisha som knappast hann med mig om jag hade br\u00e5ttom n\u00e5gon g\u00e5ng. Det h\u00e4nde att jag drog henne i kopplet, men pappa hade inget koppel p\u00e5 mig. <\/span><\/p>\n

Uppf\u00f6r backen till kyrkan fick jag n\u00e4stan springa och jag h\u00f6ll p\u00e5 att tappa muffen. K\u00e4ngorna var f\u00f6r stora, vi hade f\u00e5tt dem efter Lillemor, min kusin som var ett \u00e5r \u00e4ldre. Inne i kyrkan hade man trottat in en massa med m\u00e4nniskor.<\/span><\/p>\n

\u201dNu kom vi f\u00f6r sent i alla fall!\u201d viskade pappa i mitt \u00f6ra och jag k\u00e4nde r\u00f6klukten sticka i min n\u00e4sa. Jag tittade efter cigaretten, och s\u00e5g den i hans v\u00e4nstra hand. Han hade sl\u00e4ckt den. \u201dS\u00e4tt dig d\u00e4r!\u201d pappa knuffade ner mig p\u00e5 en stol i kanten av en b\u00e4nkrad och fortsatte sj\u00e4lv fram\u00e5t. <\/span><\/p>\n

Jag ville inte alls stanna d\u00e4r ensam, jag f\u00f6rs\u00f6kte knuffa mig fram, men alldeles f\u00f6r m\u00e5nga ben stod i v\u00e4gen. Pappa v\u00e4nde sig inte utan gick bara fram\u00e5t. Sen s\u00e5g jag honom inte mer och jag fick t\u00e5rar i \u00f6gonen. Det var s\u00e5dant pappa inte tyckte om, men nu s\u00e5g han ju inte. En hand stack ut ur en b\u00e4nk, och en r\u00f6st sa, \u201dS\u00e4tt dig h\u00e4r, du f\u00e5r nog plats!\u201d Det var en kvinna, lika suddig s\u00e5g hon ut som allt omkring mig. Hennes r\u00f6st var snuvig, men det verkade som om alla m\u00e4nniskor h\u00e4r i Sverige talade p\u00e5 det s\u00e4ttet. Var hon sn\u00e4ll? Det l\u00e4t s\u00e5. Jag satt mig bredvid henne, men tryckte mig s\u00e5 n\u00e4ra v\u00e4ggen p\u00e5 b\u00e4nken som m\u00f6jligt.<\/span><\/p>\n

Nu h\u00f6rdes musik, s\u00e5 stark som jag aldrig h\u00f6rt f\u00f6rut. Varifr\u00e5n kom musiken? Var det en radio eller en grammofon? Den fyllde hela kyrkan, den gick genom mina \u00f6ron \u00e4nda ut i lillfingersnageln. Jag tyckte f\u00f6rst inte om den. Det dallrade under f\u00f6tterna, jag k\u00e4nde hur det luktade n\u00e5got, var det inte lite br\u00e4nt? Sedan sk\u00f6ljde melodin \u00f6ver mig, medan den ena efter den andra st\u00e4llde sig upp och s\u00e5g sig bak\u00e5t. Tittade de p\u00e5 mig? Jag k\u00e4nde mig opassligt kl\u00e4dd, i min omsydda kappa och med m\u00f6ssan p\u00e5 sned. K\u00e4ngan hade jag trampat snett, t\u00e4nk om de sku\u2019 tycka illa om mig?<\/span><\/p>\n

Det dr\u00f6jde ett tag innan jag s\u00e5g att de alla v\u00e4nde huvudena mot kyrkd\u00f6rren bakom mig. D\u00e4r kom en hel m\u00e4ngd m\u00e4nniskor, kl\u00e4dda i gr\u00e5 k\u00e5por. Nej, f\u00f6rresten, den som gick f\u00f6rst var vitkl\u00e4dd och hade en stor planka framf\u00f6r sig, eller var det kanske \u00e5ror, jag tyckte de gick i kors. Bakom honom gick n\u00e5gon med ett ljus i handen. De var alla vuxna och tr\u00e4dde l\u00e5ngsamt fram mellan stolarna. N\u00e4r de kom f\u00f6rbi mig h\u00f6ll jag p\u00e5 att falla mellan b\u00e4nken d\u00e4r jag satt och b\u00e4nken framf\u00f6r, s\u00e5 h\u00e5rt tryckte jag mig fr\u00e5n dem. Varf\u00f6r stannade inte pappa hos mig? Varf\u00f6r kom inte mamma med?<\/span><\/p>\n

S\u00e5 f\u00f6rsvann alla gr\u00e5kl\u00e4dda framme n\u00e5gonstans. M\u00e4nniskorna satte sig ner i b\u00e4nkarna, den ena efter den andra sj\u00f6nk ner mot stolarna utanf\u00f6r och jag hoppade upp p\u00e5 b\u00e4nken igen och satt sedan d\u00e4r och dinglade med benen tills jag m\u00e4rkte att ena k\u00e4ngan h\u00f6ll p\u00e5 att ramla av. D\u00e5 st\u00e4llde jag mig upp igen, men det var s\u00e5 tr\u00e5ngt att jag inte fick p\u00e5 mig k\u00e4ngan. Det starka ljudet kom igen, jag h\u00f6rde att det var en melodi, och m\u00e4nniskorna omkring mig b\u00f6rjade alla sjunga.<\/span><\/p>\n

Nu som vuxen f\u00f6rst\u00e5r jag att de sj\u00f6ng \u201dBereden v\u00e4g f\u00f6r Herran\u201d, men d\u00e5 tyckte jag bara att det l\u00e4t som en brusande flod. Jag blev lite r\u00e4dd, jag s\u00e5g efter pappa, men han var borta n\u00e5gonstans.<\/span><\/p>\n

Jag v\u00e5gade inte r\u00f6ra mig d\u00e4r jag stod och blev s\u00e5 tr\u00f6tt i f\u00f6tterna i synnerhet i den h\u00f6gra foten d\u00e4r k\u00e4ngan ramlat av. Ljud studsade mellan stenv\u00e4ggarna; nu som vuxen f\u00f6rst\u00e5r jag att det var pr\u00e4stens tal som ekade och att det inte var s\u00e4rskilt l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 ens f\u00f6r en vuxen. N\u00e4r pr\u00e4sten pratat f\u00e4rdigt, k\u00e4nde jag en arm som lyfte upp mig p\u00e5 b\u00e4nken igen. Jag hade nog somnat st\u00e5ende. Det var varmt i den gr\u00e5 kappanmen nu vaknade jag ordentligt, n\u00e4r det pl\u00f6tsligt d\u00e5nade till. <\/span><\/p>\n

\u00c4n i dag hoppar jag till n\u00e4r jag h\u00f6r introt till \u201dHosianna\u201d. Det \u00e4r m\u00e4ktigt: Tadada, tada, tadada, tada, tadada! Jag kunde inte l\u00e5ta bli att nynna med, och damen bredvid mig i b\u00e4nken lade sin psalmbok s\u00e5 att jag kunde se i den. Jag hann inte med att l\u00e4sa, men jag h\u00f6rde: Hosianna, Davids so-on. N\u00e4r vi kom s\u00e5 l\u00e5ngt som till Hosia-a-a-a-na, hosia-a-a-ana, hade jag redan l\u00e4rt mig melodin: hosia-a-a-ana och ville forts\u00e4tta: hosia-a-a-ana, n\u00e4r den p\u00f6tsligt slutade: Hosia-anna! Jag kom en bit efter, men ingen tittade argt p\u00e5 mig.<\/span><\/p>\n

Sedan gick allting utan n\u00e5gra vidare omst\u00e4ndigheter. Jag satte mig ner och somnade nog ett tag, vaknade till n\u00e4r k\u00e4ngan, som bara h\u00e4ngt p\u00e5 ena t\u00e5n) ramlade ner p\u00e5 golvet med en v\u00e4ldig sm\u00e4ll. D\u00e5 m\u00e5st\u2019 jag f\u00f6rs\u00f6ka pilla p\u00e5 den igen. Sned och vind var den och jag blev sur p\u00e5 mamma som inte gav mig ordentliga k\u00e4ngor, s\u00e5 k\u00e4nde jag att jag beh\u00f6vde kisi, och sen kunde jag inte t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got annat \u00e4nda tills m\u00e4nniskorna omkring mig st\u00e4llde sig upp och b\u00f6rjade tr\u00e4nga sig f\u00f6rbi mig. Jag gled ur b\u00e4nken och kilade mig fram\u00e5t f\u00f6r att hitta pappa. Byxor och tjocka strumpor, skor och k\u00e4ngor, h\u00e5rt och illaluktande. N\u00e5gon str\u00f6k mig \u00f6ver huvudet och sa \u201dFel h\u00e5ll!\u201d, n\u00e5gon annan sa litet snuvigt irriterat : \u201dTr\u00e4ngs inte!\u201d Men var fanns pappa? Skulle han n\u00e5gonsin hitta mig? Jag f\u00f6rstod att jag m\u00e5ste g\u00e5 ut, d\u00e4r m\u00e5ste han v\u00e4l se mig. <\/span><\/p>\n

Jag st\u00e4llde mig utanf\u00f6r och v\u00e4ntade, och d\u00e4r kom han. H\u00e5rt tog han mig i armen:<\/span><\/p>\n

\u201dVarf\u00f6r stannade du inte d\u00e4r jag satte dig? Nu fck jag leta i on\u00f6dan!\u201d<\/span><\/p>\n

S\u00e5 gick han med stora steg och jag halvsprang efter honom med ena k\u00e4ngan alldeles l\u00f6s p\u00e5 foten. Jag ryckte i hans \u00f6verrock och ropade:<\/span><\/p>\n

\u201dJag m\u00e5st\u00b4 kisi\u201d, han ropade bara tillbaks: \u201dKarpa upp dig, det \u00e4r int\u2019 l\u00e5ngt hem!\u201d<\/span><\/p>\n

Jag klarade mig hem utan att n\u00e5got kom i byxorna och de blev bara litet v\u00e5ta n\u00e4r jag inte hann upp p\u00e5 toasitsen fort nog. Mamma skulle nog inte m\u00e4rka n\u00e5got. Jag r\u00e4ckte inte upp till handtaget f\u00f6r att spola, men jag tv\u00e4ttade i alla fall h\u00e4nderna. <\/span><\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r mitt f\u00f6rsta minne av f\u00f6rsta advent. Mycket senare fick jag veta att pappa bara gick i kyrkan till f\u00f6rsta advent. Hosianna var viktig f\u00f6r honom och den psalmen har blivit viktig f\u00f6r mig ocks\u00e5. <\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6rsta advent i Sofia kyrka \u201dKl\u00e4 p\u00e5 dig nu n\u00e5gon g\u00e5ng!\u201d Pappas r\u00f6st blev s\u00e5 d\u00e4r h\u00e5rd och grov som n\u00e4r han var ot\u00e5lig. Varf\u00f6r m\u00e5st\u00b4 han h\u00e5sa s\u00e5? Det var inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan han sagt att vi skulle g\u00e5 ut, och mina k\u00e4ngor var s\u00e5 komliga. \u201dMen Geisha\u201d, f\u00f6rs\u00f6kte jag, medan jag tr\u00e4dde … Forts\u00e4tt l\u00e4sa F\u00f6rsta advent<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-730","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-minnen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/730","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=730"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/730\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":732,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/730\/revisions\/732"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=730"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=730"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=730"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}