{"id":748,"date":"2018-12-12T18:24:19","date_gmt":"2018-12-12T17:24:19","guid":{"rendered":"http:\/\/yvonnewaern.se\/?p=748"},"modified":"2018-12-12T18:24:19","modified_gmt":"2018-12-12T17:24:19","slug":"tryggare-kan-ingen-vara","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/2018\/12\/12\/tryggare-kan-ingen-vara\/","title":{"rendered":"Tryggare kan ingen vara"},"content":{"rendered":"

I skolan fick vi var sin psalmbok till Kristendomskunskapen. Mamma slog in min i ett tjockt m\u00f6rkr\u00f6tt papper. Den psalmboken st\u00e5r \u00e4nnu i min bokhylla, med mitt namn i.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a>\"\"<\/a><\/p>\n

\u201dTill l\u00e4xa f\u00e5r ni \u2019Tryggare kan ingen vara\u2019, f\u00f6rsta versen\u201d, sa fr\u00f6ken och jag visade upp min r\u00f6da bok f\u00f6r alla.<\/span><\/p>\n

\u201dJust d\u00e4r\u201d, bekr\u00e4ftade fr\u00f6ken och tog ihop sina prylar f\u00f6r att g\u00e5 ut. Det blev som vanligt ov\u00e4sen i klassen, all<\/span>a b\u00f6rjade prata med varandra, s\u00e5 jag tog mitt pennfodral och min barkbit som s\u00e5g ut som Geisha och lade ner dem tillsammans med psalmboken i skolv\u00e4skan.<\/span><\/p>\n

N\u00e4r jag kom hem satt mamma och spelade piano medan Rurik sottade p\u00e5 golvet nedanf\u00f6r henne. Hon spelade \u201dF\u00fcr Elise\u201d, den k\u00e4nde jag igen. Mamma brukade spela den n\u00e4r hon var p\u00e5 gott hum\u00f6r.<\/span><\/p>\n

Jag flyttade p\u00e5 Rurik och h\u00e4mtade en trasa fr\u00e5n k\u00f6ket. K\u00f6kskranen var h\u00e5rd, men om jag stod p\u00e5 en stol kunde jag i alla fall \u00f6ppna den. Det var v\u00e4rre att st\u00e4nga den igen. Jag gnuggade p\u00e5 golvet medan mamma spelade. Rurik tog tag i trasan och stoppade den i munnen.<\/span><\/p>\n

\u201dNej!\u201d ropade jag och gnuggade vidare. Allt fr\u00e5n fl\u00e4cken gick inte bort. Jag undrade vad han egentligen hade haft att sotta s\u00e5 med. V\u00e4lling, kanske lite \u00e4ppelmos, nej det var nog lingon, f\u00f6rresten. Ut i k\u00f6ket igen. Kranen stod och droppade. Jag \u00f6ppnade den och tv\u00e4ttade ur trasan. Det var inte mycket jag lyckats f\u00e5 upp. S\u00e5 vred jag \u00e5t kranen det b\u00e4sta jag kunde. Den droppade bara litet, och jag stannade i k\u00f6ket. Jag hade ju en l\u00e4xa att l\u00e4sa. Jag tog upp min r\u00f6da bok och till tonerna av \u201dF\u00fcr Elise\u201d sj\u00f6ng jag<\/span><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Det gick ju riktigt bra, orden etsade sig in i min hj\u00e4rna, och s\u00e5 forts\u00e4ttningen:<\/span><\/p>\n

\u201dTryggare kan ingen var-
\n<\/i><\/span>a \u00e4n Guds lilla
\n<\/i><\/span>barnaskar<\/i>a
\n<\/i>stj\u00e4rnan ej p\u00e5 himlaf\u00e4st
\n<\/i>et, f\u00e5geln ej i
\n<\/i>k\u00e4nda n\u00e4stet!<\/i><\/span>\u201d<\/span><\/p>\n

Men melodin var l\u00e4ngre \u00e4n s\u00e5, jag m\u00e5ste l\u00e4sa n\u00e4sta vers ocks\u00e5, men nu passade inte ord och melodi ihop l\u00e4nge:<\/span><\/p>\n

Herr\u00e9n sin\u00e1
\n<\/i><\/span>trogn\u00e1 v\u00e5rd\u00e1r
\n<\/i><\/span>ut\u00ed Si\u00f3ns
\n<\/i><\/span>helg\u00e1 g\u00e5rd\u00e1-ar;
\n<\/i><\/span>\u00f6ver dem han sig f\u00f6rbar-
\n<\/i>mar, b\u00e4r dem upp
\n<\/i>p\u00e5 fadersarmar.<\/i><\/span><\/p>\n

Jag betonade d\u00e4r accenterna st\u00e5r, jag h\u00f6rde hur mammas fingrar tryckte extra h\u00e5rt just d\u00e4r. Rurik h\u00f6ll sig tyst. Mamma b\u00f6rjade om igen, jag slog igen psalmboken och sj\u00f6ng med. Det var inga problem med orden, \u00e4ven om de inte passade ihop med melodin.<\/span><\/p>\n

S\u00e5 slutade mamma spela och jag m\u00e5ste skynda ut i rummet. Hon fick inte se fl\u00e4cken som Rurik gjort.
\n<\/span>\u201dSka vi inte g\u00e5 ut med Geisha?\u201d sa jag fort. Jag fick inte g\u00e5 ut ensam, och nu stod Geisha d\u00e4r och viftade med svansen.
\n<\/span>\u201d\u00c4r du f\u00e4rdig med l\u00e4xan?\u201d undrade mamma och f\u00e4llde ner locket till pianot.<\/span><\/p>\n

\u201dTryggare kan ingen va
\n<\/span>ra \u00e4n Guds lilla
\nbarnaskara”
\nsj\u00f6ng jag f\u00f6r henne.<\/span><\/p>\n

\u201dHmm, Ord och melodi passar inte riktigt ihop\u201d.<\/span><\/p>\n

\u201dDet viktigaste \u00e4r v\u00e4l orden\u201d, f\u00f6rklarade jag och h\u00e4mtade Geishas koppel. Mamma kl\u00e4dde p\u00e5 Rurik, jag tr\u00e4dde f\u00f6tterna in i de komliga k\u00e4ngorna och s\u00e5 ut i trapphuset. Som tur var gick mamma till hissen, Rurik kr\u00e5nglade i hennes famn, han ville springa, men trapporna var s\u00e5 h\u00e5rda och hala. \u00c4ntligen kom hissen och mamma lyckade \u00f6ppna gallergrinden och dragspelsd\u00f6rren. Golvet dallrade under f\u00f6tterna medan vi \u00e5kte ner, jag tyckte det b\u00e5de var ot\u00e4ckt och roligt p\u00e5 samma g\u00e5ng och sj\u00f6ng i takt med hissen skakningar:<\/span><\/p>\n

\u201dHerr\u00e9n sin\u00e1 trogn\u00e1 v\u00e5rd\u00e1r
\n<\/span>ut\u00ed Si\u00f3ns helga g\u00e5rd\u00e1-ar\u201d<\/p>\n

Geisha viftade med svansen och jag klappade henne i den svarta lockiga p\u00e4lsen.\u00a0<\/span>Sedan var vi nere och mamma kommenterade inte min s\u00e5ng, hon hade nog med att b\u00e5de h\u00e5lla i Rurik och st\u00e4nga hissd\u00f6rrarna.\u00a0Geisha stretade mot ytterporten, men jag kunde inte f\u00e5 upp den, s\u00e5 tung var den.
\n<\/span>\u201dDet \u00e4r ju \u2019F\u00fcr Elise!\u2019\u201d sa mamma n\u00e4r vi v\u00e4l stod p\u00e5 trottoaren.
\n<\/span>\u201dJavissst!\u201d sa jag.
\n<\/span>\u201d\u00c4r det din l\u00e4xa?\u201d undrade mamma och h\u00f6ll Rurik i hans sele, medan jag stod och v\u00e4ntade p\u00e5 Geisha som g\u00e5tt ner fr\u00e5n trottoaren och satt sig f\u00f6r att kisi.
\n<\/span>\u201dJavisst!\u201d sa jag.
\n<\/span>Rurik stretade \u00e5t sitt h\u00e5ll, han ville g\u00e5 till v\u00e4nster, men d\u00e4r var h\u00f6ga trappor. Mamma lyfte upp Rurik i selen, st\u00e4llde honom till h\u00f6ger och f\u00f6ljde med \u00e5t mitt h\u00e5ll. Han protesterade inte s\u00e4rskilt mycket. Det b\u00e4sta han visste var att g\u00e5. Geisha satt fortfarande och kisi och mamma och Rurik fortsatte Klippgatan upp\u00e5t, mot kyrkan. Jag visste att man m\u00e5ste l\u00e5ta Geisha kisi f\u00e4rdigt, s\u00e5 jag v\u00e4ntade. Mamma s\u00e5g sig inte om. \u201dV\u00e4nta!\u201d ropade jag. Hur l\u00e5ngt bort kunde mamma g\u00e5 utan att jag var \u201densam\u201d? Ingen annan m\u00e4nniska var p\u00e5 gatan. Inga bilar heller. Nog var jag bra ensam. Geisha tog sig god tid. Det rann ur henne l\u00e4nge. Jag hade varit i skolan, hade inte mamma varit ute med henne hela den tiden? Mamma och Rurik h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rsvinna ner\u00e5t v\u00e4nster, d\u00e4r var min skolv\u00e4g, s\u00e5 jag skulle hitta dem, men till slut var Geisha f\u00e4rdig och jag manade p\u00e5 henne:
\n<\/span>\u201dSkynda, skynda! Fort Vi ska hinna ikapp mamma och Rurik!\u201d
\nHon blev uppeggad av mina hetsande ord, henne sm\u00e5 tassar sprang bredvid mina korta ben, det var n\u00e4stan s\u00e5 att hon hann f\u00f6re mig. Mamma hade inte m\u00e4rkt att jag sprungit efter henne, hon hade fullt sj\u00e5 att h\u00e5lla i Rurik i selen s\u00e5 att han inte gick ut\u00a0 <\/span>gatan.
\n<\/span>\u201dNu g\u00e5r vi till skolan!\u201d ropade jag n\u00e4r vi n\u00e4rmade oss skolg\u00e5rden.
\n<\/span>\u201dNej, inte alls!\u201d sa mamma och v\u00e4nde p\u00e5 klacken. \u201dTill skolan g\u00e5r man p\u00e5 morgonen. Och f\u00f6rresten kommer pappa snart hem.\u201d
\n<\/span>Rurik h\u00f6ll p\u00e5 att ramla p\u00e5 n\u00e4san, men mamma lyfte honom i selen. Geisha hade g\u00e4rna fortsatt fram\u00e5t, men jag hade h\u00f6rt vad mamma sa. Visst gillade jag skolan, men pappa var \u00e4nd\u00e5 b\u00e4ttre, han kunde lyfta mig h\u00f6gt upp i luften och sedan sl\u00e4ppa ner mig s\u00e5 att magen \u00e5kte upp i halsen. Han var stark, jag var inte r\u00e4dd f\u00f6r att ramla. Geisha och jag skyndade oss f\u00f6re mamma men blev \u00e4nd\u00e5 tvungna att stanna framf\u00f6r den stora tunga porten p\u00e5 Klippgatan nr 14.<\/p>\n

N\u00e4r vi kom in hade mamma knappt f\u00e5tt av sig kappan och st\u00e4llt ner Rurik f\u00f6rr\u00e4n hon sa:
\n<\/span>\u201dMen vad \u00e4r det som l\u00e5ter?\u201d In i k\u00f6ket kom hon med en v\u00e4ldig fart, och d\u00e4r krokade sig den dumma vattenkranen \u00f6ver diskhon och droppade. Som tur var rann vattnet ner, ingenting sv\u00e4mmade \u00f6ver, men trasan l\u00e5g p\u00e5 marmorskivan och skvallrade.
\n<\/span>\u201dVad har du gjort, Yvonne?\u201d sa mamma, och n\u00e4r hon anv\u00e4nde mitt riktiga namn var hon allvarlig, rentutav arg.
\n<\/span>Jag hann inte svara. Skulle jag ber\u00e4tta om Ruriks fl\u00e4ck vid pianot? Eller skulle jag skylla p\u00e5 Geisha? Jag bara stod d\u00e4r med kopplet i handen och mamma fick en id\u00e9. Hon lyfte trasan till n\u00e4san och luktade p\u00e5 den.
\n<\/span>\u201dNej, det \u00e4r inte Geisha\u201d, sa hon, och jag andades ut av l\u00e4ttnad. Bara hon inte fr\u00e5gade mer.
\n<\/span>\u201dHar det droppat hela tiden?\u201d undrade hon och s\u00e5g p\u00e5 mig med immiga glas\u00f6gon.\u00a0<\/span>\u201dDet kommer att kosta mycket!\u201d mumlade hon f\u00f6r sig sj\u00e4lv, s\u00e5 jag slapp svara.
\n<\/span>I st\u00e4llet gick jag in i rummet och Geisha f\u00f6ljde med mig. Rurik och mamma stannade i k\u00f6ket. Hon skulle v\u00e4l laga mat, antar jag, och Rurik brukade st\u00e5 och h\u00e5lla sig i hennes ben.<\/p>\n

N\u00e4sta dag skulle vi ha l\u00e4xf\u00f6rh\u00f6r. i skolan. \u201dN\u00e5, hur gick det nu med psalmen?\u201d fr\u00e5gade fr\u00f6ken och jag viftade med handen det v\u00e4rsta jag kunde, f\u00f6r jag visste att jag kunde den. Fr\u00f6ken tittade inte ens p\u00e5 mig, hon letade genom hela klassen f\u00f6r att se om n\u00e5gon klarat av att l\u00e4ra sig versen. Till slut sa hon:
\n<\/span>\u201dJa, du d\u00e5, Yvonne!\u201d
\n<\/span>Jag f\u00f6rs\u00f6kte komma p\u00e5 orden utan melodi, men det gick bara inte. Inne i huvudet l\u00e4t det \u201dTryggare kan ingen va \u2026\u201d till mammas pianospel. S\u00e5 det b\u00f6rjade jag med att s\u00e4ga.
\n<\/span>Fr\u00f6ken nickade. \u201dOch sen?\u201d
\n<\/span>D\u00e5 m\u00e5ste jag sjunga, fr\u00e5n b\u00f6rjan:
\n\u201dTryggar\u00e9 kan ingen va
\nra \u00e4n Guds egen barnaskara,
\nstj\u00e4rnan ej p\u00e5 himlaf\u00e4st
\net f\u00e5geln ej i k\u00e4nda n\u00e4stet.\u201d
\n\u201dMen\u201d sa fr\u00f6ken och rynkade pannan – vad \u00e4r det d\u00e4r f\u00f6r melodi – det \u00e4r ju alldeles fel!
\n<\/span>D\u00e5 m\u00e5ste jag bara forts\u00e4tta:
\n<\/span>\u201dHerr\u00e9n sin\u00e1 trogn\u00e1 v\u00e5rd\u00e1r
\n<\/span>Uti Si\u00f3ns helg\u00e1 g\u00b4\u00e5rda-ar –
\n<\/span>han sig \u00f6ver dem f\u00f6rbar
\n<\/span>mar b\u00e4r dem upp
\np\u00e5 fadersarmar.\u201d<\/span><\/p>\n

Fr\u00f6ken ber\u00f6mde mig inte f\u00f6r att jag l\u00e4rt mig b\u00e5de verserna. I st\u00e4llet gick hon till orgeln och trampade f\u00f6r att f\u00e5 i g\u00e5ng den. Sen sj\u00f6ng hon med en tunn fr\u00f6kenr\u00f6st samma ord som jag sjungit, men med en helt annan melodi.
\n<\/span>\u201dNu sjunger vi allihop!\u201d sa fr\u00f6ken. \u201dTa upp psalmb\u00f6ckerna och sjung efter mig!\u201d
\n<\/span>P\u00e5 det s\u00e4ttet l\u00e4rde jag mig melodin till \u201dTryggare kan ingen vara\u201d, men jag tyckte nog att \u201dF\u00fcr Elise\u201d var b\u00e4ttre.
\n<\/span>\u201dF\u00f6rst\u00e5r ni vad orden betyder?\u201d undrade fr\u00f6ken, f\u00f6r hon var ganska ny och tyckte nog att barn kunde f\u00f6rst\u00e5 mer \u00e4n de flesta trodde.
\n<\/span>\u201dStj\u00e4rnan\u201d, sa jag utan att r\u00e4cka upp handen, men fr\u00f6ken satte ett finger framf\u00f6r munnen, s\u00e5 jag fortsatte inte.
\n<\/span>I st\u00e4llet t\u00e4nkte jag p\u00e5 sista raden: \u201dB\u00e4r dem upp p\u00e5 fadersarmar.\u201d Jag s\u00e5g en figur som var som en jultomte, som lyfte upp mig till pappa. N\u00e4r pappa hade kommit hem i g\u00e5r, hade han lyft upp mig h\u00f6gt upp, innan han kastat Rurik s\u00e5 att mamma ropade: \u201dNej! Akta!\u201d
\n<\/span>Men pappa f\u00e5ngade Rurik innan han ramlade ner, och pappa satte ner mig p\u00e5 golvet sakta och f\u00f6rsiktigt s\u00e5 att jag inte gjorde mig illa. Gud hade burit upp oss till honom. Det trodde jag.<\/span><\/p>\n

En annan dag i skolan l\u00e4ste fr\u00f6ken om Mose f\u00f6r oss. Hon b\u00f6rjade ber\u00e4tta om att alla gossebarn som f\u00f6ddes m\u00e5ste d\u00f6das. D\u00e4rf\u00f6r hade Moses mamma lagt ut honom i en korg i vassen. Hans storasyster f\u00f6ljde med.
\n<\/span>Sedan h\u00f6rde jag inte mer, f\u00f6r jag satt d\u00e4r bredvid korgen med Mose och tittade p\u00e5 honom. Stora f\u00e5glar kom flygande, alldeles intill hans ansikte. Jag var r\u00e4dd f\u00f6r att de skulle hacka ut hans \u00f6gon, s\u00e5 jag reste mig upp, s\u00e5 tyst jag kunde, och viftade med h\u00e4nderna. Ingen fick se mig, f\u00f6r d\u00e5 skulle de kunna komma dit och se korgen. Men s\u00e5 fick jag se n\u00e5got som kr\u00f6p upp fr\u00e5n vattnet. Jag f\u00f6rstod inte vad det var, men jag s\u00e5g ett stort huvud med en l\u00e5ng nos och i den var det massvis med t\u00e4nder, som en riktigt stor hund. Kroppen s\u00e5g jag inte s\u00e5 mycket av men den s\u00e5g farlig ut, s\u00e5 jag br\u00f6t av ett vasstr\u00e5 som vapen och h\u00f6ll det \u00f6ver Mose, som egentligen var Rurik n\u00e4r han var riktigt liten. \u201dG\u00e5 din v\u00e4g!\u201d ropade jag \u00e5t k\u00e4ften med de vassa t\u00e4nderna, och n\u00e4r Mose\/Rurik b\u00f6rjade gn\u00e4lla sa jag str\u00e4ngt: \u201dTyst! Ingen f\u00e5r h\u00f6ra att du \u00e4r h\u00e4r!\u201d Hj\u00e4rtat klappade n\u00e4r jag h\u00f6rde steg, t\u00e4nk om det var soldaterna som skulle d\u00f6da sm\u00e5 gossebarn!\u00a0 <\/span>\u201dGode Gud\u201d, sa jag inom mig, \u201dg\u00f6r s\u00e5 att ingen m\u00e4rker Mose!\u201d
\n<\/span>I samma \u00f6gonblick sa fr\u00f6ken:
\n<\/span>\u201dHur gick det sen d\u00e5, Yvonne?\u201d Hon hade nog m\u00e4rkt att jag suttit och dr\u00f6mt, men jag visste och svarade: \u201dMose h\u00f6ll sig tyst och ingen m\u00e4rkte honom.\u201d
\n<\/span>\u201dFel\u201d, sa fr\u00f6ken, det var en prinsessa som tog upp korgen och s\u00e5g att det l\u00e5g ett barn i den.\u201d
\n<\/span>En prinsessa, t\u00e4nkte jag, det var b\u00e4ttre \u00e4n soldater – var det Gud som hade gjort soldaterna till en prinsessa?<\/span><\/p>\n

S\u00e5 blandades mina f\u00f6rsta minnen av kristendomsundervisningen med vardagen, och f\u00f6rst l\u00e5ngt efter\u00e5t har jag f\u00f6rst\u00e5tt att religionen inte h\u00f6r bara till kyrkan eller skolan utan \u00e4r en del av livet.<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I skolan fick vi var sin psalmbok till Kristendomskunskapen. Mamma slog in min i ett tjockt m\u00f6rkr\u00f6tt papper. Den psalmboken st\u00e5r \u00e4nnu i min bokhylla, med mitt namn i.   \u201dTill l\u00e4xa f\u00e5r ni \u2019Tryggare kan ingen vara\u2019, f\u00f6rsta versen\u201d, sa fr\u00f6ken och jag visade upp min r\u00f6da bok f\u00f6r alla. \u201dJust d\u00e4r\u201d, bekr\u00e4ftade fr\u00f6ken … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Tryggare kan ingen vara<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4,84],"tags":[],"class_list":["post-748","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-minnen","category-religion"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/748","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=748"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/748\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":752,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/748\/revisions\/752"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=748"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=748"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/yvonnewaern.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=748"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}