Mina första tjugo år hette jag ”Rosenblad”. Det präglade min skoltid. Barn kan retas för allt, varför inte för efternamn?

Var det därför jag så glatt övertog min makes namn ”Wærn”? Nej, inte bara. Jag var glad över att få lämna barndomen bakom mig. Och Rosenblad var så långt att skriva.

Men rosen lämnar jag aldrig bakom mig! Vare sig den är ”vild” eller odlad.