Plagiarism?

Ganska snart efter det att möjligheten att använda AI-genererad text kom i form av olika program, t.ex. Chat GPT, kom också frågan om elever/studenter möjligen kunde använda programmet för att fuska.

Då måste man förbereda sig på den möjligheten. Här en reaktion från MIT technology review

”Hidden patterns purposely buried in AI-generated texts could help identify them as such, allowing us to tell whether the words we’re reading are written by a human or not.

These “watermarks” are invisible to the human eye but let computers detect that the text probably comes from an AI system. If embedded in large language models, they could help prevent some of the problems that these models have already caused.

For example, since OpenAI’s chatbot ChatGPT was launched in November, students have already started cheating by using it to write essays for them. News website CNET has used ChatGPT to write articles, only to have to issue corrections amid accusations of plagiarism. Building the watermarking approach into such systems before they’re released could help address such problems.”

Händelser vid vatten

Händelser vid vatten

Innan jag bekantat mig med den delen av Kerstin Ekmans skrivande undrade jag över varför hon valt den titeln. Det är ju egentligen en deckare. Egentligen? Är det jag som mognat eller behövdes det en filmatisering för att jag skulle förstå?

Nu har jag sett hela TV-serien och är imponerad. Kanske är det Ingmar Bergman som gett regissören Mikael Marcimain modet att tassa så försiktigt på de norrländska markerna. 

Jag kan inte låta bli att jämföra med en filmatisering jag sett av Sagan om ringen. I den filmatiseringen var det stridsscenerna som fick det största utrymmet. Farliga orcher kastade sig fram över filmduken. 

Hur annorlunda var det inte i den här versionen av Kerstin Ekmans bok! Den norrändska kärvheten och utsattheten mejslades fram på TV-skärmen i all sin charm och enslighet. Redan från början skrämde mig de berusade ungdomarna mer än det blodiga tältet; kollektivets valhänthet var mer frånstötande än den snåriga stigen. 

Boken trädde fram ur bokhyllan och jag läste ikapp varje avsnitt. Det var otroligt så nära regissören lyckats komma boken. Jag njöt lika mycket av Kerstin Ekmans beskrivningar av tjärnarna, som syntes ”som trappsteg av vatten” som av synerna som gavs på TV-skärmen. Gräset lyste faktiskt som om det var målat. Hundarnas skall lät som jag föreställt mig det, och vattnet porlade i vadstället, kallt och farligt.

Medan Kerstin Ekman skrivit om snön, som ”ett kristalliskt pulver som virvlade upp kring skidspetsarna” fanns inte så mycket vinter i inspelningen. Det blev säkert för kallt. Annars kunde jag följa detaljerna med ögon och öron.

Att sedan få träffa skådespelarna och deras reaktioner efteråt var en extra gåva som jag aldrig förväntat mig. Rolf Lassgård menade att boken är ett svenskt nationalepos, och även om jag inte helt håller med, ser jag mycket mer i den än en enkel deckarhistoria. Titeln är helt enkelt kongenialisk – det handlar om ”händelser vid vatten”! 

Om Chat GPT

Om chat GPT

Jag har läst diverse reaktioner på det nyligen släppta AI programmet chat GPT. Därför måste jag prova det.

Den bästa beskrivningen jag sett hittills är att programmet är som en sökmotor med ett naturligt språk-gränssnitt. Det svarar på frågor på ett sätt som ser förrädiskt ”mänskligt” ut. 

En artikel som jag läste jämförde programmet med en jpg komprimering av en bild. De erfarenheter jag just fått är mycket värre. Resultatet blir vilseledande falskt, inte bara suddigt. När jag nyligen diskuterade med en AI forskare, Monica Anderson, föreslog hon att vi möjligen skulle vara den sista generationen att bry oss om källkritik. 

Här ett exempel.

Jag frågade efter min bok ”När havet steg” och fick följande svar.  I svaret har jag kommenterat det som är rena faktafel:

”När havet steg” är en bok skriven av Yvonne Waern som publicerades år 2008 (Den kom ut 2018). Boken handlar om hur klimatförändringarna påverkar människors liv och hur vi kan hantera de utmaningar som de för med sig. Yvonne Waern är professor i miljövetenskap och har forskat på klimatförändringarunder många år. (Jag har varit professor i tema kommunikation med inriktning på människa-dator interaktion)

Boken tar upp en rad olika teman som är relevanta för klimatförändringarna. Bland annat diskuteras hur stigande havsnivåer påverkar kustsamhällen, hur klimatförändringarna kan leda till konflikter och migration, och vilken roll teknologin kan spela i att hantera klimatförändringarna. 

(Jag tar upp några sådana frågor i de följande böckerna i serien, men på ett skönlitterärt sätt)

Waern betonar också vikten av att agera nu för att minska utsläppen av växthusgaser och anpassa oss till de förändringar som redan är oundvikliga. Hon diskuterar olika politiska åtgärder som kan vidtas för att minska utsläppen, som till exempel koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter. (Inte ett ord har jag skrivit om sånt!)

”När havet steg” är skriven på ett lättillgängligt sätt och riktar sig till en bred publik. Boken ger en överblick över de olika utmaningar som klimatförändringarna för med sig, samtidigt som den ger konkreta förslag på åtgärder som kan vidtas för att hantera dessa utmaningar.”

Jag hade gärna skrivit en sådan bok, men detta är en science fiction roman där jag tar upp frågor om artificiell intelligens. Visserligen har sammanhanget med havsnivåns stigning att göra, det ligger ju i titeln, men resutatet blev något helt annat!

Vad jag nu undrar är hur AI boten kan hitta på ett sådant innehåll i min bok! Det känns som om den tog material från andra källor än boken!

Så är det också! AI boten har tränats på en mängd datta (från webben), och det är bland de data som programmet hittar den mest troliga ”vägen”. Det är fråga om maskininlärning, och den inlärningen kan vi människor inte genomskåda.

Jag vill härmed varna för att använda det här programmet för att söka information! Det finns andra numera också, och kommer säkert komma allt fler.

Februari

Februari har i hela mitt liv varit den kallaste månaden på året. Så verkar det bli också detta år. Jag bev haikuinspirerad här en dag och det blev några haiku:

tjälen borrar sig

från februariljuset

daggmaskarna flyr

********

i solljuset

dansar dammtussar

från tumvantarna

*********

fuktiga sockor

hänger på handdukstorken

till i morgon

*******

talgoxarna flyttar

sig knappt på grenarna

fågelmaten slut

******

tio grader kallt

isglittret beundras bäst

inifrån

*****

i trädet pryder

magnolian sina

knoppar med is

******

I bilden:

kyndelsmäss –

halva vägen kvar

till halva dagen