Tidigare diskuterade jag Turing-testet – dvs hur vi kan skilja mänskligt och artificiellt tänkande åt. Intressant nog kom många kommentarer att handla om robotar. På Turings tid var robotar inte aktuella. Den artificiella intelligensen fanns i datorer, och vi kom att uppleva den genom att sitta framför en datorskärm. Det gemensamma för interaktionen med människan var den skrivna texten. Vi vare sig såg eller hörde författaren. Ett tidigt exempel är ”psykoterapeuten” Eliza.
Hur upplever då moderna människor begreppet ”robot”?
För de flesta människor innebär ordet ”robot” en artificiell, människoliknande varelse. Ordet sägs ursprungligen härröra ur en pjäs av den tjeckiske författaren Karel Capek år 1920, och betyder ungefär ’”slav”, från ordet ”robota” som i slaviska språk betyder ”utföra tungt, enformigt arbete”.
En självstyrande maskin som kan ersätta människan i olika arbeten ses ofta som en robot – t.ex. en robotdammsugare eller en robotgräsklippare. När människan måste styra maskinen (t.ex. en mixer eller en motorsåg) kallas apparaten sällan för en robot.
En självkörande bil räknas inte som ”robot”, inte heller en ”drönare”. Det kan bero på att dessa automater fått egna benämningar. Däremot finns det robotar inom industrin som kvalificerar för beteckningen, även om de inte alls är människoliknande.
Vad krävs då för att konstruera en ”robot”?
Tekniskt sett kräver robotik kunskaper från många områden, till exempel: fysik, datavetenskap, el-lära och matematik. Moderna robotar som ska samarbeta med människor i s.k. ”naturligt språk” kräver en hel del lingvistik kunskap.
Inom bokens och filmens värld används begreppet relativt fritt, och fantasin kan flöda och ge upphov till både hjälpsamma och fientliga robotar, ”dumma” och ”intelligenta”. Hur människoliknande en robot är kan också variera, från föga (t.ex. i filmen ”Hitchhiker’s guide to the galaxy” eller ”Starwars” från 1977), till mycket (t.ex. i filmen ”Blade runner”).
I boken ”När havet steg” har jag velat skilja på tre olika typer av robotar:
– Robotar som verktyg. Dessa robotar gör bara vad de lärt sig och är beroende av människor för att kunna fungera. Den grundläggande teorien bakom den här typen är den s.k. ”verksamhetsteorin”, eller, på engelska, ”activity theory”. Jag ska berätta om den teorien i nästa avsnitt.
I boken ”När havet steg” representerar Romeo, Julia och Sofi den här typen av robotar.
– Självstyrande robotar. Dessa robotar kan både styra sig själva och lära sig själva. Jag tänker mig att den grundläggande teorien (eller tekniken) bakom är maskininlärning.
I boken ”När havet steg” är det Maurice som representerar den här typen.
– Fördelad intelligens. Robotarna har olika kunskaper och egenskaper och fungerar bäst när de samarbetar. Grunden är då en självstyrande robot med någon specialinriktning.
I boken ”När havet steg” representerar robotarna från Taller César Manrique den här typen.
Mer om de olika typerna kommer i senare inlägg.
Jag ser ett problem med att mer eller mindre allt som rör sig autonomt kallas för robot. Vad är det för skillnad mellan en autonom robots ”intelligens” när den finns i roboten (fysiskt) eller när den finns i en stor superlåda bredvid och alla beräkningar bara förs trådlöst över ett wi-fi-nät?
Jag tycker personligen att de problem som robotiken oftasat står inför, hålla balansen, navigation, social interaktion, att kunna greppa om föremål. m.m. egentligen bara är tekniska (komplexa sådana) men de har inte mycket med AI att göra. Däremot att resonera kring världen och förstå den så att den kan göra allt det där, handlar om AI, men det behöver man (tror jag) ingen kropp för att kunna utföra…