Bokmässan i Linköping i lördags har gett anledning till många reflektioner. En del tycker att det var för trångt mellan borden. Andra att det var för många seminarier på gång. Ytterligare några att borden var under- eller överbelastade med böcker och andra grejer eller att de som stod vid borden var för påträngande eller för tillbakadragna. Det fanns framträdanden som konkurrerade. Det är lätt att hitta fel utanför böckerna. Visst är våra böcker fantastiska? Javisst, men …

Själv börjar jag undra om inte de stora förlagen har rätt som är så restriktiva i sin utgivning. Det finns helt enkelt inte en efterfrågan på litteratur som matchar den flod som just nu finns genom egenutgivningen. 

Det kan ju också hända att böcker helt enkelt är ”ute”. Ofta när jag talar med människor om en bra bok som jag just läst får jag höra: Jag har inte läst boken, men jag har sett filmen. Ridå! (Vad jag menar? OK, vi kan väl ta det igen: Film är inte samma sak som bok. Och om skillnaden har det skrivits hyllmetrar.)

Böcker är ”ute” av ungefär samma skäl som historieberättandet vid lägerelden: Det finns få lugna stunder längre.

Böcker är ”ute” av ungefär samma skäl som föreningslivet mattas av: Dubbelarbetet ger mindre fritid.

Böcker är ”ute” av ungefär samma skäl som biograferna står halvtomma: Det finns för mycket annat som lockar.

Du kan säkert fylla på listan med datorspel, rollspel, video.