OBS: TA DET INTE FÖR ALLVARLIGT!

Ack är väl allting här så mörkt? Både vinter och isolering? Ryck upp oss svaga, låt oss lyssna på adventsmusik, låt oss vara lite vanliga! Koka hyacinter och hänga upp korvar, pynta knäck och baka adventsstakar. Sjunga i badrummet. Eller vad vi nu gör. Koppla av, besegra alltet. 

Nu är det viktigare än någonsin att fästa upp mungiporna med gem (Har du aldrig gjort det? Prova inte!)

Jag ska försöka hitta på fördelar med isolering. Med alla år som jag har på nacken (varför där, förresten, har du tänkt på det?) borde jag ha en hel del erfarenhet. Men det har jag inte. En  pandemi har jag inte varit med om tidigare. Bara det är ju lite spännande. Tänk att få vara med om något som fanns senast för hundra år sedan! Något att berätta för barnbarnen. Äsch, mina barnbarn är ju vuxna. De får vara med om det här själva. Barnbarnsbarnen då? Ja, vänta bara … Alltid finns det någon att berätta för. Så länge får jag ta dig som anslutit dig till den här gruppen. Nu du!

Så skönt att inte behöva åka någonstans! Tänk bara det där med att packa. Vad ska jag ta med mig? Antingen så har man alldeles för mycket med sig (vad skulle jag med den där balklänningen till?) eller alldeles för lite (varför tog jag inte med mig mina varma yllebyxor?).

Tänk att slippa åka tåg – jag helt enkelt HATAR de där  Intercity tågen som vi måste ta för att komma mellan Linköping och Uppsala! Fyra vagnar med två toaletter. Och en är oftast låst. Det tar tre timmar tåg och ytterligare en timme att komma till och från tåget, i vardera änden. Timmar som min blåsa inte är gjord för att hålla. Förresten bröt jag en arm en gång på ett InterCity-tåg. Det var spännande när ambulanspersonalen skulle krångla sig in där. 

Och jul – tänk så skönt att slippa rulla köttbullar åt tjugo personer (ja, familjen växer som bekant med åren) eller att koka knäck för dem som inte tål mjölkprotein (det går inte, jag lovar!) Skala potatis skulle väl ha gått an, om jag inte hade glömt potatisskalarapparaten på landet, där vi har lanthushåll. 

De traditionella elljusstakarna får bra plats i fönstret nu när pelargonerna redan dött. Bra, egentligen, då slipper jag ha blommorna vissnande hela vintern. Det enda som lever är mossan i gräsmattan. Det är ju snyggt, för då är gräsmattan åtminstone grön, ja just nu lite vitmelerad. 

Men det bästa har jag sparat till sist: När biblioteket stängde för Covid-19, började jag låna böcker digitalt. Härligt att slippa hålla reda på när böckerna ska tillbaka! Men i dag fick jag inte låna fler böcker, biblioteket hade gjort slut på sin e-boks budget!  Vilken tur, då kan jag ägna mig åt att baka och förbereda julen!