GOD JUL!

Så här mitt i julförberedelserna kastar sig tankarna över mig. Jag upptäcker vilka fantastiska vänner jag har på Facebook. Det är en vänträff varje morgon när jag slår upp Facebook.

Där är mina författarvänner, alla med sin egen profil, sitt eget hopp som grusas varje gång en bok blir förbisedd. Ändå skriver de på i glädje, precis som jag. 

GOD JUL på er.

Där är alla de som i välmening vill hjälpa oss författare: lektörerna, korrekturläsarna, layoutarna … Ibland är vårt och ert jobb både otacksamt och fattigt på hopp, men GOD JUL!

Där är de iakttagande som jag inte ser, men jag vet att ni finns. Hej på er och GOD JUL! 

Där är de värkdrabbade som jag inte kan hjälpa annat än med mina tankar. GOD JUL!

Där är de som förgäves värjer sig mot Facebooks överflöd. Om just du råkar se det här, så önskar jag dig en stillsam och tillbakadragen jul.

Där är hund- och kattälskarna som jag förgäves värjer mig mot. Varje hund- och kattbild öppnar såren på nytt. Varje hund och katt jag levt tillsammans med kommer igen som ett spöke ur någon grav och gör lika ont, om och om igen. Ändå: GOD JUL!

Där är de reflekterande som jag gärna umgås med. Hurdan är världen och hur kunde den vara? Kan vi verkligen inte göra något åt klimatet, eller åtminstone åt politiken! GOD JUL på oss!

Min släkt och vänner IRL får egna GOD JUL-hälsningar, så om ni får se det här vill jag bara säga: ni är alltid i mina tankar och i mitt hjärta.

And, finally, my far friends in India. Thanks for liking every single entry I make! I just love your contributions! My American daughter is more restrained, but every time as loveable. Other friends over Europe are just listening and my old friend from New Zealand passed away. RIP ! Merry Christmas to you in Switzerland, Great Britain , the Netherlands , Spain, Germany, France, Italy, Austria and Finland, too – did I forget anybody? 

De tre vise männen är på väg
Julgranen kommer mycket senare
I stallet väntar djuren

Herden vet ännu ingenting

Om att publicera böcker

Bokmässan i Linköping i lördags har gett anledning till många reflektioner. En del tycker att det var för trångt mellan borden. Andra att det var för många seminarier på gång. Ytterligare några att borden var under- eller överbelastade med böcker och andra grejer eller att de som stod vid borden var för påträngande eller för tillbakadragna. Det fanns framträdanden som konkurrerade. Det är lätt att hitta fel utanför böckerna. Visst är våra böcker fantastiska? Javisst, men …

Yngve Kasimir och Yvonne Wærn framför en dialog ur boken ”När berget röt”

Själv börjar jag undra om inte de stora förlagen har rätt som är så restriktiva i sin utgivning. Det finns helt enkelt inte en efterfrågan på litteratur som matchar den flod som just nu finns genom egenutgivningen. 

Det kan ju också hända att böcker helt enkelt är ”ute”. Ofta när jag talar med människor om en bra bok som jag just läst får jag höra: Jag har inte läst boken, men jag har sett filmen. Ridå! (Vad jag menar? OK, vi kan väl ta det igen: Film är inte samma sak som bok. Och om skillnaden har det skrivits hyllmetrar.)

Böcker är ”ute” av ungefär samma skäl som historieberättandet vid lägerelden: Det finns få lugna stunder längre.

Böcker är ”ute” av ungefär samma skäl som föreningslivet mattas av: Dubbelarbetet ger mindre fritid.

Böcker är ”ute” av ungefär samma skäl som biograferna står halvtomma: Det finns för mycket annat som lockar.

Du kan säkert fylla på listan med datorspel, rollspel, video.