”Alla dessa dar som kom och gick, inte visste jag att de var livet”.

En vardagssjälvklarhet som får oss att tänka.

Vad är vardag? En dag att njuta av, som en oläst bok. Eller ännu hellre: en oskriven. 

Numera kontrollerar jag själv min vardag. Gränserna sätts av vädret och rutinerna, av ljuset och tillfälligheterna. Kan jag fånga dagen när den kommer till mig som en fjäril? Varför flyger den bort så fort jag närmar mig? Är dagen rädd för mig?

”Var dag är en sällsynt gåva, ett skimrande äventyr”, har jag hört i en psalm. Var dag är min dag. Den öppnar sig varje morgon och ger mig timmar att njuta, minuter att verka.

Den 20 augusti var en födelsedag. En älskad man som redan lämnat detta livet ville inte fira sin födelsedag. Inte bli uppmärksammad. En födelsedag var helst en vardag, en vanlig dag, för honom. Hans fjäril bar i väg med honom. Jag blev ensam kvar. Det var ingen vardag. Det var en annandag. 

Vid lunchtid slog lyckan ner som en fjäril vid vår kalla soppa. Solen sken och vi hade satt oss i skuggan. Det var en av de få sommardagarna vi fått den här sommaren. På sjön glänste det något vitt. Många vita punkter. Vi började räkna. Två större och tre mindre. Två helvita och tre något mindre vita. Sakta drog de sina kroppar över vattenytan, som konstnärer drar sina penslar över målarduken. Eftertänksamt lyfte de sina vita halsar och böjde dem igen. 

Vi som var rädda för att de inte skulle komma tillbaka. Förra året blev de ivägkörda av kanadagässen. Det var en stor kalabalik, och kanadagässen var både fler och mer högljudda. Sångsvanarna drog bort och vi hade gett upp hoppet om att de skulle komma tillbaka.

Välkomna till oss, sångsvanar! Vi har längtat efter er. Sjön behöver er, vi behöver er. Så lyfte en, smidig som en  balettdansör för att efter en stund ha rundat vår björkpark och vara på väg till en annan sjö. 

”Kan de små flyga än?” undrade vi. Vi såg dem inte mer.

Jag har en risk, bör ej gå ut

Vid datorn får jag sitta

När maten väl har tagit slut

Så får jag ny mat hitta

Men i affärens virrvarr

Finns mycket mat ej över

Bland kylvaror och knirrknarr

Finns ej det jag behöver

När mina teblad inte finns

Då får jag jag dricka vatten

Och när jag listan inte minns

Jag nöjer mig med spatten

Ett lotteri att mat beställa.

När jästen tagit slut

Kan degen inte svälla

Och mina bullar plattas ut

Och kycklingen som jag beställt

Den stannar listigt borta

Det som ur hyllan förr har vällt

Har kommit helt tillkorta.

Då får jag vara utan mat

Det gamla kan ej räcka

Det går ej mer att va’ kavat

Och ej ha mjöl en vecka!

Och när det ej finns nån lök

Så vill jag odla egen

Men det blir ganska mycket stök

Med hackan uppå vägen.

Nu gick det ganska många ägg

I kras i papperspåsen

Men i min lagg kom nu och lägg

En sked av frukostsåsen

När mjölk behövs till pannkakan

Då får jag väl ta vatten

Och när jag inte fisken fann

Får han gå hungrig, katten.

Jag hoppas möglet snart blir gratis

När tiden bara lider

Jag sitter här med min potatis

Och väntar bättre tider

Jag verkar vara helt renons

På kilon har jag inget vett

För varje dag jag får annons

Om att förlora något fett.

Ack kära fett kom snart tillbaka!

Min gamla byxa ramlar ner

Så fort jag börjar bysten skaka

Så finns ej brösten mer.

För mat som förut var så god

Vill jag ej längre äta

Det krävs en hel del tålamod

Att näringsdrycker leta

Säg kan man sörja sin aptit?

Värst är väl kockens möda

När han med kärlek och med flit

Frambragt en riklig föda?

Säg kan man stryka skrynklig hud

På låren och på armar?

Det finns väl inget svårt förbud

Att fylla tomma barmar?

På backen viner vinden kallt

Helt tom står där solstolen

Ack som jag fryser överallt!

Och molnen döljer solen.