Det här julbrevet har huvudsakligen författats av Yngve Kasimir. Jag, Yvonne har bidragit med bilderna.
Nog är det märkligt. Det var inte länge sedan vi firade midsommar i kortärmad blus/skjorta. Nu är det snart jul. Och vi hänger med, ja vi gör ju faktiskt det. Underbart!
Tänk här sitter vi i vårt hus i Linköping, och i somras i Karsjöhult lugnt och mysigt, men runt oss härjar krig, svält, flykt, ekonomi i obalans. Medmera elände. Vi är otroligt gynnade, vi är benådade.
Inte ens den nuvarande regeringen i Sverige försämrar för oss nämnvärt. Det är ju nästan en prestation av densamma, när de lyckas med det för så många andra. Men, vem vet, blir vi sjuka så kanske regionen inte har resurser för att möta våra behov. Det är nog bäst att säga att än så länge har regeringen inte lyckats försämra för oss. Att så är fallet beror väl på att vi är etniska svenskar med svenskt medborgarskap, att regeringen inte vet hur vi röstar, att det tar medellång tid att försämra miljön, att vi vurmar för fakta och för utbildning och naturligtvis för bildning.
Men nu ser vi framemot att möta godheten med en liten pojke, som föddes för ca 2000 år sedan och som vittnade om en bättre värld och t.o.m planterade in ett universellt synsätt – här är varken jude, grek eller svensk, här är vi alla ett. (Paulus). Vilket underbart synsätt i kontrast till det förhärskande synsättet i dag – behåll allt du har och tillskansa dig gärna mer, men se till att det tillkommer endast etniska svenskar.
Som ni förstår vi lever ett gott och fridfullt liv. Vi förundrar oss över att vi finns till. Vi ser hur våra jämnåriga och de som är yngre blir sjuka och/eller avlider. Hur länge skall vi få ha det så här gott. Så mycket att berätta finns väl inte. Vi förmedlar några sommarbilder med korvgrillning över eldfat på ”Insikten” i Karsjöhult, där vi samlats med både släkt och vänner.
Pål har gjort vagnslidret i ladan till festlokal. Det skulle väl smaka gott med en ”surströmmingstylla” och ett glas öl (naturligtvis alkoholfritt) därstädes? Eller varför inte ett bröllop. En pretendent har anmält sig. Får se hur det går!
Yvonne minns sommaren som kall och blåsig, medan Yngve minns hur vi tog oss ner till Tingsjön några varma dagar. Våra fina grannar hade byggt en brygga som gjorde det lätt att ta sig ner i den klarnande sjön.
Våra minsta gäster kom kanske med den största glädjen. Det är Yvonne som numera stoltserar med titeln ”supermormor”, vilket står för mormorsmor. Föräldrarna är Hanna och Oscar, underverket är en flicka, Lola.
Och Yvonne fick träffa det nyaste barnbarnet igen och både krama och ge en leksak. Det är Malte, Ninas och Jonas son. Han har hunnit bli två år medan vi knappast träffat honom under Covid isoleringen. Nu pratar han en massa och är glad och nöjd.
Och Yvonne fick träffa det nyaste barnbarnet igen och både krama och ge en leksak. Det är Malte, Ninas och Jonas son. Han har hunnit bli två år medan vi knappast träffat honom under Covid isoleringen. Nu pratar han en massa och är glad och nöjd.
Men det är inte bara Yvonne som gläder sig åt barnbarn. I Ramlösa växer Oles och Karins barn upp till vackra unga damer, och vi fick nöjet att hälsa på dem i höst. Siri går nu på teknisk linje på gymnasiet och både trivs och lyckas med studierna, Irma målar som ett proffs och Vera är aktiv i gymnastiken. Spännande att se deras utveckling!
Jon och Yasna har fått det så bra. Ett nytt fint hus ute i Nykil med vidsträckt utsikt, guldfiskdamm och flera hus på tomten.
Men det bästa är att vi har varandra, i vardag och fest. De här festbilderna kommer från Stockholms stadshus , där Yvonne promoverades till jubeldoktor. Det var alltså 50 år sedan hon disputerade.
