Tänk om …
På förekommen anledning börjar jag undra. Om vi skulle skriva i sociala medier så som vi skriver våra böcker. Först skriva, så redigera. Så lämna ut till testläsare. Redigera. Lämna till lektör. Redigera. Till lektör. Redigera. etc.
Skulle det bli något på Facebook då? Något twitterflödet? Någon blogg?
Kanske värt att läsa genom sina egna inlägg innan man trycker på knappen åtminstone?
Detta med anledning av arga inlägg på Facebook och deras följder.
Kulturkvinna?
Kulturdebatten är svår att förstå. Full av associationer till texter jag läst på annat sätt. Vad sägs om detta till exempel:
”texter som belyser den briljanta och dråpliga envig som pågått för öppen ridå sedan Kassandra genomskådade den mångförslagne Odysseus.”
Detta är ett citat ur baksidestexten till Ebba Witt Brattströms nya essäsamling: Kulturmannen.
Jaha, var det det handlade om i Odyssén?
Jag är nog ingen kulturkvinna. Jag skriver bara böcker. Ett roligt och förfärligt tidsödande jobb.
Ett år har rullat undan. Jag ställer bort det som en gammal matta. Framför ligger ett nytt. Som ett oskrivet blad.
Vad gör jag av detta år? Allt har jag inte kontroll över.
Skrivandet kommer när det vill. Hälsan tiger still.
Till mina läsare vill jag önska
Att ni själva får bestämma över 2016.
Om framtiden siar vi alla fel. Vi tar några korn ur samtiden och låter dem gro i minnenas mylla.
Jag siar inte. Människor kommer att vara sig lika, cyborger eller ej. Älska och tänka, i den ordningen. Rädda sitt eget skinn vill alla.
Tyst ligger lilla Karsjön. I somras bodde svanar och gäss i vasskanten. Sutarna gjorde bubblor i vattenytan.
För några hundra år sedan rodde Charlotta på det stilla vattnet. Det var i ’Änkenådens hemlighet’.
Långt senare dränkte sig Carl där. I ’Den ovälkomna gåvan’ avslöjar jag honom.
I en annan sjö dog Charlottas far. De som var omkring honom hörde hans nödrop. Ingen kom till hans hjälp. Det var i ’Det sägs att en prinsessa’.
Tårar liksom moln är vatten. Den sorgligaste boken är ’Moln över morgonrodnad’.
Mammas glada bäck fanns i hennes minnen. I boken ’Förlorat förgånget’ gick hon och Hilda dit och sjösatte en barkbåt. Båten flöt bort. En av mammas första förluster.
Boken heter: Förlorat förgånget.
